Konsekventialister säger att moraliskt rätt handlande = maximerandet av värde. Vissa (dock inte alla) K hävdar att det relevanta värdet i fråga är välfärd. Dessa K hävdar att handlingar som är av värde är så på grund av att de bidrar till ökad välfärd.

F: Vad är välfärd? S: Vad det nu än är som får en varelses liv att gå bättre.

F: Vilka sorters varelser inkluderas här? S: Traditionellt har K sagt att alla varelser kapabla till förnimmelse – d.v.s. kännande varelser – ska inkluderas.

Här kommer vi endast ägnas oss åt mänsklig välfärd. Om vi antar att det som är av värde är så p.g.a. dess relation till välfärd kan vi fråga:

I vad består (mänsklig) välfärd? 1.Hedonism 2.Önske-tillfredsställning 3.Perfektionism

Hedonism John Stuart Mill (brittisk filosof, ): "Actions are right in proportion as they tend to promote happiness [well-being]; wrong as they tend to produce the reverse of happiness. By happiness is intended pleasure and the absence of pain; by unhappiness, pain and the privation of pleasure."

“…pleasure and freedom from pain are the only things desirable as ends; and that all desirable things...are desirable either for pleasure inherent in themselves or as means to the promotion of pleasure and the prevention of pain."

F: Vad är njutning? S: En känsla. F: Vad för slags känsla?

Vi kan få njutning av (t.ex.) Mat, Ett varmt bad, Konversationer, Sex, Träning, Titta på en film, Läsa en bok, Se Sverige spöa Danmark i fotboll. Etc. Etc. Finns det någon unik känsla som alla dessa aktiviteter ger upphov till?

Knappast. Även om vi inte kan ge en definition på njutning (en känsla av välmående?) så vet vi vad det är när vi upplever det.

Viktigt: njutning är något som man känner eller upplever. Det är något som sker i vårt medvetande.

F: Kan man njuta av något utan att veta om att man njuter av det? F: Kan man tro att man njuter av något utan att göra det? Samma frågor kan ställas om smärta.

Hur bedömer man värdet av en viss ‘njutningsepisod’? Jeremy Bentham (brittisk filosof, ): Värdet av en viss njutningsepisod är en funktion av dess intensitet och tidslängd.

Fråga 1: Vad är mer värdefullt A: Den relativt milda njutningen av att ligga i ett ljummet bad under en väldigt lång tid eller B: Den väldigt starka, men korta, njutningen av att ha vunnit ett OS guld?

Fråga 2: Är inte hedonismen en ‘filosofi för svin’? Varför skulle det vara, enligt hedonismen, någon skillnad på att vara en tillfredsställd gris eller en tillfredsställd Mozart?

Mills svar: Vi måste skilja mellan kvantiteten (vilket bestäms av någon slags funktion av intensitet och längd) och kvaliteten av njutningsupplevelser. Njutbara upplevelser som resulterar från utpräglat mänskliga aktiviteter (d.v.s. sådana som involverar tanke och förnuft) är av en mycket högre kvalitet än de som inte är det och är därför av mycket högre värde.

Mill: Det är bättre att vara en otillfredsställd Sokrates än en tillfredsställd gris. Mill: Värdet av vissa sorters njutning (de ‘högre’ njutningarna) är diskontinuerligt mer värdefullt än de andra (de ‘lägre’ njutningarna): ingen mängd av de lägre njutningsupplevelerna – oavsett hur stor – är bättre än en högre njutningsupplevelse – oavsett hur liten.

Fråga 3: Visst tycker vi väl att andra saker förutom olika mentala tillstånd (som njutning) har värde? Rober Nozicks (amerikansk filosof ) ‘Pleasure Machine’ (‘Njutningsmaskin’):

Maskinen är konstruerad så att de upplevelser du har i maskinen kan omöjligtvis skiljas från de upplevelser man har i ‘verkliga’ livet.

F: Är dessa lika bra? A: En njutningsupplevelse från att ha en falsk övertygelse om att man vunnit Nobelpriset B: En njutningsupplevelse från att ha en sann övertygelse om att man vunnit Nobelpriset.

F: Vad är bättre A: Extatisk njutning i 50 år i maskinen, eller B: En något mildare njuting av att faktiskt ha åstadkommit något i 30 år?

‘Önskans-tillfredsställelse’ teorier om välfärd: Välfärd består i att ens ‘finala’ önskningar (Eng. Desires) är tillfredsställda. Kom ihåg skillnaden mellan det instrumentella och det finala.

Är det verkligen någon skillnad på denna teori och hedonismen? Ja: ibland önskar vi saker vi vet inte kommer leda till njutning. Ibland kanske vi njuter av saker vi önskar att vi inte njöt av.

För att detta ska vara en rimlig teori måste kanske önskningar som är ‘baserade’ på falska övertygelser uteslutas. Mer om detta så småningom.

Fråga 1: Vilka finala önskemål räknas? De som vi hade tidigare men inte har längre? Om vi säger att bara nuvarande önskningar räknas kanske vi är oberättigat partiska mot nuet?

Fråga 2: Vad, exakt, är det som räknas Enbart tillfredsställelsen av önskningen? (Det kanske man aldrig får reda på.) Övertygelsen om att önskningen blivit tillfredsställd? (Den övertygelsen kan man ju ha även om önskningen inte blivit tillfredsställd.) Den sanna övertygelsen om att önskningen blivit tillfredsställd?

Fråga 3: Varför har man en final önskan om någonting – X låt oss säga? Är det inte för att man tror att X i någon bemärkelse är gott (värdefullt)? (Fråga dig själv: är X bra för att jag önskar X, eller önskar jag X för att jag tror X är bra?)

Om så är fallet: Om ens trosföreställning om att X är bra är sann så är det väl värdet hos X som bidrar till din välfärd – och inte din önskan om X.

Å andra sidan: Om ens trosföreställning om att X är bra är falsk (d.v.s. att X inte är bra), så kan ju orimligtvis tillfredsställelsen av ens önskemål att X bidra till ens välfärd.

Perfektionism (Objektiv lista teori). Vad som är bra för oss – d.v.s. det som bidrar till vår välfärd – kan mycket väl inkludera saker som vi inte nödvändigtvis önskar oss eller som vi nödvändigtvis skulle njuta av. Vanliga kandidater: vänskap, kärlek, hälsa, bedrifter (av olika sorter), kunskap, autonomi etc.

Fråga 1: Hur berättigar vi inkluderandet eller utelämnandet av en påstådd ‘välfärdsberikare’? Fråga 2: Även om vi kan rättfärdigöra inkluderandet av en viss ‘välfärdsberikare’ på listan, hur skall dess värde jämföras med andra saker på listan?