I detta projekt var uppgiften att konstruera en av flera plattor som tillsammans formar en mindre ”stad”. Denna stad ska vara en plattform för mindre robotar. Plattformen representerar en arena, en yta där diverse tekniska aktiviteter kan tillämpas. Vi är en grupp på 4 som arbetar med detta projekt, både gemensamt och individuellt. Tillsammans skapar vi världen men vi undersöker individuella aspekter som vidrör de tekniska delarna angående arbetet.

Arbetet startade med att vi skissade upp ritningarna för cellplastbyggnaderna på kartongskivor. Samarbete var hjälpsamt i början då man kunde konstruera staden utifrån ett gemensamt koncept på byggnader och vägar. Vi konstruerade till en början 2 plattor i taget så att vi kunde se resultat och få en bra insyn på hur slutprodukten skulle se ut

Vi använde oss utav cellplast för att konstruera de byggnader och plattor som skulle sättas samman och representera ”staden”. Det tidigare uppgifterna gjordes med hjälp av varandras samarbete, då vi senare skulle fokusera mer på individuella uppgifter, där jag ansvarade för utvecklingen av Stereoskopiskt seende. De första stegen mot att få en fysiskt existerande stad var att forma cellplasten efter ritningarna som Razmus tidigare skissat upp i Inventor samt på kartong.

Uppgiften som jag ansvarar för är det Stereoskopiska seendet. Innebörden med uppgiften är att man skall kunna se världen genom robotens ögon, via 3D- Glasögon, som om man själv var i robotens ställe. Uppgiften är att få känslan så verklighetstroende som möjligt, då man måste få rätt avstånd och vinkel mellan de två kamerorna som representerar ögonen. Data kommer sändas från två separata kameror, som är vinklade mot samma mittpunkt med ett visst avstånd. Den data visas som bilden visar, detta kommer göra att känslan inte bara blir som när man tittar på en film, utan kommer ge ett djupseende, vilket gör att upplevelsen blir mer verklighetstrogen.

Vi använde oss utav ett brett sortiment av verktyg och material under konstruktionen av staden, allt från eltejp och sax, till tapetklister och cellplastkniv. Allt från vardagliga verktyg till en aningen mer avancerade redskap, som cellplastskniven. Till en början när skisserna skulle ta plats, använde vi oss av kartong som konstruktionsgrund. Den största förbrukningen av material representerades av cellplasten, då nästan allt vi arbetade med var just cellplasten. Det tillkom en viss användning av aluminiumfolie som skulle bidra till energitillföringen i grundplattorna, men mängden cellplast representerade den klara majoriteten.

 Under arbetets gång har hållbart samhälle varit i fokus när vi valt materialet som tillförts i arbetet. Därför har användningen av cellplast och kartong varit stor, då dessa går att återvinna på ett bra miljösäkert sätt. Materialen har inte valts endast på grund av deras miljösäkerhet, utan också för dess lätta tillgänglighet. Dock så har hållbart samhälle varit i fokus sedan början av projektet, då vi planerade vad vi skulle använda oss av under periodens gång. Hela staden kan raseras och återvinnas för att användas på nytt igen, det finns inget i konstruktionen som går till spillo, när dess användning har tagit slut.

 Jag tycker att projektet inte gick enligt mina förväntningar, orsakerna till att det inte blev lika utvecklat som planerat var dock självförvållat. Även om det inte blev så som jag tänkt, tycker jag att vi hann med rätt mycket, om inte något annat så lärde jag mig bättre hur jag bör planera och uträtta min planering. Jag fick en relativt bra insyn på vad stereoskopiskt seende innebär och vad som krävs för att uppnå ett så optimalt resultat som möjligt. Trots att jag inte uträttade processen på bästa sätt, har jag en bra kunskap om vad som krävs för att nå dessa mål. Jag tycker att projektarbetet har varit roande och lärande, det känns bra när alla i gruppen gör egna delar för att sedan sätta ihop det till en enda stor konstruktion. Just vid det här arbetet tog det sociala över majoriteten av den tiden som borde lagts på arbetet, men tillfällena gick inte till spillo för det. Jag har lärt mig att jag måste fokusera mer på arbetet och inte tillbringa min tid så mycket på att prata, utan att arbeta. Som en sammanfattning var perioden givande, roande men inte optimalt utförd.