Franska revolutionen Anna Herdy, Södertörns högskola, Huddinge –

Orsakerna till revolutionen 1.Frankrike var orättvist styrt. Frankrike hade ett gammalt politiskt system. Befolkningen var indelad i tre stånd: adel, präster och det tredje ståndet. Det tredje ståndet bestod av bönder, arbetare och borgare och utgjorde hela 98 procent av invånarna men hade nästan ingen makt alls. Nästan hela makten låg hos adeln och prästerna som dessutom hade vissa privilegier (fördelar), som t.ex. att slippa betala skatt. En växande grupp borgare hade blivit rikare och började kräva större inflytande, mer makt, i samhället. Högst upp satt kungen (Kung Ludvig den XVI) som var enväldig härskare över Frankrike.

2. Ekonomisk kris Efter många år av krig, däribland sjuårskriget och amerikanska frihetskriget, stod statskassan nästan tom. Frankrike var nära att gå i konkurs. Vid slutet på 1780-talet drabbades landet hårt av missväxt, vilket hade stor negativ inverkan på ekonomin. Dessutom var adeln och prästerna befriade från att betala skatt. Det var bara det tredje ståndet som bidrog till statskassan. Adelsmännen hade tom rätt att driva in skatter och avgifter från bönderna för egen del. Missnöjet över de ekonomiska orättvisorna var stort inom tredje ståndet, som nu också hade ont om mat.

3. Kungens position försvagades Kung Ludvig XVI hade tappat makten över landsbygden alltmer till adelsmännen och hade därför svårt att styra. Frankrike var inte längre enat under kungen och regeringen som tidigare. 4. Upplysningen Fransmännen hade påverkats av Upplysningens idéer och gjort många kritiska mot det kungliga enväldet och privilegierna som tillhörde adeln och prästerna, medan de flesta människor var fattiga och förtryckta. Nu hade också amerikanska revolutionen visat att upplysningstidens tankar om en stat utan kung, adel och stadskyrka kunde fungera.

Efter misslyckade försök att få alla stånden att betala skatt kallar Kungen representanter från stånden till ett möte med den franska riksförsamlingen. Det första mötet på 175 år skulle hållas på slottet i Versaille och förväntningar låg i luften. Inför mötet hade kungen gått med på att det tredje ståndet skulle få fler ledamöter (representanter) men eftersom stånden röstade var för sig (en röst per stånd) så spelade detta egentligen ingen roll för resultaten. Adeln och prästerna gick nästan alltid ihop och därför slutade omröstningarna ändå 2-1. Tredje ståndet ger sig inte. Ledamöterna kräver att ensamma få räknas som Frankrikes parlament. Snart förklarar de sig vara Frankrikes nationalförsamling. Kungen kallar till möte

Även de andra stånden hade blivit påverkade av Upplysningstankarna och författare som Voltaire och Rousseau. En femtedel av första ståndets ledamöter och mer än hälften av andra ståndets män stödde tredje ståndets krav. Voltaire var en av de mest inflytelserika männen under Upplysningstiden. Han vände sig mot religiös intolerans, politiskt förtryck och mot okunnighet och fördomar och var en stark förespråkare av religionsfrihet och yttrandefrihet. Rousseau ville avskaffa monarkin och adeln. Han tyckte att medborgarna skulle leva i en republik, där majoritetens vilja skulle styra

I ett försök att återta kontrollen stänger kungen den sal där tredje ståndet höll sina möten. Medlemmarna beger sig då istället till ett bollhus. Där svär dom en ed om att inte lämna förrän de kommit överrens om ett sätt att styra Frankrike på. Eden är idag känd som eden i bollhuset. Kungen tvingas ge efter och adeln och kyrkan ansluter sig till Nationalförsamlingen och går med på tredje ståndets krav. Tanken är att nationalförsamlingen ska lösa den ekonomiska krisen och göra landets styre till ett mer modernt. Eden i bollhuset

Men det fanns fortfarande en oro att kungen och adeln i själva verket planerade att jaga bort nationalförsamlingen och ta ifrån den dess makt. Nationalförsamlingen består till större delen av ledamöter från tredje ståndets övre skikt – borgarklassen, d.v.s. advokater, handelsmän och författare som nu såg sin chans att öka sin makt på adelns bekostnad. Samtidigt styrde en annan grupp från det tredje ståndet ute på gatorna i Paris. De var hantverkare och fattiga arbetare, som inte lät sig styras av någon.

Stormningen av bastiljen Bastiljen var en borg som användes som fängelse och vapenförråd av kungen. Bastiljen stormades för att folket trodde att kungen skulle försöka stoppa Nationalförsamlingen. Man trotsade kungen. Man var rädd att det fanns militärer och vapen inne på bastiljen som skulle sättas in mot folkmassorna. Stormningen skedde den 14 juli Idag Frankrikes nationaldag.

När bastiljen föll tog fattiga parisare kontrollen över staden. Upprörda medborgare bildade revolutionsråd och de av kungens ämbetsmän som inte lyckades fly dödades. Revolutionärerna beväpnade sig för att försvara nationalförsamlingen samtidigt som ordet kring vad som skedde i Paris spreds till landsbygden där bönder och hantverkare nu också vände sig emot adelsmännen.

Nationalförsamlingen skriver ”Deklarationen om de mänskliga rättigheterna” där det står att alla är jämlika från födseln och att alla ska ha politisk frihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Adeln ger under den tryckta stämningen upp sina privilegier. Alla ska betala skatt! Tredje ståndet stärker sin makt och samhället blir mer rättvist. Samtidigt flyr adelsmän runt om i Frankrike landet i skräck.

De nya idéerna som kom IN: Vetenskap, dvs. att man baserade sina kunskaper på erfarenhet (empiri). Människan skall använda sitt förnuft; tänka själv och ifrågasätta det som alla säger är sant. Jämlikhet och rättvisa i samhället! De gamla idéerna som åkte UT: En uppfattning om hur världen är som bygger på vad som står i Bibeln. Ett sätt att organisera samhället som bestäms av Gud, och att förändringar endast kan ske om Gud griper in. Censur, dvs. att man inte fick skriva vad man ville.

Kungen, Ludvig XVI, har nu egentligen ingen makt. Hans enda uppgift är att sätta sitt namn på alla nya lagar. Eftersom det nu fanns tryckfrihet så kom det mycket mer böcker och tidningar. Olympe de Gouges skrev ”Deklarationen om kvinnans rättigheter”, då hon tyckte att det var dåligt att de mänskliga rättigheterna inte gällde kvinnor.

I Oktober Parisarna kräver bröd då priserna har stigit i höjden. Det har samtidigt gått rykten att kungen och drottningen kritiserat revolutionen. Ett stort tåg av kvinnor går mot Versailles för att kräva att kungen gör något åt matbristen. De tränger snart in i slottet i Versailles. Kungen lovar följa med och kungafamiljen förs till Paris som folkets fångar.

Nationalförsamlingen fortsatte att stifta lagar baserade på Upplysningens idéer, och ville göra sig av med det gamla styret ”l’ancien regime” och fördela om det som kyrkorna och klostren hade ägt så att det nu skulle tillhöra staten. Men ute på landsbygden, där Upplysningstankarna inte hade haft samma genomslag, var de flesta bönder djupt religiösa och vände sig emot de nya lagarna. De hade fått som de ville med skatterna och avgifterna och försvarade nu sina bypräster genom motrevolutioner. Det fanns alltså inre strider, inom revolutionen. Snart bestämmer nationalförsamlingen att Frankrike skulle fortsätta att ha en kung men med mindre makt än tidigare. Nu börjar kungafamiljen bli allt mer oroliga för sin säkerhet.

I juni 1791 lämnar kungafamiljen Paris. Svensken Axel von Fersen fick uppdraget att hjälpa kungafamiljen fly. Kungaparet stoppas nära gränsen, i Varenne, grips av soldater och förs tillbaka till Paris, nu i princip som fångar.

Frankrikes fiender ser en chans att utöka sina territorier nu när landet är sårbart av revolutionen. De är också oroliga att revolutionen ska sprida sig utanför Frankrike förklarar Frankrike krig mot Österrike, Spanien, Nederländerna och Storbritannien. Kriget går dåligt för Frankrikes del, som har en svag armé.

Revolutionärerna från landsbygden begav sig till Paris och tog över en del av styret i staden stormas kungens slott i Tuilerierna och kungen tvingas söka skydd hos nationalförsamlingen. Kungamakten avskaffas av nationalförsamlingen som istället inrättar republiken och som numera (efter stormningen) kallar sig nationalkonventet, eller konventet. Oron över att förlora krigen mot de andra länderna leder till att misstänkta fiender till revolutionen grips och avrättas, ofta utan rättegång. Vid Valmy, 15 mil från huvudstaden, lyckas en revolutionsarmé stoppa de angripande länderna och kriget vänder till slut till Frankrikes och revolutionens fördel.

Kung Ludvig XVI hade förlorat all sin makt och sökte nu stöd i andra länder. Breven han skrev togs som ett förräderi mot revolutionen. Revolutionsledarna behövde försvara sin revolution, som fortfarande var hotat av både yttre fiender och inre strider, och dömde honom till döden halshuggs kungen i Paris.

Europa förfasades över kungens avrättning och hur revolutionen hade utvecklats. Men revolutionens ledare hade fortfarande ambitioner att utöka Frankrikes territorium och fortsatte att föra krig. Allmän värnplikt för män mellan 18 och 25 infördes. Detta innebar att Frankrike kunde skaffa större trupper snabbare än sina motståndare, som använde yrkessoldater, och vinna viktiga områden. Men det var också många som dog i kriget och snart tröttnade befolkningen på att se så många unga män dö i strid. Inbördesstrider och protester mot kriget bröt snart ut i landet. Regeringen blir alltmer pressad och alltmer paranoid. Nu inleds perioden som fått namnet ”Skräckväldet”.

Skräcken Revolutionsledarna som hette Marat, Danton och Robespierre var välutbildade men hänsynslösa politiker. De hävdade att i krig och kris krävs det att alla följer ledarna och var väldigt misstänksamma mot alla som inte tyckte som de gjorde. Under tiden som de styrde i Frankrike dödades runt personer för att de inte tyckte som revolutionsledarna. Befolkningen tröttnade snart på de ständiga avrättningarna och snart mötte även ledarna döden. Marat mördad och Danton och Robespierre avrättade.

Slutet på Revolutionen De hårda tagen under skräckväldet var inte riktigt det som de franska folket hade gjort revolution för. Det som revolutionsledarna kallat för det nya samhället bestod av krig, svält och elände. Efter ”Skräcken” bytte konventet åter namn till nationalförsamlingen men flera av lagarna som hade antagits under revolutionens första år avskaffades, bl.a. den allmänna rösträtten. Nu var det återigen bara förmögna män som hade rätt att rösta. De arbetare som hade kämpat i revolutionen, inte minst för sin rätt att rösta, såg detta som ett förräderi och gjorde återigen uppror. De leddes av generalen Napoleon Bonaparte får Frankrike ännu en gång en ny grundlag där direktorerna ersatts av tre konsuler. Napoleon utsåg sig själv till första konsul och tvingade ledamöterna i nationalförsamlingen att godkänna den nya lagen, annars kastades de helt enkelt ut ur nationalförsamlingen. Den franska revolutionen hade nått sitt slut.

Napoleon blir kejsare I Napoleon såg Fransmännen en stark ledare och även idag är han känd som en mycket skicklig fältherre och krigare. Man hoppades att en stark ledare skulle ge stabilitet och lugn efter revolutionens många år av oro och kaos. Napoleon visste hur han skulle använda Frankrikes arméer, som tack vare värnplikten var stora, och 1810 hade Fransmännen tagit över nästan hela Europa.

Men 1812 begick den självutnämnde kejsaren ett stort misstag. Napoleon anföll Ryssland. Ryssarna vek först tillbaka och Napoleons armé ryckte framåt och intog Moskva. Där väntade Napoleon på att ryssarna skulle ge sig men det gjorde de aldrig. Istället började Moskva brinna, kanske var det ryssarna själva som tände lågan, vilket lämnade den franska armén utan mat och skydd. Napoleons armé fick dra sig tillbaka men då kom den ryska vintern. De soldater som inte frös ihjäl i den ryska kylan, togs till fånga och Napoleon fick snart se sig besegrad. Han lyckades sätta ihop en armé, även efter sin förvisning till ön Elba men besegrades igen, en sista gång, vid Waterloo.

Kanske ett ännu viktigare arv från Napoleon var lagboken han lät utarbeta: Code Napoleon. Den sade att alla fransmän stod lika inför lagen och att ingen grupp skulle ha några privilegier. Alla skulle betala skatt. Alla fransmän skulle också ha rätten att ansluta sig till vilken religion som helst. Code Napoleon har inspirerat många andra länders lagar. I Frankrike infördes också flera nya skolor, som nu skulle drivas av staten istället för kyrkan. Utbildning skulle vara tillgänglig för alla medborgare. Frankrike efter Revolutionen Ett nytt mått- och viktsystem infördes, som så småningom spred sig till resten av Europa. Det var baserat på 10-tal och kallades för decimalsystemet.

Följderna av Revolutionen Revolutionen leder till mer demokrati på längre sikt. Alla ska betala skatt och alla är lika inför lagen. Adelsmän och bönder ska ha samma rättigheter. Efter revolutionen var det självklart att ett land skulle styras av folkvalda representanter. Olika klasser vann dock olika mycket. Bönderna var fria, de var inte längre tvingade att vara bundna och beroende av adelsmännen i och med att livegenskapen avskaffades. Men det var borgarklassens över- och medelskikt som med ökad ekonomisk och politisk roll vann mest. Adeln fick tillbaka en del egendomar under Napoleon som också ville ha ett hov att skryta med. Han slöt fred med kyrkan men den fick inte tillbaka sina egendomar. De fattigaste, som hade haft en viktig roll i revolutionen, vann inte mycket, varken pengar eller inflytande.

Följderna av Revolutionen Samhället som människorna hade drömt om förverkligades inte helt under Franska Revolutionen men invånarna hade ändå fått det bättre, fria från det gamla skattesystemet och det ojämlika samhället. Revolutionen visade också att om en klass som saknar politisk makt växer sig tillräckligt stark kommer den snart att kräva makt, antingen på fredlig väg eller med våld. Den hade också visat att genom beslutsamhet kunde folket förändra både lagar och styrelse, vilket förändrade relationen mellan styrande och styrda för alltid.