Don Quijote de la Mancha (1605 &1615) Miguel Cervantes Spanien & Renässansen Don Quijote de la Mancha (1605 &1615) Miguel Cervantes

Litteraturhistoria Historien har emellertid visat att de som vill ha monopol på makten eller över idéer och trosläror är minst lika rädda för litteraturen, och i synnerhet för fiktionslitteraturen. Varför? Då den ifrågasätter och utmanar den rådande ordningen och vanligen sanningar eller fördomar. Var det då en slump att Pinochet på 1970-talet förbjöd Cervantes Don Quijote i Chile. Sanningen och fantasin är uppenbarligen livsfarliga för auktoritära samhällen eller människor. Litteraturen har en väsentlig roll i det politiska och det mänskliga livet, bland annat som ett uttryck för människans frihet att föreställa sig att världen, samhället, tankarna, språket och känslorna skulle kunna vara annorlunda än vad de är.

Don Quijote (1605 & 1615) Boken publicerades i två delar 1605 och 1615, och har vid i alla fall ett tillfälle av Cervantes 1900 tals kollegor röstats fram som den bästa och viktigaste av alla romaner. Den är till stora delar uppbyggd som en rad episoder vilka varvar mer eller mindre otroliga händelser med samtal om dessa händelser och vad de kan innebära. Cervantes fokuserar nämligen på den enskilda individen, dennes tankar och vad som sker runt omkring honom, vilket för många är mer intressant att läsa om än annan form av litteratur då man ofta kan känna igen sig själv i karaktären och händelserna.

Den spanska stormakten På Cervantes tid var Spanien den dominerande stormakten i Europa. Deras starka ställning berodde på upptäckten och erövringen av Amerika, vilket hade inletts av Columbus 1492. Genom sina amerikanska kolonier fick Spanien mycket pengar som de spanska kungarna använde för att bygga ett stort imperium och försöka besegra Spaniens olika fiender. Spanien var katolskt, och de spanska kungarna uppfattade det som sin uppgift att skydda den katolska kyrkan från alla hot. Därför krigade Spanien ständigt, antingen mot det muslimska Osmanska riket eller mot olika protestantiska stater i Europa (t ex England, Nederländerna). I längden gick dock inte den spanska stormaktsställningen att upprätthålla. Spanien slösade bort alla rikedomar på krig mot alltför många fiender. Kungarna satsade inget på att förbättra levnadsvillkoren för vanliga människor, så alla som kunde flyttade över till Amerika för att bygga ett nytt liv där. Kvar i Spanien blev de fattiga bönderna och den rika, krigförande adeln. Mot slutet av 1500-talet började den spanska dominansen att avta, och Spanien förlorade flera krig.

Miguel Cervantes År 1571, när Cervantes var ca 25 år stred han utanför Greklands kust som en kristen soldat mot islam och dess anhängares visioner över oinskränkt makt över medelhavet. Trots en lägre siffra soldater går kristendomens anhängare ifrån stridsplatsen som vinnare. Detta slaget så kallat slaget vid Lepanto är en av århundradets brutalaste slakter ett historiskt faktum: på den ottomanska sidan 110 fartyg förstörda, 130 tillfångatagna och 30000 döda. Den kristna segern har kostat över 12000 liv och havet har färgats rött av blod. Cervantes har blivit träffad av tre skott med hakebössa, två i bröstet och ett som gör hans vänstra hand oduglig för livet. Så som för många andra soldater är det för Cervantes till ett stort pris. Han kommer inte tillbaka till Spanien som en fri man förrän efter närmare ett decennium. Under tiden hinner han leva som knappt duglig till något i Italien, för att sedan till sjöss tillbaka mot Spanien tillfångatas av Algeriska pirater.

Miguel Cervantes Hans fångenskap varar fem långa år och dessa båda händelser i hans liv, hans heroism mot turkarna vid Lepanto och hans algeriska fångenskap, är avgörande för att förstå storheten hos ”Den snillrike riddaren Don Quijote de La Mancha”. Den tredje avgörande faktorn är hans livslånga kringflackande som påtvingats honom som marginaliserad ättling till omvända judar. Efter hemkomsten till Spanien ter sig hans liv som ett radband av skiftande motgångar och misslyckanden. Eftersom han är nykristen i ett samhälle som är perverterat av sin besatthet av rent blod blir han diskriminerad. Cervantes ansöker om en ställning i kolonierna i Nya världen och visar upp de obligatoriska vittnesmålen om att aldrig ha varit muslim eller jude utan gammalkristen (etniskt kristen skulle vi kanske säga i dag). Men eftersom han inte har några bevis på att han är av rent blod (vilket är nödvändigt för att få viktigare befattningar) blir han nekad.

Miguel Cervantes Miguel de Cervantes föddes 1547, samma år som lagen om rent blod instiftas. Hans farfars far, Ruy Díaz de Cervantes, var en córdobansk tyghandlare, en sysselsättning som främst innehades av muslimer eller konverterade judar. Miguels far, Rodrigo de Cervantes, var ”kirurg”, som på den tiden var ett yrke för kvacksalvare, föraktat och dåligt betalt och ofta utövat av barberare. De stora läkarna vid hovet var också de av tradition av judisk börd. I 15 år hade Miguels far tvingats flytta oupphörligt från stad till stad för att överleva. Dessförinnan hade hans farfar Juan de Cervantes i sin tur flackat runt hela landet i 30 år. Diskriminerad och utan att ha fått någon erkänsla för sin krigstjänst eller sin status som handikappad veteran får Cervantes till slut en tjänst som indrivare åt det kungliga skatteverket. Här drabbas han alltså av sina förfäders förbannelse sedan generationer, typiskt för sådana opålitliga element som de nykristna. De närmaste 15 åren driver han in skatt, och tar sig från by till by på dammiga vägar i Spaniens inland – liksom Don Quijote.

Miguel Cervantes Cervantes blir bannlyst, hamnar i fängelse, har skulder och lever för dagen. I hjärtat på en man som i krig har besegrat muslimerna och varit deras slav i Alger borde det bubbla av hat mot islam. Men hela Cervantes verk, och alldeles särskilt ”Don Quijote”, andas en trostoleransens och samlevnadens kultur som förlöjligar, förhånar och fördömer den officiella spanska diskursen, som kännetecknas av de gammalkristnas rasistiska brottslighet. Mot de renblodigas högmodiga intolerans använder Cervantes sin berättarglädje, sin humor och godmodighet, som utgör karaktären hos de bärande personerna i hans verk.

Miguel Cervantes Tack vare den vida variationen av personligheter, idéer, situationer och äventyr i boken, och med hjälp av sitt genialiska handlag med ironi, sarkasm och ömsint förståelse, bjuder oss Cervantes i ”Don Quijote” den mest nyanserade och komplexa bilden av den etniska och religiösa blandningen i hans spanska samtid. Detta kunde bara en författare åstadkomma vars ”sidosyn” och egna livserfarenheter var den omvändes.

Miguel Cervantes & hans verk Första delen av ”Don Quijote” kom ut 1605. Fyra år senare skrev Filip III på lagen om fördrivandet av alla kvarvarande spanska muslimer (morisker). Mer än 300000 män, kvinnor och barn fördrevs på ett par månader från Spanien. Men i Spanien hade redan de katolska kungarna Ferdinand och Isabella år 1492 fördrivit judarna från Spanien. De utvisas inte av brist på ”integration”, utan för den fara de utgör (tillsammans med moriskerna) för de ”etniskt kristna” i det sociala och ekonomiska livet. Det oförsonliga Spanien tålde dem inte därför att de var annorlunda. Men Cervantes, som själv är annorlunda, både tolererar dem, förstår dem och försvarar dem.

Don Quijote Samtidigt som romanen är komisk är den också kritisk till det spanska samhället och till människors hjärtlöshet gentemot varandra. De flesta människorna lever i fattigdom och misär, utom den rika och hänsynslösa adeln. De flesta människorna sätter sig själv i första rummet och struntar i andra människor. Därför blir Don Quijote en komplex figur. Å ena sidan framstår han som galen och löjlig. Men å andra sidan bryr han sig verkligen om människor och försöker hjälpa dem, även om han är så galen att det ofta blir fel.

Referenser Petersson, Margareta (2011) Världens litteraturer- en gränsöverskridande historia. Studentlitteratur: Lund Elektroniska: http://www.svd.se/kultur/understrecket/don-quijote- utmanade-tidens-rasism_6163755.svd   http://svenska123.se/index.php?option=com_content&v iew=article&id=113:cervantes-den-europeiska- romanens-fader&catid=36:upplysning&Itemid=54