Pragmatik VT 04 Staffan Larsson Implikatur Pragmatik VT 04 Staffan Larsson

Implikatur Hur kan ett yttrande ge mer information än vad som sägs explicit? Grice (1957): genom att dialogdeltagare antas följa den kooperativa principen (Cooperative Principle, CP) Make you conversational contribution such as is required, at the stage at which it occurs, by the accepted purpose or direction of talk exchange in which you are involved Greens omformulering: Individer agerar i enlighet med sina mål (ej begränsat till språkliga handlingar) (deklarativ formulering, ej imperativ)

Några exempel A: Det snöar A: Snöar det? Pelle har tre barn > A tror att det snöar A: Snöar det? > A vet inte om det snöar, men vill veta Pelle har tre barn > Pelle har exakt tre barn Flaggan är blå > Flaggan är bara blå (inte blå och gul) Kalle åkte till Japan och köpte en videokamera > Först åkte Kalle till Japan, sedan köpte han en videokamera

Fler exempel A: Vet du vad klockan är? B: Tja, tidningen har kommit. > B vet inte exakt vad klockan är > Att tidningen har kommit ger en ungefärlig tidsangivelse (eftersom tidningen kommer ungefär samma tid varje dag) A: Var är Kalle? B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus > Kalle kanske är hos Lisa > Kalle har en gul folkvagn (ev. redan delad kunskap) A: Jag har slut på kaffe B: Det finns en affär runt hörnet > Affären säljer kaffe > Affären är öppen

Hur CP ska tolkas Normativt? Nej, folk bryter ofta mot CP Tolkaren försöker så långt som möjligt förklara talarens yttranden utifrån CP Detta kräver att de gör hjälpantaganden som bevarar antagandet att CP följs Dessa hjälpantaganden är implikaturer Implikaturer genereras särskilt i fall då ett yttrande på ytan förefaller bryta mot dem Talaren antar också att åhöraren kommer att tolka hennes yttranden på detta sätt de kan därför utnyttja CP för att överföra mer information än den som explicit sägs Talaren och åhöraren har reflexiv tro att CP följs

Grice’s maximer CP kan delas in i fyra specialfall (”maximer”) Kvantitet Kvalitet Relation Sätt Formuleras imperativt av Grice Green ger deklarativa omskrivningar

Kvantitet Gör dina bidrag så informativa som det krävs, givet det nuvarande syftet med utbytet Gör inte dina bidrag mer informativa än som krävs En agent gör så mycket som krävs för att uppnå det nuvarande målet En agent gör inte mer än som krävs

Exempel: Kvantitet ”Pelle har tre barn” > Pelle har exakt tre barn Om Pelle har t ex fyra barn hade det varit mer informativ att säga det ”Flaggan är blå” > Flaggan är bara blå (inte blå och gul) Om flaggan är blå och gul hade det varit mer informativt att säga det

Kvalitet Försök göra dina yttranden sanna Säg inte vad du tror är falskt Säg inte något som du inte har tillräcklig evidens för Agenter lurar inte andra agenter Följdaktligen kommer agenter att försöka göra sanna påståenden Agenter gör inte falska påståenden Agenter säger inte sådant som de saknar evidens för

Exempel: kvalitet A: Det snöar > A tror att det snöar > Pelle har evidens för att det snöar (han har t ex tittat ut genom fönstret) Om Pelle inte tror att det snöar, eller inte har evidens för det, borde han sagt det A: Snöar det? > A vet inte om det snöar, men vill veta Om Pelle redan vet om det snöar borde han inte ha frågat (Kvalitetsmaximen behöver generaliseras till icke-deklarativa yttranden)

Relation (relevans) Gör dina bidrag relevanta En agents handlingar är relevanta och relaterade till en intention (en avsikt, ett mål) som agenten har Har av vissa ansetts vara överordnad de andra maximerna (t ex Sperber & Wilson: Relevance Theory)

Exempel: relevans A: Vet du vad klockan är? B: Tja, tidningen har kommit. > Klockan är ungefär så mycket som (eller mer än) den normala tidpunkten då tidningen delas ut > B vet inte exakt vad klockan är B:s yttrande är relevant för A:s fråga -> B ger ett (partiellt) svar Interaktion med kvalitetsmaximen

B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus A: Var är Kalle? B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus > Den gula folkvagnen tillhör Kalle (ev. redan delad kunskap) > B är inte säker på var Kalle är > B tror att Kalle kanske är hos Lisa B:s yttrande tas som relevant svar på A:s fråga alltså antas B ge information om var Kalle kan befinna sig detta kan stämma om den gula folkvagnen tillhör Kalle

B: Det finns en affär runt hörnet A: Jag har slut på kaffe > A vill ha kaffe B: Det finns en affär runt hörnet > Affären säljer kaffe > Affären är öppen > (A har råd att köpa kaffe) B:s yttrande antas vara ett försök att hjälpa A få tag på kaffe (relevans) Detta kan stämma under förutsättning att affären är öppen och säljer kaffe, och A har pengar Om det redan är känt för A och B att A har pengar, blir detta inte en implikatur

Sätt (eng. manner) Gör dina bidrag överskådliga undvik otydlighet undvik tvetydighet var kortfattad gör saker i ordning Agenter gör sina handlingar överskådliga för andra som delar dess mål Agenter försöker inte dölja sina handlingar, och kommer därför inte att kommunicera otydligt Agenter agerar så att de intentioner de vill kommunicera kan rekonstrueras utan ambiguitet Agenter spenderar inte mer kraft än nödvändigt på sina handlingar Agenter utför delar av sina planer i en ordning som maximerar den uppfattade sannolikheten att uppnå sina mål Ngt. mer kontroversiellt än övriga maximer

Exempel: sätt Kalle åkte till Japan och köpte en videokamera > Först åkte Kalle till Japan, sedan köpte han en videokamera Antagande: ordningen i yttrandet motsvarar temporal ordning hos omtalade handlingar Vill du ha en g. l. a. s. s. ? > Det finns någon i närheten som vi inte vill ska höra ordet ”glass” Antagande: det finns en anledning till att yttrandet är mindre tydligt än det kunde varit

Hur man kan bryta mot maximerna ”Quiet violation” ”Opting out” ”Flouting”

”Quiet violation” Att faktiskt bryta mot en maxim, med avsikten att detta inte ska upptäckas T ex att ljuga Genererar inga implikaturer

”Opting out” Om man inte kan uppfylla en maxim kan man välja att säga detta explicit Exempel ”Det är bara ett rykte, men...” (kvalitet) ”Jag vet att det inte är relevant, men...” (relevans) Ingen implikatur genereras

”Flouting” Man kan välja att yttra något som på ytan tydligt bryter mot en maxim, med avsikten att detta ska framgå för åhöraren Ofta görs detta då maximer är i konflikt om man t ex inte har tillräcklig information Fortfarande följs CP Exempel: A: Var är Kalle? B: Det står en gul folkvagn utanför Lisas hus Förefaller på ytan bryta mot relevans Vad menar B med att på ytan bryta mot relevans? B är inte säker på var Kalle är (kvalitet)

”Smith är bra på att stava och är alltid i tid till lektionerna.” A skriver ett rekommendationsbrev angående Smith för en akademisk tjänst till B, och det enda som sägs om Smith är ”Smith är bra på att stava och är alltid i tid till lektionerna.” -> Smith är inte lämpad för tjänsten Förefaller bryta mot kvantitet. Vad menar A med att inte säga mer? Det finns inget mer (gott) att säga om Smith Smith är således inte lämpad för tjänsten

Definition A:s yttrande P implicerar Q omm A antas observera maximerna, eller åtminstone (i floutings), CP För att detta antagande ska gälla måste A tro att Q A tror att A och B reflexivt tror att B kan räkna ut att: För att det första antagandet ska gälla, måste A tro att Q

Hur man räknar ut implikatur A har sagt P Det finns inget skäl att tro att A inte följer maximerna, eller åtminstone CP För att säga P och observera maximerna, måste A tro att Q A har inte gjort något för att hindra mig att tro att Q däför avser A att jag ska tro Q, och genom att säga P har A implicerat Q

Egenskaper hos (konversationell) implikatur Upphävbarhet (defeasability) till skillnad från logisk implikation Ej frikopplingsbara (non-detachable) till skillnad från presupposition Uträkningsbara (calculable) utifrån kontext Icke-konventionella

Upphävbarhet (defeasability) Till skillnad från t ex logisk implikation Pelle har tre barn följer logiskt: Pelle har ett barn implikatur: Pelle har exakt tre barn, inte fler Men implikaturen kan upphävas: Pelle har tre barn, om inte fler ? Pelle har tre barn, om inte ett ... och direkt förnekas Pelle har tre barn och kanske fler ? Pelle har tre barn och kanske inga Implikaturer kan också upphävas av ickespråklig kontext (en ny lag säger att bara familjer med minst tre barn får dagisplats) A: Har Pelle tillräckligt många barn för att få en dagisplats? B: Javisst, Pelle har tre barn

Ej frikopplingsbara Implikaturer är kopplade till det semantiska innehållet, inte formen Det går inte att koppla bort en implikatur genom att byta ord mot synomymer (genom att säga samma sak på ett annat sätt) (genom att säga något med samma sanningsvillkor) Exempel: det är allmänt känt att Kalle inte är smart ”Kalle är ett geni” ”Kalle har ett enormt intellekt” ”Kalle är en exceptionellt intelligent människa” -> ”Kalle är korkad” (ironi, flouting av kvalitet)

Till skillnad från presupposition: John lyckades inte komma till mötet presupponerar: John försökte komma till mötet John kom inte till mötet ej samma presupposition Påven är glad presupponerar: det existerar en påve Johannes Paulus II är glad presupponerar: JPII existerar

Uträkningsbarhet Enligt mönstret A har sagt P Det finns inget skäl att tro att A inte följer maximerna, eller åtminstone CP För att säga P och observera maximerna, måste A tro att Q S har inte gjort något för att hindra mig att tro att Q däför avser S att jag ska tro Q, och genom att säga U har S implicerat Q

Icke-konventionalitet Implikaturer är inte en del av de språkliga uttryckens konventionella betydelse Däremot behöver man ha en uppfattning om den konventionella betydelsen för att kunna räkna ut implikaturer Ett yttrande U med propositionell betydelse P kan ge upphov til olika implikaturer i olika sammanhang och det går inte alltid att exakt fastslå vilka implikaturer som följer ”Kalle är en maskin” > Kalle är kall? > Kalle är effektiv?

Kultur eller natur? Är den kooperativa principen och maximerna desamma för alla människor? Medfött (rationellt beteende) eller inlärt? Möjligen kan prioriteringen mellan maximer variera Men CP allmänmänsklig? Finns det fler maximer att upptäcka? Är Grice’s taxonomi bristfällig?

Generaliserad & partikulariserad implikatur Partikulariserad: starkt kontexberoende tidigare exempel Generaliserad: Ej så kontextberoende ”Jag gick in i ett hus” > Det var inte mitt hus generell regel ”ett X” -> X är inte nära relaterat till talaren upphävbar??? ”Krig är krig” (tautologi) > (det finns inga trevliga krig, folk kommer alltid att bli dödade i krig,...) Dock: fortfarande härledbara från maximer

Konversationell vs. konventionell implikatur Hittills har vi talat om konversationell implikatur Konventionell implikatur ej härledda från maximer, utan konventionella exempel: ”men” fungerar som ”och”, men har dessutom den konventionella implikaturen att det finns en kontrast mellan konjunkterna ej upphävbara frikopplingsbara ej uträkningsbara Är presuppositioner egentligen konventionella implikaturer?

Generaliserad kvantitetsimplikatur (Gazdar) Skalära implikaturer skala: en sekvens av språkliga alternativ, ordnade efter informativitet / semantisk styrka T ex < alla, några >; ”alla” är starkare av ”alla P” följer logiskt ”några P” Om någon använder ett svagare uttryck, impliceras att det starkare uttrycket inte gäller ”Några pojkar gick på festen” > Alla pojkar gick inte på festen Regel: Givet en skala < e1, e2, ..., eN>, om en talare påstår P(eN), så impliceras ~P(eN-1), ... ~P(e1)

Flera exempel på skalor < alla, de flesta, många, vissa, få > < och, eller > < utmärkt, bra > < het, varm > < alltid, ofta, ibland > < lyckas, försöka, vilja > < måste, borde, kan > < älska, gilla >

Hur skalär implikatur räknas ut A har sagt P(eN) Om S hade möjlighet att säga något starkare P(eM), M<N, så hade S gjort det Anledningen till att S inte sagt P(eM) är att S inte vill bryta mot kvalitetsmaximen S avser att kommunicera att S inte är i en position att säga P(eM), troligen för att P(eM) inte är sant > ~P(eM)

Klausala implikaturer Om S yttrar en komplext uttryck P som innehåller en inbäddad sats Q, och P varken logiskt implicerar eller presupponerar Q, och det finns ett alternativt uttryck R som innehåller Q, sådant att R logiskt implicerar eller presupponerar Q så genom att säga P implicerar S att S inte vet huruvida Q är sant eller falskt S: ”Jag tror att Kalle är bortrest” > S vet inte huruvida Kalle är bortrest (Q = ”Kalle är bortrest”, R = ”Jag vet att Q”) (R implicerar logiskt Q)

Projektionsproblemet För att t ex en skalär implikatur ska gälla, måste uttrycket P(aN) som ger upphov till den vara en logisk konsekvens av det komplexa uttryck där P(aN) ingår ”John säger att några av pojkarna gick” implicerar inte ”inte alla pojkar gick” Hur räkna ut implikatur för en komplex sats, givet implikatur för dess delar?

Gazdars lösning av projektionsproblemet U yttras i kontext K K är en mäng satser som antas vara sanna Utvidga succesiv K med: logiska konsekvenser (entailments) av U som är konsistenta med K klausala implikaturer av U som är konstenta med K + ent(U) skalära implikaturer av U som är konsistenta med (K + ent(U))+klaus(U)

Exempel på Gazdars lösning Kalle har tre barn, faktiskt fyra entailment: Kalle har fyra barn skalär implikatur: Kalle har exakt tre barn men denna är inkonsistent med entailment, så den läggs ej till Men: Gazdars lösning förklarar inte varför detta fungerar Hur fungerar lösningen med andra typer av implikatur?

Indirekta talakter igen Surface speech act korresponderar med satsmodus Indirekt talakt korresponderar med intentionen bakom yttrandet Att känna igen indirekt talakt = att känna igen en kommunikativ intention givet en surface speech act en uppsättning möjliga (ev. icke-kommunikativa) mål som talaren kan tänkas ha Intentioner är ”mentala mål”; A avser G omm A har målet G

Planigenkänning igen Kräver en uppsättning handlingsoperatorer samt en planigenkänningsalgoritm Komputationellt komplext mer komplext än planering Input till planigenkänningsprocessen är en lista av mål som agenten kan tänkas ha en mängd handlingar som beskrivits eller observerats Uppgiften är att konstruera en plan som involverar alla handlingarna så ett sätt som bidrar till att nå ett av målen

Planingenkänning och relevans Relevansantagandet (Grice’ ”maxim of relation”) ligger till grund för planigenkänning Relation: antag att U spelar en roll i en plan för att uppnå ett mål T har Även Grice’s andra maximer interagerar med planigenkänning Kvantitet: antag att T är effektiv, d v s ger exakt så mycket information som behövs för att uppnå sitt mål Kvalitet: antag att T verkligen har de attityder som impliceras av antagandet att U är relevant

Planigenkänning, indirekta talakter, och implikatur Hypotes: För att identifiera indirekta (och direkta) talakter, gör planigenkänning som tar hänsyn till dialogkontexten Indata: yttrande + dialogkontext Utdata: igenkänt mål + hjälpantaganden Det igenkända målet korresponderar mot den (ev. indirekta) talakten Hjälpantaganden korresponderar mot implikaturer Ett exempel på abduktion inferens från effekt till orsak, med möjlighet till hjälpantaganden

En komputationell modell av relevansimplikatur (Larsson 1996) Definition av relevans: U är primärt relevant till ett mål G om G är en effekt av U G är en effekt av en handling som generas av U U är sekundärt relevant om U sanngör ett förvillkor till en plan P för att uppnå ett etablerat mål G U är ett steg i en plan P för att uppnå ett etablerat mål G

Definition av implikatur Primär implikatur: det nya mål som U etablerar, eller det etablerade mål som U uppfyller, förutsatt att målet inte är explicit angivet i U Sekundär implikatur förvillkoren till P, minus de propositioner som redan var en del av kontexten, minus de explicit nämnda propositionerna

Kräver en liten specificering/utvidgning av CP Antagande: Om en agent utför en handling H som är relevant för ett mål G via en plan P så är förvillkoren för P sanna (eller åtminstone tror A det) Kräver en liten specificering/utvidgning av CP En agent försöker inte utföra handlingar som inte kommer att leda till de avsedda målen d v s en agent kommer inte att använda en plan vars förvillkor inte är uppfyllda Liknar Greens formulering av kvantitetsmaximen En agent gör så mycket som krävs för att uppnå det nuvarande målet En agent gör inte mer än som krävs

Kontext K: en mängd propositioner som utgör den delade kontexten Yttrande U = utter(Spkr, Hearer, Content, Mood) eff(U): effekter av U inkluderar effekter av handlingar som generaras av U En uppsättning handlingsoperatorer P pre(P) = förvillkor av P eff(P) = effekter av P Endast de operatorer P är intressanta för vilka pre(P) är konsistent med K, d v s K U pre(P) | 

U implicerar <Prim, Sek> om U sekundärt relevant till G via en plan P sådan att K u pre(P) |  G  eff(P) int(Ag, G)  K, för någon agent Ag U har effekt E sådan att E  eff(U), E  pre(P), d v s E = eff(U)  pre(P)  

U implicerar primärt Prim U implicerar sekundär Sek Prim = {G} – Content U implicerar sekundär Sek Sek = pre(P) – K – Content

Ett exempel från Grice A: ”I’m out of gas” > I want gas (Prim) B: ”There’s a gas station around the corner” > The gas station is open (Sek) > It sells gas (Sek) > A can pay for the gas (Sek) utter(a,b, x(gas(x)&have(a,x)) utter(b,a, x(gas_station(x)&loc_of(x,around_the_corner)))

A:s yttrande: informera om ett mål genom att säga att det inte är uppfyllt Action: assert_goal2(S,H,P) Decomposition: utter(S,H, not(P) ) Effect: mbel(int(S,P))

Uppgifter Gör uppgift 1 samt antingen 2 eller 3. Välj 4 frågor i Green kap 5 och besvara dem (2-3 sidor) Beskriv med hjälp av mängder och mängdoperatorer (enligt föreläsningsanteckningarna) hur Larssons modell räknar ut implikatur från ”There is a gas station around the corner” i CR1 (se cr.pl) Kör SPRIE med ett input motsvarande ett yttrande från B: ”There is something around the corner”. Hur ändras implikaturen jämfört med ”There is a gas station around the corner”? Varför? Är implikaturen rimlig? VG:Ta något annat (liknande) exempel på relevansimplikatur och implementera i SPRIE. Du behöver bara modifiera cr.pl och plans.pl