Explorer of Sweden November 2009 Bildspel nr. 7
Nu ska det seglas igen. Vi kastar loss från Cabo San Lucas och seglar några dygn åt sydväst. Ögruppen Islas Revillagigedo består av fyra öar och vi kommer att besöka tre av dem.
Mina damer och herrar: San Benedicto, en klippa i Stillahavet
Nordsidan av ön består av branta klippor som faktiskt är lite klädsamt gröna på sina ställen.
Sydsidan domineras av en stor vulkan.
Arga klippor på nordsidan.
Inget vidare ställe för strandhugg.
Såhär ser den ut från rymden.
Vi har en klase Fregattfåglar hängande kring masttoppen hela tiden.
Där klipporna ser som mest ogästvänliga ut över ytan brukar det vara desto bättre under ytan.
Häng med ner vettja!
Det finns en del nyheter. Detta är en Forcepsfish Det finns en del nyheter. Detta är en Forcepsfish. En pincettfisk alltså.
Clarion Angelfish
Redtail Triggerfish
Bluefin Travelly
Black Jack
Blyg med fin. King Angelfish
O Sole Miiiooo, vill du följa med på biiooo. Lalalaaa… Nej nej, snälla, klicka inte bort mig än. Den här då? Har du hört den om drängen och kvigan?
Ååååh, titta här. Det är ju en, en öh, grön grej med spröt på och en brun blaffa med gula pluppar…
Uppe vid ytan händer spännande grejer må du tro Uppe vid ytan händer spännande grejer må du tro. DamdamdamDAMDAM (Spännande ljud från filmen hajen om du inte hajade…)
Nej, det är ingen haj utan en av havets snälla och harmlösa jättar Nej, det är ingen haj utan en av havets snälla och harmlösa jättar. En gigantisk mantarocka. Det är bland annat därför vi seglat ut hit. De blir upp till sju meter mellan ”vingspetsarna”.
Vi ser massor med majestätiska mantor. Både på djupet och uppe vid ytan. Vi kommer så nära att vi kan röra vid dem.
En till manta
Denna gjorde en looping under snorklarna vid ytan.
Det var helt klart en bra start på vår vistelse här på San Benedicto Det var helt klart en bra start på vår vistelse här på San Benedicto. Förutom Mantor och fina fiskar fick vi se både delfiner och Galapagoshaj under våra dyk på nordspetsen av ön. Till kvällen seglar vi runt till södra änden av ön där vi ankrar bredvid denna 200 meter höga klippa.
Dags för strandhugg innan det mörknar Dags för strandhugg innan det mörknar. Landstigningen är inget för dem med svaga nerver. Håll i hatten för nu blir det åka av!
Så där ja. Det gick väl ganska så bra. Bara mindre blessyrer Så där ja. Det gick väl ganska så bra. Bara mindre blessyrer. Jollen är i alla fall hel fortfarande och lite sand mellan tänderna har ju ingen dött av…
Det gäller att tajma sin strandpromenad om man inte ska bli utspolad i havet igen.
Det bor urtidsdjur på stranden Det bor urtidsdjur på stranden. I alla fall ser de ut som något som levde under Krita-perioden. Detta är en slags ledsnäcka.
Kan man bestiga vulkanen måntro Kan man bestiga vulkanen måntro? Den ser ut som en fiskgratäng med spritsat potatismos fast i kolossalformat.
Vi gör ett par trevande försök men vulkanen låter sig inte bestigas så lätt.
Om vi inte kan gå över den så får vi väl gå runt den istället Om vi inte kan gå över den så får vi väl gå runt den istället. Detta ställe ser mer ut som ett månlandskap än någon av de ställen vi besökt tidigare.
One small step for man, but a giant leap for EOS Crew…
Det är i princip omöjligt att ta sig fram över lavafälten men vi upptäcker att regnvattnet format ett Grand Canyon i miniformat och i den uttorkade flodbädden går det jättebra att gå.
Hmm, underligt. Från helt oframkomlig terräng till värsta flygfältet.
Det bor massor med fåglar här. Mest sulor. De verkar helt orädda.
Sula eller Red Footed Booby som den heter på utrikiska.
Nej, nu faller mörkret snabbt Nej, nu faller mörkret snabbt. Tillbaka till båten innan det blir kolmörkt. Det ska bli spännande att se hur det går att ta sig ut genom bränningarna med jollen.
Ny dag, nya äventyr. Bäst att börja med en rejäl frulle Ny dag, nya äventyr. Bäst att börja med en rejäl frulle. Ägg, bacon och stekt potatis och så färsk frukt förståss.
Idag är det dykning på sydsidan som gäller Idag är det dykning på sydsidan som gäller. Vi lastar första dykomgången i jollen och bränner iväg.
Niklas och Frida är redo för dagens första dopp Niklas och Frida är redo för dagens första dopp. Undrar vad de ska få se.
Ja, det är mantor i parti och minut som vanligt förståss.
Mera mantor
En flytande plastdunk blir till ett tillfälligt hem åt ett gäng små pilotfiskar. Färgen på vattnet är verkligen läcker.
Scorpionfish. Jorå, det är en ganska stor fisk mitt i bilden Scorpionfish. Jorå, det är en ganska stor fisk mitt i bilden. Titta igen.
Ett par dåliga bilder på en stor och fin bläckfisk och så Oscar som klappar en hummer.
Manta-mat. Det är väl därför mantorna är här men det är också därför en del bilder blir lite grumliga. Vi får förresten se en manta som hoppar upp helt över ytan. Tyvärr svårt att fånga på bild.
Oj, här blir det visst fler sköldpaddor.
Sköldpaddorna är inte blyga av sig.
Ny dag och nya äventyr igen. Idag står vulkanbestigning på schemat Ny dag och nya äventyr igen. Idag står vulkanbestigning på schemat. Efter sedvanlig kalabalik vid landstigningen byter vi om till klättermundering.
Vilken är egentligen den bästa vägen till toppen?
Det är i princip omöjligt att ta sig fram i landskapet men om man följer regnvattenkanalerna så går det hyggligt även om det blir en del klättring ändå. Enda nackdelen är att utsikten blir begränsad eftersom man alltid hamnar i botten på dessa raviner.
Men vad är nu detta. Grönska mitt i vulkanlandskapet Men vad är nu detta? Grönska mitt i vulkanlandskapet. Kan det vara ”The lost world” kanske.
Fina blommor
Det bor Albatrosser här. Anna tittar nära på en Det bor Albatrosser här. Anna tittar nära på en. De verkar inte särskilt bekymrade över vår närvaro.
Det går att ta sig vidare en bit längs stranden så vi gör väl det helt enkelt.
Ughh!!! Infödingarna är mycket primitiva och verkar tråkigt nog ha för vana att samla på blonda skalper.
I änden av stranden finns en klippskreva I änden av stranden finns en klippskreva. Kan den leda oss mot toppen måntro?
Man får inte mycket till överblick men den leder i alla fall uppåt.
Och uppåt.
På sina ställen är det riktigt smala och vindlande gångar.
Det är inte direkt så att man byter skreva hur som helst Det är inte direkt så att man byter skreva hur som helst. Väggarna består av sand som man inte får något fäste i. Det gäller att välja rätt skreva i denna labyrint av skrevor med andra ord.
Klättringen kräver ett visst samarbete.
Och rep på sina ställen.
Oscar säkrar expeditionens uppstigning.
Långt upp på bergssidan grundar skrevorna ut lite så att vi åtminstone får lite utsikt.
Man ser faktisk mantorna ända härifrån konstaterar Anna.
Hurraaa, detta är toppen!
Precis som i de flesta vulkaner finns det en stor krater som det pyr lite ur.
OK, ramlar jag till höger så slår jag ihjäl mig och om jag ramlar till vänster så slår jag också ihjäl mig. Bäst att inte ramla alltså…
Sydkusten med Explorer från 300 meters höjd Sydkusten med Explorer från 300 meters höjd. Isla Socorro som suddig kontur i horisonten.
Vy över öns norra del och första dagens dyk-spot.
Ostkusten med svart lavastrand där klättringen började.
Grön oas med fina blommor och albatrosser.
Daniel spanar västerut mot morgondagens mål, Roca Partida.
Nej, nu får det vara nog med fantastiska fiskar och volymiösa vulkaner för denna gång. Nu drar vi vidare mot Roca Partida som ligger ytterligare 70 Nm västerut. Det klarar vi av under natten. Vi hörs! /Explorer