”Vi har också kulor i hjärtat” Att arbeta med multimodalt lärande

Multimodalt lärande Att använda visuell kommunikation för att kommunicera ett budskap Från en auditiv till visuell föreställning

Texten i sig ingår i en helhet och ett sammanhang där textförfattaren är den meningsskapande och inte konsument av meningen. SÅ 2014!

Vi har vi en framtid där samhället kommer att efterfråga kreativa, multimodala kompetenser!

Vi börjar med ett objekt, en text skriven av en elev i åk 8 … som blir ett dokumenterat ögonblick av en mänsklig verklighet…

Projektets idé Eleverna skulle med hjälp av iPads ges möjlighet att jobba med estetiskt berättande med målet att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.

Vad ville vi? Didaktiska målsättningar Skapa olika uttryckssätt kring text Laborera med olika uttrycksformer för textmediet utforska olika dramaturgiska komponenter i film (iMovie) och text Ge eleverna erfarenhet av att kombinera olika texttyper till nya texter och film. Publicera (kunskapshubben.se)

Koppling till kursplanen i svenska ”Texter som kombinerar ord, bild och ljud, och deras språkliga och dramaturgiska komponenter. Hur uttrycken kan samspela med varandra, till exempel i tv-serier, teaterföreställningar och webbtexter. ” (Ur det centrala innehållet)   Vidare i kursplanens centrala innehåll för ämnet svenska redogörs för vikten av att jobba med olika texters syfte, innehåll, uppbyggnad och språkliga drag.

Kunskapskraven och bedömning Bedöm var sak för sig utifrån processkrivande Jobba formativt och med massor av kamratbedömning! Filmen är en egen bedömning Genom att kombinera olika texttyper, estetiska uttryck och medier så att de olika delarna samspelar på ett i huvudsak fungerande sätt kan eleven förstärka och levandegöra sina texters budskap. Dessutom kan eleven ge enkla omdömen om texters innehåll och uppbyggnad och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet, kvalitet och uttrycksfullhet på ett i huvudsak fungerande sätt.

Genomförande Läsning och arbete kring litteraturen Kortskrivningar PM Filma Presentera

Kulor i hjärtat av Cilla Neumann Kortskrivningar på tema: Rädsla Utanförskap Ett barndomsminne Kärlek

Att gestalta en känsla - Ett iPad projekt Farmor vänder sig om ser med tårade ögon rakt in i mina. Jag ser farfars mönstrade mössa sticka upp längre bort i den stora folkmassan. Det är som om alla röster, människor och ekon tunnas ut och liksom fryses fast under just det där ögonblicket. Det är bara vi i den stora terminalen på Arlanda. Jag vill bara inte att det här är det sista jag kommer se av dem. Kunde de inte stanna kvar här i Sverige? Eller kunde inte vi följa med? Vad skulle nu hända om de åkte? Det skulle kännas så tomt. Vi kom ju nära varandra från första sekunden, fastän vi aldrig hade setts förut. Plötsligt kommer allt tillbaka och de har försvunnit in i havet av spärrar, säkerhetsvakter och brådskande människor med fullpackade resväskor dragandes bakom sig. Tårarna kommer rinnandes nedför mina kinder. De blir fler och fler. Vi sätter oss på ett av alla caféerna det finns att välja på. Utanför de stora fönstren ser man flygplanet som farmor och farfar ska åka med. Det känns så konstigt. Som om de inte har varit här alls. Det var mer än 3 månader sedan jag och min familj stod här och väntade på min farmor och farfar som jag aldrig hade träffat. Då undrade jag och tänkte så mycket. Hur skulle de se ut? Hur skulle vi kunna prata när de bara kunde nepali? Och hur är det i Nepal? Under den långa, varma sommaren vi hade haft tillsammans hade jag fått lära mig mycket om en helt annan spännande värld. - När ska vi åka till Nepal? frågar jag mina föräldrar. Pappa lovar mig att vi ska åka dit nästa sommar. Det känns lite bättre att veta, men det skär i magen av tanken på nästan en sådan lång väntan.

Ta Farväl

Mormor När jag slår upp ögonen bländas jag av solen och mina nyvakna ögon blundar snabbt igen. Jag vänder mig om och när jag försiktigt öppnar ögonen igen ser jag att det bara är jag som ligger kvar i sängen. Mormor och morfar måste alltså redan ha gått upp. Från sängen kan man se genom vardagsrummet direkt till matsalen och jag kan ana morfars gestalt sitta lutad över tidning. Det prasslar när han vänder blad och jag hör klingandet från en sked som rörs runt i en kaffekopp. De äter alltså frukost. Jag borde gå upp och göra dem sällskap men jag ligger kvar. Att få vakna i lugn och ro, bara ligga och studera mönstret i tapen och veta att de sitter därute. Jag skulle kunna frysa tiden precis här för det finns ingen annanstans i världen jag hellre skulle vilja vara på. Jag rullar runt och bländas återigen av solen men mina ögon är mer vana vid ljus nu och jag se kan det gröna därute som gungar i den svala sommarbrisen. Persiennerna är nerdragna och det gör täcket gulrandigt av solsken. Mormor kommer in i rummet och avbryter mitt dagdrömmande. Hon kryper ner bredvid mig och jag makar mig närmare henne. Hon luktar som hon alltid gör, en lukt man inte kan beskriva på annat sätt än just mormor. Den bästa lukt som finns. - Mormor, berätta en saga, säger jag. Och hon berättar en historia om en sur kung vars slott som inte blir klart och alla försöker men kungen är aldrig nöjd. Jag lyssnar till vart enda ord och sagan slutar lyckligt. Kungen slutar vara så sur och tillsammans löser dem problemet. Slottet blir tillslut klart till hans son som nu ska gifta sig och alla lever lyckliga och glada i alla sina dagar. Hon berättar det lika självklart som om hon läste ur en bok, men vem behöver böcker när man har världens bästa mormor? - Kan du inte berätta en saga till?

Kulor i hjärtat - En rädsla Skolstaret var i gång och jag skulle börja 4an. Första året på mellanstadiet med nya lärare, klasskamrater och nya klassrum. Men jag kunde inte längre gå om kring med den stora klumpen inom mig så jag bestämde mig för att berätta. Berätta om det jag hade hållt inom mig i 4 år men rädslan fanns ändå där och den smög sig mer och mer upp till ytan. Det var i slutet av augusti när kylan började komma krypandes så tog jag modet och skulle berätta för kuratorn. Jag gick upp för trapporna med blandade känslor men mest med en stor rädsla. För var det rätt eller fel att berätta? Vad skulle hon säga, tycka, och tänka? Men framför att var jag nog rädd för att pappa skulle få reda på det här. Få reda på att jag hade berättat. Hur skulle han egentligen reagera och ta det här? Skulle han nu bli arg och besviken på mig? Medans jag gick där upp för trapporna med alla snurrandes tankar, blev klumpen större i magen och ett illamående började smyga sig fram. Jag gick fram till dörren och knackade. En kvinna med glasögon öppnade dörren och sträckte fram handen. Vi hälsade på varandra och jag fick slå mig ner i en röd fåtölj, sen tog hon upp sitt anteckningsblock och sa: ”Ja vad kan jag hjälpa dig med?” Jag harklade mig och försökte få fram ord men en någon anledning så fick jag inte fram ett ljud. För hur skulle jag säga och förklara? Det blev tyst för några sekunder. Hon tittade upp från sitt anteckningsblock och log med hennes vänliga ögon. På något sätt lugnade hon mig med sin röst, när hon sa ”Du det är okej, du får berätta hur mycket du vill och jag kommer inte säga till någon. Jag har nämligen tystnadsplikt” Då tog jag ett djupt andetag. Jag började sen berättade hur min familj såg ut vad jag gillade att göra. Eva antecknade ibland och frågade frågor. Men tills sist kom vi till den delen då jag skulle berätta om min klump. Klumpen som hade suttit där i fyra år och bara växt. Nu var det äntligen dags att berätta. Jag svalde tårarna som satt uppe i svalget, medans illamåendet blev bara större och större. Jag öppnade munnen och då kom orden och meningarna som forsade ut i rummet. Då kände jag hur ögon fylldes med tårar och jag kunde inte lägre hålla mig, så till slut rann det i floder ner längs kinderna. Det tog verkligen inte slut hur jag än gjorde eller ville. Klumpen i magen kändes lättare eller snarare hela kroppen kändes befriande. Klump i magen som tyngde ner hela mig hade nu blivet tom, och det ekade av tomhet och luft inom mig. Men då helt plötsligt känner jag hur det blir tungt över hela bröstet. Jag fyllde lungorna med luft. Andas ut men kände hur det blir allt svårare att andas. Jag får panik och börjar hyperventelera. Kroppen skakar, hjärtat slår fortare och tårarna sprutar åt alla håll och kanter. Det gör ont. Ont i hela kroppen och kontrollen över kroppen försvann snabbt bort. Vad är det som händer med mig? Varför gör det så här ont? Kommer jag nu att dö!? Eller var då? Är något trasigt inom mig? Jag skriker på hjälp och Eva håller om mig. Jag sitter i hennes famn och hyperventelerar. Hon hjälper mig att få kontrollen över mig andning. Att bara få sitta där i hennes famn, andas in hennes doft, känna hennes lugn inom sig fick mig att känna mig trygg och säker på något sätt. Efter ett tag där i hennes famn kände jag hur varje andetag gick tillbaka till den normala rytmen och hjärtat saktades ner. Det stora Trycket över bröstet hade lufts bort och jag kunde nu fylla lungorna med luft och anads ut. En lättnad kändes i kroppen och jag pustade ut. Det tunga berget av sten hade lufts fort från hela kroppen. Kontrollen över kroppen kom tillbaka. Nu var allt som vanligt igen. Koppen kändes befriad men chockad på ett underligt sätt.. Vad var det som hände?

Svenska som andraspråk….  Det var sommaren 2010, jag skulle åka till Sverige och bo med mamma. Jag var 10 år gammal.När vi kom till Sverige jag och min mamma skulle bo hos hennes nya kille. Jag kunde inte språket eller nåt, jag var som fisk utan vatten. Efter två månader började jag i en skola som heter Årstaskolan. Jag gick i en klass som för elever som inte kunde svenska språket. Min mamma brukade gråta ibland för att hon var rädd att nånting skulle hända mig för att jag var helt ny här. I början det var jättepinsamt och tuff att uttala nya ord men om man har en jättebra lärare som heter Susanne då fixar man allt. Jag tänkte jättemycket på hur jag ska skaffa nya vänner här för att jag kände ingen. Jag lärde mig kommunicera på Svenska efter tre-fyra månader då började jag gå på några lektioner i riktig klass. Då gick jag i 6-an. Efteråt började jag lära känna ganska många vänner och allt, då började allt vara mycket roligare för att man började förstår mer svenska när man pratar med kompisarna från klassen. De var några som mobbade min svenska i klassen då gick jag ut från klassrummet och grät ibland.  Vid andra terminen i 7-an då fattade jag ganska mycket och då började jag stöka med "grabbarna" i klassen. I början tänkte jag att man är cool när man stökar men nu jag fattar att jag är bara en idiot som misstänkte allt. Jag håller på stöka nu också men jag ska förbättra mig och börja satsa på plugget och allt annat, T.ex. Träningar, göra läxor, va ute med kompisar men inte göra dumma grejer som dom. Så sanningen är om man vill bli nånting då får man jobba hårt och satsa!.

Tips och övriga lärdomar Jobba steg för steg. Planera! Tillåt kaos Var tydlig med uppdraget. En känsla ska gestaltas. Skriv manus! Ta hjälp! Informera föräldrar och jobba synligt! Hitta ett sätt att dela filmerna. Dropbox fungerar bra!

Tack!