Varför kan inte ett objekt ha två olika färger över hela ytan på samma gång? Helge Malmgren Göteborgs Universitet Filosofidagarna, Uppsala, 2017-08-26

Plan för presentationen Varför ett objekt kan ha två olika färger över hela ytan på samma gång Inkompatibla specifika färger TLP: Den enda nödvändigheten är den logiska Vad är exakt samma färg? Varför en yta kan ha två olika specifika färger över hela ytan samtidigt Referenser Extra: Varför finns det inget genomskinligt vitt?

Varför ett objekt kan ha två olika färger över hela ytan på samma gång Bland de röda färgerna finns bl.a. de karmosinröda Rött är en annan färg än karmosinrött Ett karmosinrött objekt har således två olika färger (över hela ytan) på en gång Protest! Detta beror ju bara på att samma specifika röda kan falla under två olika färgbegrepp. Följdfråga: vill jag hävda, att omöjligheten att vara helt röd och helt grön samtidigt beror på att ingen specifik färg faller under båda dessa färgbegrepp? Alltså bara en språklig tillfällighet?? Det är ingen intressant tes! Och om vi spontant kallade en viss färg både ”röd” och ”grön”, skulle det vara intressant? (Mycket dålig bild av blad av blodlönn)

Inkompatibla specifika färger Vad vi undrar är snarare varför en yta inte kan ha två olika, specifika färger, en röd och en grön – eller två olika röda! – över hela ytan samtidigt M.a.o., varför kan inte en yta vara både exakt sådan (som badbollens topp) och exakt södan (som det röda segmentet till höger) samtidigt? Jo - - - Därför att toppen av badbollen faktiskt inte är södan! Att vara sådant innebär därför bl.a. att inte vara södant. Men om denna självklarhet är lösningen på vårt problem, varför försöker vi i tankarna fortfarande ”få ihop” badbollens gröna med dess röda? Kanske för att vi förväxlar uppgiften med den att hitta en färg som vi kan kalla både ”röd” och ”grön”. Och det vore kanske ganska intressant, trots allt!

TLP: Den enda nödvändigheten är den logiska OK, en yta kan inte vara både sådan och södan. Men betyder det: att, för en godtycklig specifik färg, vårt motsvarande begrepp innehåller negationen av alla andra specifika färger? (Jfr LW i RLF) Förutom det psykologiskt orealistiska i detta leder idén till en besvärande cirkularitet: Grönt222 = …& inte Rött7 &…, men Rött7=…& inte Grönt222 &… Vilket är då vårt begrepp för den södana röda färgen på badbollen? Det kan ifrågasättas om vi alls har ett sådant (!) begrepp. TLP:s grundbult: vi kan namnge universalia (tingen). Den centrala tanken i PhU: detta är inte så enkelt som jag (LW)trodde!

Vad är exakt samma färg? LW i Bemerkungen über die Farben: Tänk dig att någon pekar på ett ställe på iris i ett Rembrandtsk öga och säger: ”Väggarna i mitt rum ska målas i den färgen.” (BF I–58). Ett mer vardagligt exempel: att måla väggarna utifrån ett färgprov från butiken. Det blir alltid fel. Väggen får en annan färg. Allmän lärdom: den varseblivna färgen på en yta beror inte bara på de inre egenskaperna hos ytan. (Och det är förstås varseblivna färger vi talar om, inte fysikaliska ”färger”!) Kontrasteffekter: Flickan ser ut att ha ett rött och ett blått öga, men båda irisarna är ”i verkligheten” grå. Akiyoshi's illusion pages. Har då färgprovet och min vägg samma färg eller inte? Det beror på hur man jämför dem. Lägg färgprovet på väggen, och de har exakt samma färg! ”Med röd7 menar jag den där specifika röda färgen” har alltså ingen bestämd mening!

Varför en yta kan ha två olika specifika färger över hela ytan samtidigt Antag att jag pekar på två tydligt skilda färgprover och säger: ”Med grön222 menar jag en sådan här grön”och ”Med röd7 menar jag en södan här röd”. Detta utesluter inte (i princip) att jag senare, i en annan kontext, kommer att säga om ett och samma färgprov att det är både helt rött7 och helt grönt222. Kanske detta scenario inte är så troligt om färgproverna kommer från trafik-signalen eller badbollen som om de båda är åt det ”rödgröna” hållet, men det är irrelevant för vår huvudfråga. Slutsats: I en viss mening kan en yta inte ha både sådan färg (som ytan A) och södan färg (som ytan B). Men denna sanning har inget att göra med logiken hos våra färg- begrepp, eller med färgernas natur. Påståen- dets substans är nämligen bara att (de individuella) ytorna A och B är olikfärgade.

Referenser Hardin, C.L. (1988), Color for Philosophers. Hackett. Kitaoka, A (2017), Akiyoshi's illusion pages. http://www.ritsumei.ac.jp/~akitaoka/index-e.html Malmgren, H. (1989), Fler anteckningar om Wittgensteins intentionalitetsteorier. Filosofiska Meddelanden, Gröna Serien 33. Göteborgs Universitet. Malmgren, H. (2010), Wittgensteins bildteori för språket. Philosophical Communications, Web Series 56. Göteborgs Universitet. http://www.flov.gu.se/digitalAssets/1325/1325131_wittgensteins_mening.pdf Wittgenstein, L. (1921), Tractatus Logico-Philosophicus. Blackwell. Wittgenstein, L. (1929), Some remarks on logical form. PAS, Suppl Vol IX. Wittgenstein, L. (1977), Bemerkungen über die Farben/Remarks on colour. Blackwell. Wittgenstein, L. (1953), Philosophische Untersuchungen/Philosophical Investigations. Blackwell. Och ett stort tack till min hustru Lena, konstnär, bildlärare och färgkännare! (Den unge Rufus undersöker förhållandet mellan rött och grönt.) mer ⇒

Extra: Varför finns det inget genomskinligt vitt? Skyltfönster i Uppsala, fotograferat dagen före föreläsningen: Vitt innebär avsaknad av kromatisk färg I normalt (vuxet) språkbruk måste en vit yta också vara den ljusaste av denna sort i kontexten: ”Inte visste jag vad vitt var förrän jag såg Radion-vitt”. Barn ser gärna ”ljusvitt” och ”mörkvitt” Ett föremål som syns genom ett färgat glas syns med en färg som är en blandning av föremålets och glasets färger Om ett föremål skulle synas genom en vit yta skulle delar av ytan vara kromatiskt färgade – dvs ytan vore inte vit längre Wittgenstein i BF (I–43): En blank vit yta kan spegla. Tänk om man tror att det som speglas i själva verket finns bakom ytan och syns genom den! Resultatet är att ytan inte längre uppfattas som vit utan som – ofärgad, eller möjligen ljust grå. Tack för er uppmärksamhet!