Den nya och den framtida lärar-rollen. Den reflekterande praktikern.

Vad jag minns om ”mina egna” lärare. Allmänt sett kan jag se tillbaka på skolåren som en glad och rolig tidsperiod av mitt liv. Skoltiden väcker också många glada och även tänkvärda minnen som format min personlighet.

I skolan var vi mycket stora barn-kullar och hade ofta problem med lokaler för lektioner och även med utrymme i skolbespisningen. Detta löstes genom att vi fick använda kyrkan som lektionslokal, med skrivutrymme där man placerar psalmboken. Musiklektionerna blev enastående föreställningar då vi kunde utnyttja akustiken i kyrkan. Till matsal användes resturang Lorry. Det är inte alla som kan äta på resturang varje dag.

Elever kan vara grymma och jag har ett minne där över hundra elever ”hetsade” en äldre lärare, ovan att köra bil, genom att alla hängde över järnstaketet och skrek ”åååå----hej” ”åååå----hej” i samband med att läraren skulle backa ut sin gamla bil från parkeringen i svagt motlut med svårig att att hantera handbroms och gaspådrag. Läraren blev mycket nervös, frustrerad och högröd i ansiktet till elevernas förtjusning. (En mycket grym pöbel-hets)

Min första lärarinna i 1:a klass gav ett mycket gott intryck då vi barn kom till skolan med stora förväntningar. Jag förväntade att få lära mig allt som min min äldre bror ”kunde och kände till”. Dessutom kände jag mig mer vuxen nu när jag började i skolan. Med stora ögon betraktade vi alla dessa plancher, en för varje bokstav, där ett apa eller en sol eller en flagga markerade första bokstaven och dess användning.

Lärarinnan var snäll, mjuk, ofta leende och anpassade takten till vår förmåga att inhämta och minnas kunskaper genom att uttala orden extra tydligt, långsamt, och med tydliga gester.

I mellanstadiet minns jag speciellt Rune Larsson, en framstående sprinter på 110 meter häck. Då och då demonstrerade han sin förmåga att snabbt kliva över bänkrader när han inte var nöjd med en elevs uppförande, ordning eller attityd. Han var trevlig (spelade gitarr och sjöng för oss) korrekt men också sträng och höll god ordning i klassen.

Om någon i klassen gjorde något olämpligt, vilket hände, förflyttade han sig med ett par otroligt snabba häcklöparsteg fram till bråkstaken och sade ett par väl valda ord om tilltaget. Eleven blev oftast helt överrumplad av Runes ”täta” närvaro vid oroshärden, att knappast något måste tilläggas. Vi lärde oss mycket genom att han berättade från sina resor till olika länder inför tävlingar.

I högstadiet vill jag nämna vår mattelärare och vår kemilärare (kemisnoran var öknamnet p.g.a en stor rödaktig näsa). Matteläraren var duktig på att lära ut ekvationslära men också lite hårdhänt då han någon enstaka gång drog en elev i de korta hårstråna vid tinningen.

Jag tyckte om mattelärarens metod att lära ut Jag tyckte om mattelärarens metod att lära ut. Han visade metoder att räkna på tavlan varefter en elev fick komma fram till tavlan och räkna nästa ”tal” som var av liknande karaktär. Vi elever var ständigt skärpta eftersom vi ständigt stod inför risken att kallas fram till tavlan och räkna ett exempel. Ett misslyckande framme vid tavlan sågs av oss elever som mycket besvärandeoch penibelt. En bidragande orsak till att vi lärde oss mattematikens språk, metoder och regler orsakades av att han repeterade genomgångarna regelbundet

I flygvapnet hade vi en mycket bra lärare, vid namn Hjärter I flygvapnet hade vi en mycket bra lärare, vid namn Hjärter. Genom att gå igenom moment 1 första dagen, snabbt repetera moment 1 och därefter bygga på med moment 2 andra dagen, och därefter ta moment 1 och 2 lite snabbt tredje dagen samt bygga på med moment 3, tredje dagen, fick vi ständigt en kort genomgång av de tidigare momenten varvid allt föll på plats och fastnade i minnet.

Sammanfattning: Min inlärningsförmåga är beroende av repetition och även visualisering genom att läraren berättar i bildspråk samt visar hur man gör. Jag måste också skriva ned vad jag lärt mig, annars förefaller det inlärda som ”rörigt” och osorterat. Allt klarnar när en ordnad uppställning i skrift är färdig. Läxor fastnar också väldigt bra om jag läser dem och sedan ”sover på saken” ganska direkt efter läxläsningen.

Ibland vaknar jag sent på natten för att upptäcka att ”sortering pågår i min hjärna”. I mitt tidigare arbete, att reparera minidatorer, hade jag ofta en ”aha upplevelse” mitt i natten och kunde därefter, på morgonen, åka till kund och åtgärda felet med lyckat reultat.

Texter: Obligatorisk litteratur: Kevli, A-M (1998). Att vara lärare Texter: Obligatorisk litteratur: Kevli, A-M (1998). Att vara lärare. Ahlström & Wallin, Reflektion över Didaktikbegreppet i Sverige ( I Säfström & Svedner red.),s 27-43 (I kompendiet Lärarskap 1) Dewey, John, En analys av det reflekterande tänkandet ( I Brusling & Strömqvist red.), sid 13-25. Schön, A Donald, Den reflekterande praktikern( I Brusling & Strömqvist red ), s. 26-42. Frivillig litteratur: Carlgren.I och Marton, F (2000), Lärare av i morgon. (Peagogiska magasinets skriftserie nr 1), 238 s. Berry Larsson