Katherine K. Young: Hinduism. Kvinnor i Hinduismen Katherine K. Young: Hinduism.

Kvinnor i Hinduismen Katherine Young delar in Hiduismen i tre perioder där hon sedan följer kvinnans roll. 1. Den äldre perioden 1500 f.v.t. – 500 f.v.t. 2. Den klassiska och medeltida perioden 500 f.v.t. – 1800 e.v.t. 3. Den moderna perioden efter 1800 e.v.t.

Den äldre perioden Ungdomlig skönhet och andra egenskaper prisades i de vediska texterna där det var viktigt också med kapaciteten att bli mor. Bröllopsceremonierna beskrevs i Rigveda där vikten av att vara jungfru vid bröllopet framhölls. Efter bröllopet framhölls kvinnans roll som hustru och mor. Att inte ha utbildning var ett tecken på hög status för en hustru till en brahman. Kvinnan tränades i vissa grundläggande ritualer i hemmet. Det finns gudinnor i vedaböckerna men de är relaterade till männen som moder, dotter eller hustru. Kvinnans ställning i vedisk tid var ändå relativt stark.

Forts. Kvinnan är oren särskilt under menstruation och barnafödande. Å andra sidan är hon dyrkad som en ren varelse som reflekterar mannens ära och status. Det hierarkiska indiska kastsystemet kontrollerade kvinnans sexualitet genom barnäktenskap, förbud för skilsmässa från kvinnans sida, förbud mot att änkor får gifta om sig, änkan blir stigmatiserad om hon inte går med på sati, änkebränning.

Hindukvinnor fick i stort sett ingen utbildning, men verkade vara nöjda med sin roll. De fick sin prestige från att vara gifta kvinnor. I Aranyaka och Upanishad-texterna började tendenserna till asketism, meditation och upplysning. Innebar att kvinnornas ställning försämrades. Mer beroende av männen. Sannyasi började bli ett ideal, som bara männen fick ägna sig åt. Kvinnans liv i tre faser: 1.jungfru (ung kvinna). 2. äktenskap, 3. sati eller änka. Kvinnan representerade för den asketiske mannen allt som var förbjudet

Slutsatser i äldre tid – vedisk etc Indo-europeerna förde in en starkt patriarkalisk struktur. Kvinnorna fick inte utbildning och kunde inte bli asketer. I Brahmana- Uanishad-texterna så lade man till att kvinnan blev en symbol för reinkarnationen och bundenheten till den. Kvinnan hade knappast möjlighet att nå moksha - befrielsen

Kvinnan i den klassiska och medeltida perioden 500-1800. Här kom att formas synen på kvinnan som gällde fram till den moderna tiden och i viss mån fram till idag. Kvinnans fokus ska vara på mannen som ska vara hennes ”gud”. Detta kan ha byggt på att dottern betraktade fadern som ”gud” och överförde det till mannen. Kvinnan var också betraktad som en gudinna, Lakshmi, som skulle stå för välgång i hemmet. Mannen var dock alltid viktigare. ”självoffer” var utmärkande för kvinnans roll i hinduismen under denna tid. Kvinnan offrade sina tjänster, sin mat, sitt utseende och sin kapacitet att få barn till mannen (pati) i utbyte mot beskydd ekonomiskt och i äktenskapet allmänt.

Forts. kvinnan i klassisk tid. En kvinnas religiösa verksamhet kan karakteriseras som ”patiyoga” då hon genomförde religiösa riter som var till fördel för hennes man och barn, men inte henne själv. Kvinnan dyrkade mannen som herre (pati) i hemmet och gudarna i templet också som pati. Hon kunde delta i utövandet av Bhakti yoga genom kärlek och hängivenhet Guden Ramas gemål Sita utgör ett ideal för den kvinnliga rollen. Hon är i alla lägen lojal mot Rama. Giftasåldern för kvinnan blev lägre och när hon gifte sig blev hon en del av mannens hushåll och befriade hannes egen familj från försörjnings plikten av den unga dottern. En flicka kunde inte heller komma till ”himlen” (Guds närhet) utan att ha varit gift, vilket påskyndade giftermålen.

Forts. Klassisk tid När mannen dör har kvinnan möjlighet att begå sati och stiga upp på mannens begravningsbål och brännas till döds. Att begå sati ansågs som det mest hedersamma för en änka. Hon visade sin lojalitet in i döden. Änkan som inte väljer sati har en socialt mycket låg ställning. Hon får inte gifta om sig, men hon kan ägna sig åt asketiska övningar och erhålla en viss respekt. Generellt har hon dock en mycket svår situation då hon blir en börda och ett hot för familjen. En man kunde också bli en sannyasin och lämna kvinnan för ett liv som asket. Kvinnan blir då en ”rituell änka” och får en svår roll. En del kvinnor kan leva med mannen i askes, men bara om mannen tillåter henne att tjäna honom.

Oberoende kvinnor I de högre kasterna kunde inte kvinnan ha mycket oberoende. Hon var hänvisad till hemmet. I Shudra-kasten kunde hon vara mer oberoende eftersom hon också behövdes i arbetet. I den tantriska religionen var kvinnan mera oberoende och accepterad och kunde t o m vara religiös lärare, även om hon ofta bara utnyttjades i sexuella ritualer. Kvinnan skulle dock behandlas med respekt. Kurtisanerna vid hoven kunde också ha en mera självständig position.

Den moderna tiden 1800- Kvinnan har fått en bättre ställning under den moderna tiden, men det går långsamt. Under brittiskt styre genomfördes en del reformer för kvinnan. Sati förbjöds på 1800-talet, men förekommer ibland fortfarande. Änkor fick också tillåtelse att gifta om sig på 1800-talet. Gandhi gav i sin rörelse kvinnorna en mera likställd roll. De hade i hans ashram en bättre ställning och de uppmuntrades att bilda grupper för att genomföra reformer för att förbättra kvinnans ställning ute på landsbygden. Det har gjorts reformer för kvinnans mer likställighet i den nya indiska staten 1947. Det ska inte förekomma någon diskriminering p g a kön. Det finns en del exempel på kvinnliga gurus idag och att kvinnan har större möjlighet att nå moksha, bl a för att hon har också möjlighet att studera sanskrit. I arbetslivet har efter Sharmas boks tillkomst skett en vidare utjämning i det moderna it-samhället där kvinnan har större möjligheter och en ny medelklass håller på att uppstå med förvärvsarbetande kvinnor.