Jämförelse av gångmönster barfota och med ortos hos barn med Arthrogryposis Multiplex Congenita Marie Eriksson Handledare: Åsa Bartonek, Eva Broström Leg. ortopedingenjör Leg. sjukgymnast, med.dr. Institutionen för kvinnors och barns hälsa

Mitt mål: Att göra en deskriptiv studie av gången hos barn med AMC som hade involvering av nedre extremiteterna

Kontrakturer congenitala kontrakturer, ex PEVA multipla congenitala kontrakturer, AMC

AMC definieras som kontrakturer i minst två Bakgrund AMC definieras som kontrakturer i minst två leder i flera kroppsdelar vid födelsen (Hall 1997) Förekomst mellan 1/3000 – 1/5100 nyfödda I Sverige föds 5 barn/år Det finns 350 personer med AMC i Sverige

Ett tillstånd som finns hos högst 100 personer / miljon invånare Sällsynta diagnoser Ett tillstånd som finns hos högst 100 personer / miljon invånare www.sallsyntadiagnoser.se

”The Club Foot” Målning av Ribera 1642 Louvren

Orsak till stor del okänd antas vara multifaktoriell Minskade aktiva fosterrörelser Förändringar i nervsystemet, muskelstrukturen eller bindväven Försämrad cirkulation Sjukdom hos modern Korrelation mellan tidigt inträde av fetal akinesi och hur svåra kontrakturerna blir (Hall 1997)

Grupp 1 i huvudsak armar och ben; ex amyoplasi och Klassifikation: Grupp 1 i huvudsak armar och ben; ex amyoplasi och distal arthrogryposis typ1 Grupp 2 armar och ben tillsammans med andra kroppsorgan; ex Larsens syndrom och multipelt Pterygium syndrom Grupp 3 armar och ben samt skada i centrala nervsystemet (hög dödlighet i nyföddhetsperioden) (Hall 1997)

Ortoser används för att uppnå eller underlätta gångförmåga beroende på kontrakturer och muskelsvaghet (Staheli 1998, Hoffer et al1983) En artikel från 1977, ett försök att beskriva ortoserna till denna grupp (Florence 1977)

Med avseende på barn med AMC har 4 barn ingått i en studie som jämfört två olika ortostyper (Bartonek et al 2007) Ingen studie har dock hittats som studerat hur barnen går barfota och om någon effekt kan ses med gående med ortoser

Syftet med denna studie var därför att jämföra gångmönstret barfota och med ortoser hos barn och ungdomar med AMC

Träffade 17 barn med AMC som hade involvering av nedre extremiteterna och hade funktionell gångförmåga, ålder 4-18 år, 14 barn använde ortoser för gåendet Av dessa 14 barn kunde 8 barn även gå utan ortos Magisterstudie: 6 barn som gick med ortos och var villiga att gå även utan ortos

Deltagare och metod: 6 barn (3 pojkar och 3 flickor) medelålder 9.6 år (±4.76) ortoser förekomst av ortopedisk kirurgi klinisk undersökning (ledrörlighet, muskelstyrka och deformiteter) funktionell gångförmåga (mod. metod av Hoffers indelning) frågeformulär 3-D gånganalys

Deltagare Deltagare Kön Ålder (år) Längd (m) Vikt (kg) Ortos Ortopedisk kirurgi 1 Pojke 4.5 1.05 17.5 AFO - 2 Flicka 6.5 1.31 27.6 KAFO 3 7.4 1.19 21.9 Fot unilat, höft bilat 4 9.2 1.36 28.8 Fot bilat 5 12.3 1.55 37.1 6 17.7 1.70 55.8

Ledrörlighet vä/hö (°) Klinisk undersökning Deltagare Ledrörlighet vä/hö (°) Muskelstyrka vä/hö Knä extension¹ Fot dorsal-flexion² Fot plantar-flexion flexion Fot dorsal-flexion 1 +15/+10 -15/-20 15/20 2-3/2-3 0³/3 0/3 2 +20/+20 0/10 25/25 4/5 4/4 3 +15/+15 0/0 3/4-5 4 +10/+10 3/3 5 -10/+10 -20/5 20/20 4/4+ 0/4 -/3-4 6 -20/0 20/0 5/5 ¹ (-)= inskränkt rörlighet från neutral ledposition, (+)= hyperextension, ² mätt med rak knäled, fotled (–)= inskränkt rörlighet från neutral ledposition, ³spasticitet.

Ortoser 5 barn hade AFO varav 1 oledad 2 ledade 2 karbonfjäder ”Spring” 1 barn hade KAFO med karbonfjäder ”Spring”

Helkroppsmodell (34 markörer) Gånganalys 3-D Vicon Motion Systems Helkroppsmodell (34 markörer) Nedre extremiteter beräknades enligt Newingtons modell (Davis et al 1991) Övre kropp beräknades som thorax, överarm, underarm, hand och huvud enligt Plug In Gait, Vicon

Dataanalys Kinematiska variabler som analyserades: Sagitalplan: Bålen och bäckenets lutning ant/post Höft- och knäledens flexion/extension Fotledens dorsal och plantarflexion Frontalplan: Bålens sidolutning, bäckenelevation, höftens abd/add Transversalplan: Bålens, bäckenets, höftens och fotens rotation

Tid och distansparametrar: Dataanalys Kinematiska variabler som analyserades: Sagitalplan: Bålen och bäckenets lutning ant/post Höft- och knäledens flexion/extension Fotledens dorsal och plantarflexion Frontalplan: Bålens sidolutning, bäckenelevation, höftens abd/add Transversalplan: Bålens, bäckenets, höftens och fotens rotation Tid och distansparametrar: Stegfrekvens, gånghastighet, steglängd, dubbelsteglängd samt dubbel stödfas

Statistisk analys Tvåvägs ANOVA (SPSS Version 16.0) användes för att analysera skillnad mellan höger och vänster ben gång barfota och med ortos Signifikansnivå p≤ 0.05

Ökningen dock ej klinisk relevant Resultat: Signifikant skillnad i höftledens rörelseomfång p=0.026 Barfota 43.88° (±10.44) Med ortos 45.14° (±8.34) Ökningen dock ej klinisk relevant

Ej klinisk relevant skillnad Signifikant skillnad i dubbel stödfas p=0.021 Barfota 0.192 (±0.047) sek Med ortos 0.188 (±0.036) sek Ej klinisk relevant skillnad

Förbättringar kunde dock ses på individnivå vid gång med ortos vid jämförelse med gång barfota

– utan ortos - med ortos

– utan ortos -- med ortos

Förbättringar med ortos: stegfrekvens minskade hos alla deltagare steglängd och dubbelsteglängd ökade hos alla deltagare Gånghastighet ökade hos tre deltagare oförändrad hos en deltagare minskade hos två deltagare

Begränsningar få deltagare ortosens konstruktion tas ej med heterogen grupp gånganalys som instrument ej tillräckligt känslig laboratoriemiljö med kort gångsträcka behövs kompletterande instrument

Konklusion Grupp Små skillnader kunde ses i gångmönster, dock ej av klinisk relevans Individ Kontroll av knä översträckning i stödfas Förbättrad knä extension i stödfas Förbättrad stegavveckling Alla deltagare var funktionella gångare i vardagen Alla utom en deltagare använde sina ortoser under hela dagen Andra kompletterande instrument som mäter ortosens nytta

Ortosers olika uppgifter Stabilisera leder Begränsa ledrörelse Förbättra funktion Förenkla kontrollen över kroppens leder Utöva viss töjning på muskler Förebygga utveckling av ledkontrakturer till en viss del korrigera felställningar Skydda instabila leder Bartonek och Eriksson 2005

Tack