Europa tar form

Tillbakablick: Under 600 år hade romarna erövrat det ena området efter det andra. De hade skapat ett rike som sträckte sig runt Medelhavet, långt upp i nuvarande Tyskland och som dessutom omfattade hela England. Omkring år 100 e.Kr. var Romarriket som störst. Därefter började det falla sönder. År 395 delades det stora riket i två, Östrom och Västrom. Västrom föll snart sönder i småriken och år 476 avsattes den siste kejsaren i Rom. På 700-talet var västra Europa svagt och omgivet av mäktiga riken. I söder hade araberna erövrat norra Afrika och hela Spanien, i sydöstra Europa fanns det gamla Östrom som nu kallades Bysantiska riket eller Bysans. Trots detta blev västra Europa så småningom en långt starkare militär makt än Östrom och den islamiska världen. Europa blev centrum för vetenskap och teknisk utveckling. Det viktigaste i det här temat är att studera hur Europas framtida dominans växer fram. Där spelade kyrkan och nya uppfinningar en helt avgörande roll.

Nästan allt var förstört, vägar, hamnar, städer med badhus och teatrar, vattenledningar och avlopp. Västrom hade fallit sönder i småriken. Ingen förhindrade längre småkrig och uppror och romarnas organisation fungerade inte längre. MEN det fanns ett undantag… den organisation som hörde samman med kristendomen och kyrkan. Det fanns inte längre en kejsare i Rom men det fanns en påve, de kristnas högsta ledare, som bodde där. Han styrde över alla ärkebiskoparna i Europa, som i sin tur styrde över biskoparna, som styrde över prästerna i varje stift.

Klostren, som byggdes under 200-300-talet, med munkar och nunnor som ville leva helt för Gud, spred sig och med dem spred sig kunskap och kristendom. Munkarna och nunnorna hjälpte andra människor och lärde ut praktiska saker, de hjälpte de sjuka och fattiga. De lärde bond- familjerna hur de skulle odla och de gav bort frön till växter som kunde läka sår och lindra sjukdomar. De hjälpte bönder att skaffa fruktträd som gav bättre skördar. Klostren byggdes långt ifrån städerna, i de minst utvecklade delarna av Europa och det var där man kunde sprida kristendomen. På så sätt kunde munkarna och nunnorna föra med sig kunskapen till de områden som behövde det bäst.

Olika germanfolk från norra Europa hade tagit makten i Spanien, Gallien, Germanien och Britannien som tidigare var romerska provinser. Rikena styrdes av kungar som varken kunde läsa eller skriva. Frankerna gav Frankrike sitt namn. Under 500-600-talet började de utvidga sitt område och deras mest berömde kung, Karl den Store kom genom krig och eröv- ringar att härska över ett väldigt område (se karta sid 272). Skulle Frankerriket bli ett nytt Västrom – lika stort och mäktigt? Påven i Rom hade tankar åt det hållet och vid ett tillfälle när Karl den store deltog i en gudstjänst i Rom, krönte påven honom till romersk kejsare. Detta var juldagen år 800. Påven ansåg sig dock stå över Karl den store, det var ju han som krönt honom, men Karl hade andra åsikter om den saken, han menade dessutom att han inte haft en aning om att påven tänkte kröna honom. Dock använde han aldrig sin titel, kejsare. Karl kunde inte skriva, han kunde läsa något men till skillnad från Romarrikets kejsare var han dåligt utbildad.

I den skola i Aachen, som Karl den store grundade utbildades präster och munkar. Man gjorde avskrifter av böcker, främst Bibeln. Gamla romerska böcker gjorde man också avskrifter av i Aachen, och de var skrivna på latin och på så sätt blev latinet kyrkans språk, ett gemensamt språk för kyrkans folk i det kristna Europa. Man inrättade även bibliotek. Trots det låg Karl den stores Västeuropa långt efter Bysans när det gällde lärdom. Där sysslade man med grekisk vetenskap och litteratur och läkekonst och poesi från islamiska länder. Så småningom föll även sönder i små riken efter hans död, men skolan och biblioteken blev mycket viktiga för Europas framtid.

Nya uppfinningar Plogen, som plöjde djupt, gjorde det möjligt att få stora skördar från den tunga fuktiga och näringsrika jorden som fanns i norra Europa. Skördarna blev större och maten räckte till fler. Det gjorde att folkmängden växte snabbt. Vilka fler uppfinningar kommer som gör det lättare att producera mat? Läs sid 276-277. De antika riken hade haft slavar som utförde det tunga arbetet. De behövde inga uppfinningar för att förbättra sin situation.

Feodalismen Hur styr man ett stort rike när man inte ens har telefon? Hur får man ut order till militären och informa- tion till rikets invånare? Om man dessutom inte kan läsa och skriv, vare sig kung eller invånare – hur gör man då???

Riket delades upp i mindre områden – län, där styrde en man som kungen litade på, de var kungens storvasaller. Ibland behövde även han dela upp sitt område i mindre och hans medhjälpare kallades undervasaller. En vasall lovade med et att troget tjäna sin herre och ställa upp med fullt utrustade riddare och soldater om hans herre blev angripen eller själv ville börja krig. Kungen i sin tur lovade att hjälpa att skydda sin vasall. I verkligheten förhöll det sig ofta att vasallerna kom i krig med varandra. Det var inte alltid som stormännen ställde upp med vapen när deras kung angreps eller startade krig. En riddare ville helst slippa riskera sin rustning och sin stridshäst som var värda en förmögenhet.

Efter Västroms fall blev handeln svårare, pga att vägarna var förstörda. En del städer blev nästa folktomma. Framstegen, plogen, vattenhjulen och väderkvarnarna ersatte slavar och djur, vilka hade behövt mycket mat. Nu fanns det mer mat än man behövde på landsbygden. Man kunde börja byta med varor i staden. Brödsäd, vin, ost och slaktdjur blev så handelsvaror. Bönderna köpte verktyg, salt och annat. Detta gjorde att handeln åter började blomstra. Gamla romerska städer levde upp och antalet invånare ökade och nya städer grundades.

1300-talets stad var liten och hade under 2000 invånare 1300-talets stad var liten och hade under 2000 invånare. Husen låg sammanträngda innanför en ringmur som gav skydd mot angripare. Mitt i staden låg den största kyrkan vid ett torg och runt torget hade stadens förnämsta familjer sina hus. Husen blev enklare i utkanten av staden. Närmast ringmuren och utanför den bodde de fattigaste i enkla hyddor. När handeln ökade sökte sig allt fler till staden. Då måste man riva ringmuren och bygga en ny. Den italienska staden Florens byggde om sin stadsmur tre gånger.

Borgare kallades de som bodde innanför murarna i staden Borgare kallades de som bodde innanför murarna i staden. De var köpmän som drev handel. Det fanns även hantverkare av många slag, silversmeder, skräddare och skomakare, krukmakare, hattmakare och andra. I staden blev det möjligt att tillverka och sälja i större skala än i en bondby eller nära ett kloster. Och i staden fick dessa hant- verkare ett gott anseende. Det hade de aldrig tidigare haft.

De flesta som bodde i staden var dock inte borgare utan enkelt folk De flesta som bodde i staden var dock inte borgare utan enkelt folk. De var tjänstefolk hos borgarna, grovarbetare och fattigfolk som bara hade jobb då och då. De kanske fick jobb tillfälligt att lossa en last från ett fartyg eller kanske om det var fest hos någon rik.

I en fattig familj bodde människorna i ett enda rum, där det knappt fanns möbler eller några andra ägodelar. Det var bara en sovplats för föräldrar och barn. I en förmögen borgares hus hade man gaveln mot gatan. Husen skilde åt med smala gränder. Det var trångt innanför muren. På första våningen i borgarens hus låg verkstad och butik, om ägaren var hantverkare, i källaren fanns varulagret och på andra våningen bodde familjen. Våningen bestod ofta av ett enda rum, som samtidigt var kök, sovrum, vardagsrum och arbetsrum. Möblerna var få och enkla. Ett stadigt bord och några stolar.

Människans viktigaste uppfinning? Vilken är den? Skriften är människans viktigaste uppfinning! Varför då? Utan skriften hade Egyptens faraoner och andra härskare inte kunnat styra sina stor riken. Tack vara skriften blev det möjligt att samla kunskaper från släktled till släktled. Med skriftspråkets hjälp kan vi få veta vad människor som levde för flera tusen år sedan tänkte och kände.

Fram till 1400-talet skrevs alla brev och böcker i Europa för hand Fram till 1400-talet skrevs alla brev och böcker i Europa för hand. Tyvärr kunde inte så många läsa. De som kunde hade blivit utbildade i kyrkan eller klostren. Skrivare, oftast munkar eller nunnor, skrev ned rad efter rad i enlighet med en text, en så kallad avskrift. En egen Bibel fick klostren genom att beställa en avskrift. Ibland kunde skrivaren blivit trött och hoppat över flera rader, eller skrivit stavfel, men bara fortsatt att skriva. Det var inte lika lätt att ändra, som när du raderar på din dator direkt. De handskrivna böckerna illustrerades av konstnärer. Vi kan lära oss mycket om vi studerar dessa bilder. T.ex. hur de var klädda, hur arbeten gick till etc.

Runt 1450 började Johan Gutenberg i Tyskland framställa böcker på ett nytt sätt. Hans teknik byggde på en rad uppfinningar. Han hade uppfunnit en gjutform där jan kunde gjuta lösa bokstäver av metall. Till dem hade han experimenterat fram en lämplig blandning av metaller för att få fram en lämplig trycksvärta som fastnade på pergament och papper utan att smeta, som bläcket gjorde. Dessutom hade han konstruerat en tryckpress. Idén tog han från de vinpressar som bönderna använde för att pressa saften ur druvor. Gutenberg tryckte sedan blad för blad. Den första bok som lämnade hans tryckpress i den tyska staden Mainz var Bibeln. Den blev färdig år 1455.

Snart trycktes biblarna på det egna språket istället för på latin Snart trycktes biblarna på det egna språket istället för på latin. Den tryckta Bibeln var inte längre bara boken med Guds ord, nu kunde man dessutom se hur ord skulle stavas. Tidigare hade man stavat olika i olika delar av samma land. Bibeln blev både en ordlista och en grammatik. I Sverige utkom Nya Testamentet på svenska år 1526 och från det årtalet räknar vi den moderna svenskans början.