Funktionell ämnessyn i religion 2.12.2010

Den didaktiska triangeln Ämnet religion Den didaktiska triangeln Eleven Läraren

Den didaktiska triangeln (Afdal m.fl. 1997) Innehåller i sin enkelhet de mest centrala aktörerna i pedagogisk verksamhet Tyngdpunktsområden i religionsundervisningen Visar på växelverkan mellan aktörerna Beskriver både undervisning och fostran som kulturbestämd verksamhet Ämne kan också ersättas med ordet kultur

Den didaktiska triangeln KULTUR Den didaktiska triangeln Eleven Läraren

Religion är ett kulturämne i skolan på liknande sätt som modersmål och litteratur (livskunskapsämne), språk, historia, musik och bildkonst är det Genom religionsundervisningen för vi eleven djupt in i det finländska kulturarvet, själens landskap, värderingar. Samtidigt är denna fördjupning inåt också en rörelse utåt  beredskap att möta en multireligiös värld och leva i gemenskap, respekt och konstruktivt samarbete

Ämnet Eleven KULTUR Läraren Mål, utvärdering Styrdokument Arbetssätt Läromedel

Kultur blir en gemensam arena för människor och ämnet religion Kultur är den sammanbindande faktorn i den religionsdidaktiska modellen Kultur blir en gemensam arena för människor och ämnet religion Kulturantropologen Mikael Kurkiala definiera kultur på följande sätt: Människan är som kulturvarelse skapad att programmera sig själv (genetiskt sett relativt oprogrammerad jfr med andra arter) Normer och värderingar binder samman människor i gemenskaper Föreställningar om hur världen ser ut och hur världen borde se ut Vi kan inte se vår egen kultur (hemmablindhet)

Primärkultur och sekundärkultur Kultur och etnicitet ingen nödvändig relation mellan gemenskap och etnisk tillhörighet Primärkultur och sekundärkultur Primärkultur = den man socialiseras in i som barn Sega strukturer Sekundärkultur = senare insocialisering Flexibla strukturer ”Att kasta tjejkast” Kultur sitter inte (bara) bakom pannbenet, utan kultur förkroppsligas i våra rörelser, sätter sig i våra smaklökar och vårt känsloliv

Kultur är inget man byter eftersom det sitter i kroppen Kultur är inte ett val utan en realitet Se närmare i Kurkialas föreläsning http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/Mikael_Kurkiala.pdf

Funktionell ämnessyn Paradigmskifte i ämnessyn inom humaniora från formalisering till funktionalisering, från stoff- till funktionscentrering En överbetoning av formella färdigheter har skett på bekostnad av meningsfullt innehåll och kommunikation i undervisningen förtrogenhet med den egna religionen kan i undervisningen ensidigt handla om bibelkunskap, kyrkohistoria, kristen tro, ansvar och etik

men s.k. faktakunskaper (information) är nödvändigtvis inga meningsfulla kunskaper om dessa inte står i dialog med och konstrueras och förstås utifrån elevens erfarenheter och eget kunskapssökande en övergång från det stoffcentrerade till det funktionscentrerade håller på att ske även på ett metodplan (ämnesdidaktiken) denna utveckling kan, trots många fördelar, medföra en fara för att ”barnet åker ut med badvattnet

i en övergång till en funktionell ämnessyn är det alltså viktigt att upprätthålla en relation till ett genomtänkt kunskapsinnehåll förståelse för den egna religionen och andras, och för religiöst tänkande överlag, kan alltså inte utvecklas utan ett kunskapsinnehåll i religion men inte heller utan empatiskt tänkande, inlevelseförmåga, t.ex. genom drama och rollspel i undervisningen

i en funktionellt inriktad undervisning bör eleverna bli förtrogna med själva faktainnehållet, men samtidigt tänka sig in i hur de olika aktörerna tänkte, kände och resonerade kunskapsinnehållet är centralt i allt empatiskt tänkande; det är svårt att leva sig in i en specifik miljö och situation utan att ha kontextuell kunskap

Den funktionella ämnessynen innebär att det man gör i undervisningen har relevans , en mening Det innebär att det man berättar, diskuterar, skriver, läser, upplever och lär sig ingår i ett meningsfullt sammanhang Målet är att religionsundervisningen upplevs som en autentisk situation

Det eleverna samtalar, (be)skriver, granskar, undrar och förundras över har alltså en verklig mottagare, dvs. deras kamrater och läraren Viktigt att i undervisningssituationen kunna ge positiv respons till sina kamrater   Trygg och positiv atmosfär i klassen är en grundförutsättning för aktivt och meningsfullt deltagande

Syftet med RE (ev.luth.) är enligt läroplanen att: göra eleven allsidigt förtrogen med religiös kultur ta fram faktorer som är viktiga för elevens utveckling och tillväxt eleverna får hjälp med att förstå religionens betydelse för honom eller henne själv eleverna får hjälp med att se religionens inflytande i samhället och kulturen religiös och livsåskådningsmässig allmänbildning

Uppgiften för undervisningen i årskurserna 1- 5 är främst att eleven får stöd i att bygga upp sin världsåskådning att eleverna informeras genom fakta och egna erfarenheter om religiositeten i omvärlden att eleverna görs förtrogna med Bibeln och uppmuntras till att växa till etiskt omdömesgilla och ansvarsfull människor

Elevens kunskaper i läroämnet religion kan i ett funktionellt perspektiv ses som redskap som eleven kan använda meningsfullt kunskap i religion är inte något opersonligt och abstrakt att den kunskap de får i skolan har samband med den värld de känner till utanför skolan att de läroprocesser som sket i ämnet inte är det enda sättet att lära sig något om religion att initiativet inte alltid är lärarens, dvs. att de själva har inflytande på och ansvar för den inlärning som sker i skolans sammanhang