Eva Hellström Lindberg Professor och överläkare i hematologi Det svåra samtalet Eva Hellström Lindberg Professor och överläkare i hematologi

Vad är ett svårt samtal? Beror på patientens inställning och förväntningar Det som är uppenbart oväntat och dramatiskt – t ex besked om akut leukemi Nästan vad som helst annat kan också vara svårt att ta emot Beror på dig sjäv

Förberedelser Gå igenom det medicinska underlaget – om möjligt vid en multiprofessionell konferens Vilka ska vara med på mötet Vem / vilka följer upp Skapa förutsättningar för ett möte Bästa möjliga plats Kontaktsjuksköterska är en rättighet enligt den nationella cancerplanen

Mötet Förbered patienten på att det kommer nåt svårt Linda inte in – skapar bara ångest och syftar oftast bara till att lindra den egna ångesten Ta ett stycke information i taget – låt patienten bestämma takten Man kan fråga vad det är de vill veta Bekräfta känslor som kommer

Mötet Tala alltid sanning Tänk på att förtroendet skall hålla i ”nöd och lust” Fundera på om det är något du ”måste” berätta även om patienten inte vill höra på? Ofta kan flera separata tillfällen behövas

Avslutning Fråga vad patienten uppfattat Sammanfatta - eventuellt Var oerhört tydlig med vad som händer nu Ge tid för nästa möte er emellan Se till att patienten eller anhöriga kan ta kontakt för att fråga

Efterarbete Om du själv känner dig ledsen eller illa berörd – prata med någon om detta – debriefing vb Gå igenom det medicinska igen, om du är osäker Planera för nästa möte

Situation 1 Du har ditt första vikariat och tjänstgör som medicinjour på kvällen. En 86-årig kvinna inkommer på larm med hjärtstillestånd, det är det första som du tar hand om själv. Situationen på akutrummet fungerar väl. Efter 20 minuters återupplivningsförsök utan att patienten återfår hjärtverksamhet avslutar du arbetet, tackar övriga närvarande för gott arbete och förklarar patienten död. Du ser i journalen att patienten hade en hjärtinfarkt för 3 år sedan, behandlas med metoprolol, men att hon i övrigt varit förhållandevis frisk de senaste åren. Bor med maken i lägenhet. Maken, 87 år, har följt efter ambulansen och sitter nu med en undersköterska i akutens kafferum. Du skall gå in och informera honom. Hur förmedlar du budskapet? Vad får du inte glömma att säga? Hur avslutar du samtalet?

Situation 2 Du är underläkare på en hematologavdelning. Via akuten strax före lunch en torsdag kommer in en 22-årig man med Hb 90 g/l, TPK 30, LPK 25 och akut diff visar 30% omogna celler (blaster). På akuten har man sagt att han har något i blodet som behöver utredas och lagt in honom hos dig. Feber, LD ökning, men inte allmänpåverkad. Ni misstänker akut leukemi. Överläkaren bestämmer att behandling skall börja senast efter lunch på fredagen. Du har alltså ett drygt dygn på dig att få till följande Information Provtagning Benmärgsprover – akutsvar på utstryk och flödescytometri Inlagd CVK Terapidiskussion och beslut Mer information efter preliminärsvar på BM Ev information till familjemedlemmar Lägga in och beställa cytostatikakur, ordinera alla mediciner Se till att patienten kommer iväg till fertilitetsenheten och får lämna spermier för infrysning Se till dina andra patienter på avdelningen Hur ser din strategi ut?

Situation 3 Du är klinikchef och får ett brev från en patient och hennes make. Patienten är är drygt 70 år och har för ca 10 år sedan behandlats med cellgifter för cancer. Hon inkommer med dåliga blodvärden, får diagnosen akut leukemi, och blir djupt chockad vid första informationssamtalet då hon inte känt sig sjuk alls. Hon får en induktionsbehandling. I brevet beskriver hon följande Informerande läkare står upp lutad mot en vägg under informationssamtalet, underläkaren står också upp, patienten sitter ner, hon blir inte meddelad att de skall ha ett allvarligt samtal innan de kommer in. CVK inläggningen blir smärtsam och långdragen. Hon har fått uppfattningen att det skall gå på en kvart och uppfattar att anestesiologen har varit oskicklig En sköterska har satt cytostatikadroppet med dubbelt så hög hastighet som ordinerat Patienten ligger under vårdtiden på en 2-sal, mot dörren. En underläkare går flera gånger varje dag in och tittar till patienten vid fönstret. Inte vid ett enda tillfälle tittar hon på patienten, nickar, hälsar eller ”känns vid att hon finns där”. ”Det är som om jag vore luft” När du får brevet har man konstaterat att behandlingen inte hjälpt alls och överfört henne till ASIH. Hon är helt uppgående. Hur handskas du med detta brev? Vad gör du?

Situation 4 På hematologisk avdelning ligger sedan ett tag en man i 60-årsåldern med akut lymfatisk leukemi. Hustrun bor med patienten av och till under vårdtiden. Efter ett par kurer som ännu inte hjälpt har patienten sen två veckor 0,0 i neutrofiler, 40 graders feber. Allmänpåverkan och massor av dropp och mediciner. Mannen och i viss mån även hans hustru är mycket aggressiva och upprörda hela tiden och agerar ut mot personalen som blir alltmer förtvivlad. Exempel: Är fruktansvärt elak mot vissa sjuksköterskor, i synnerhet de som inte ser ut att vara etniskt svenska och de som är yngre; skriker svartskalle, jävla inkompetenta fitta, osv. Vägrar att befatta sig med kvinnliga underläkare. Kräver massor av läkarsamtal med övriga läkare och spelar ut kollegor mot varandra Vill spela in på band varje samtal på rummet Hotar med polisanmälan och anmälan till TV, radio, etc Vid ett tillfälle ringer hustrun och hotar med att tända eld på avdelningen Hur handskas du och avdelningens personal med detta?