Olika teoretiska perspektiv Den psykiatriska vårdens historia Gunilla Framme

Olika perspektiv inom psykiatrin Det biomedicinska: arvsanlag, biokemiska processer och skador i hjärnan, hormonella processer; insulinchockbehandling, ECT (elbehandling), lobotomi, behandling med psykofarmaka Det psykologiska: – det psykodynamiska: handlingarnas (symptomens) mening, det omedvetna, psykiska konflikter, brister i utvecklingen; psykoterapeutisk behandling – det kognitiva: ”felaktigt” eller dysfunktionellt tänkande; psykoterapeutisk (och beteendeterapeutisk) behandling + träning och undervisning Det sociala: den sociala situationens (vardagslivet, nätverket, relationerna och det sociala samspelet) betydelse, samhällets och vårdens organisation; socialt stöd (inkl. anhörigstöd), resursförmedling, familje- och nätverksarbete samt strukturella åtgärder – integration och ”empowerment”

Sårbarheten förändras under hela livet och består t ex av: Genetiska faktorer Störningar under fosterlivet och i samband med förlossningen Biologiska och neurofysiologiska faktorer Tidig bindning och anknytning; föräldrarnas uppfostringsattityder Förmåga (medfödd och förvärvad) att uppfatta och bearbeta information Tidigare påfrestande livshändelser (Tidigare) miljöns och kulturens inflytande

Det psykosociala arbetssättet (socionomernas) innebär ”… att utifrån olika metoder stärka människors motståndskraft mot yttre sociala påfrestningar och arbeta för förändring av de villkor som bidrar till att skapa och underhålla psykisk ohälsa hos människor i utsatta situationer.”

Faktorer som bestämmer den psykiska hälsan Kontroll och frånvaro av hjälplöshet Social kontakt och integration Individuell och kulturell identitet och integritet ”Sense of coherence”, känslan av att vara integrerad i ett överindividuellt sammanhang av tillhörighet och mening

Brukarnas perspektiv, några ledmotiv (Topor m fl) Det multifaktoriella perspektivets dominans. (De hjälpande faktorerna finns både utanför och innanför psykiatrin och de samspelar med varandra – ”helhetssyn”) De sociala relationernas framträdande roll Även i den psykiatriska vården är relationen till personalen ett bärande tema Individens egna insatser för att hjälpa sig själv

Medeltiden (före 1500) Omhändertagande i hemmiljön; familjen och släkten ansvarig Individuella och improviserade lösningar Omhändertagande i kyrkolokaler Hospital (för spetälska) under o t Helgeandshus under o t

talen Reformationen: Staten ny aktör; lokaler för hospitalen i f d kloster Inrättande av nya institutioner, bl a tukthus och barnhus Sjuk- och fattigstugor i kommunerna (motstånd) Framväxten av lasarett på 1700-t Prioritering av de (obotliga) vansinniga till hospitalen Provkursförfarandet (läkarna viktiga aktörer) ”Den moderna psykiatrins födelse” (Philippe Pinel)

1800-talet. Optimism och resignation “Moral treatment” (ett socialt perspektiv) Strävan efter ordning och disciplin Centralhospitalens inrättande 1823 o. framåt Motsatsparet “förvaring - cur” (för ”obotliga” resp. behandlingsbara) Behandlingar riktade dels mot kroppen, dels mot själen - “stillsamma och fogliga” Psykiatrin blir vetenskaplig disciplin

Statens ansvar för sinnessjukvården borde vara (ur debatten 1909) De sinnessjuka, som p g a ev. botlighet kräver speciella anordningar (lokaler, betjäning, sakkunnig läkarvård) Sådana obotligt sinnessjuka, som med hänsyn till den allm. säkerheten el. p g a ”osnygghet, hjälplöshet, djupt psykiskt förfall, störande uppträdande” e. dyl. är i behov av liknande anordningar Sådana obotliga, vilkas uppfostran till eller uppehållande av viss grad av ”hyfsning och själfverksamhet” kräver fortsatt vård och särskilda omsorger

Kommunernas ansvar borde vara (ur debatten 1909) ”sådana sinnessjuka, som efter aflupen sjukdomsprocess inte företer några egentliga sjukdomssymptom men däremot vissa psykiska defekter” (minskad arbetsduglighet, bristande företagsamhet och intresse med avseende på självförsörjning, nedsatt intelligens och omdömesförmåga m.m.) – ”psykiska invalider”, som inte är i behov av eg. sjukvård men däremot ett anpassat och hänsynsfullt bemötande samt i viss mån särskilda lokaler

c:a. Expansionen Sekelskiftet: Övervakningssalar, sängbehandling och långbad Den “aktiva terapin” på 1920-talet Hospital och asyler blir “(sinnes)sjukhus” kring 1930 Inrättande av vårdhem för “lättskötta” Sjudubbling av antalet intagna Nya, medicinska, behandlingsmetoder Socialt utbildade kuratorer på de statliga sjukhusen fr o m 1950-talet “Den nya given” o. landstingsövertagande på 1960-t

Citat ur Topor, A: Återhämtning från svåra psykiska störningar (2001) “Kunskapen om en psykisk sjukdom kan inte avskiljas från den situation där den uppstår och studeras eller från den som studerar den och samlar in kunskaperna.” “Den kroniska utvecklingen, vars orsak länge sökts i individuella (biologiska el. psykologiskt grundade) egenskaper är i detta perspektiv inte inneboende i sjukdomen, i något naturalförlopp, utan tydligt kopplad till individens sociala liv.”

Avinstitutionaliseringen, tre typer av förklaringar Ekonomiskt materiella orsaker – Statens fiskala kris – Uppbyggnad av socialpolitiskt trygghetsnät Ideologiska strömningar – liberala och demokratiska ideal efter andra världskrigets slut – socialpsykologiska teorier (nya förklaringsmodeller) Vetenskapliga framsteg – Moderna psykofarmakas utveckling – Utveckling av nya terapi- och omhändertagandeformer

Några ”klassiker” Foucault: ordnings- och kontrollmotiv; den diskursiva praktiken Scheff: stämplingsteori; etikettering och socialt tryck Goffman: moralisk karriär; mortifikation och ”system av rättigheter” Laing: bekräftelse - ”avkräftelse”; kvalifikation – diskvalifikation (double-bind) Asplund: social responsivitet – asocial responslöshet; konkret resp. abstrakt socialitet

Psykiskt funktionshinder enl. psykiatrisamordningen En person har ett psykiskt funktionshinder om hon/han har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och att dessa begränsningar funnits, eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna skall vara en konsekvens av psykisk störning (2006:5)

Definitioner (enl. Psykiatriuppföljningen 1997:20) Psykisk sjukdom – en (från normaliteten) allvarlig psykisk avvikelse, debuttidpunkten bör vara fastställbar, orsakar allvarligt lidande hos den drabbade och/eller omgivningen. Tillståndet känns igen och accepteras av den psykiatriska professionen. Psykisk störning – en (från normaliteten) psykisk avvikelse. Tillståndet känns igen och accepteras inom den psykiatriska professionen. (Något annorlunda och mera specifik betydelse – ”personlighetsstörningar”)

Psykisk ohälsa Innefattar även subjektivt upplevda och självrapporterade besvär (”illness”). Dessa kan men behöver inte klassificeras som sjukdom eller störning. Det sociala sammanhanget har betydelse. Möjliggör fokusering på arbete med att förebygga ohälsa och främja hälsa.