Människans förhistoria - Antiken Jorden bildades för ungefär 5 miljarder år sedan, men människoliknande varelser har bara existerat i några miljoner år.

Den äldre stenåldern Jägare och samlare Under den äldre stenåldern (jägarstenåldern) levde människorna i mindre grupper eller stammar och livnärde sig som jägare, och framförallt som samlare. Små grupper vandrade mellan olika lokala platser i landskapet där man letade föda. Männen var i regel ansvariga för jakten, medan kvinnornas ansvar i första hand var att ta hand om barnen och att samla in ätliga växter i den närmaste omgivningen. Redskapen som människorna använde tillverkades av trä, ben och sten (främst flinta).

Den yngre stenålder 10 000 - 3 000 f.kr Jordbruksrevolutionen: Blev bofasta Lärde sig odla Tämja djur Städer växte fram

Jordbruksrevolutionen Den yngre stenåldern (bondestenåldern) inleddes för omkring 12 000 år sedan då folk i Mellanöstern började odla grödor (ätbara växter) av olika slag och hålla sig med tama djur. Människan blev därmed bofast och kunde ordna tillvaron på ett effektivare sätt. Det blev nu möjligt att försörja en större befolkning varefter de första byarna växte fram. Men övergången till jordbruk medförde också att människorna fick arbeta hårdare och leva mer tätt tillsammans. Därmed blev de mera utsatta för sjukdomar. Som bofasta växte det totala välståndet i samhället och det började så småningom uppstå en skillnad mellan de som var fattiga och de som var rika. Utvecklingen från jägar- och samlarsamhället till jordbrukssamhället innebar en enorm omställning av människans levnadsvillkor. Händelsen kallas därför ofta för jordbruksrevolutionen eller den neolitiska revolutionen.

Forntiden 3000 f.kr – 400 e.kr Anledningen till att det är forntiden och inte stenåldern som utgör vår äldsta historiska epok är att skrivkonsten uppfanns då. Det är nämligen först i samband med skrivkonstens uppkomst som våra historiker börjar få skriftliga källor att utgå från. Vi vet därför mycket mer om forntidens människor än om de som levde tidigare på stenåldern. Inom historievetenskapen utgörs därför all "historisk tid" av den tid då det finns skriftliga källor bevarade. Tiden innan dess kallas "förhistorisk tid". Flodkulturerna uppstod (högkulturer) Skrivkonstens uppkomst (ca. 3 200 f.kr) Vad är en källa? Vad är en pålitlig källa?

De fyra flodkulturerna som uppstod först Folkgrupper Områden Floder Sumererna Högkulturen i Egypten Shangdynastin Högkulturen i Indusdalen Mesopotamien (nuvarande Irak) Egypten Kina Pakistan Eufrat och Tigris Nilen Huanghe (gula floden) Indus

Mesopotamien Flodkulturen i Mesopotamien (tvåflodslandet) uppstod vid floderna Eufrat och Tigris. Mesopotamien låg i nuvarande Irak. Det var nu sumererna började använda symboler för att teckna ned händelser. Bildskrift och kilskrift skrevs med spetsiga verktyg på lertavlor, som torkades och förvarades i städernas tempel. Det var männen som hade högst status i det sumeriska riket, fast kvinnor hade fler rättigheter än i någon annan samtida civilisation. Faktum var att kvinnor kunde ha flera makar ända tills en av kungarna stoppade detta genom att ändra i lagen. Överst i samhället stod kungen och hans personal och släkt. Sedan kom prästerna, de fria människorna och sist slavarna. Sumeriska slavar verkade vara människor från andra städer som förlorat sin frihet då de blivit tagna som krigsbyten.

Egypten Det egyptiska riket uppstod för omkring 5000 år sedan längs med floden Nilen ungefär samtidigt som den sumeriska civilisationen i Mesopotamien. Den egyptiska högkulturen hade framgång betydligt längre än den sumeriska. En viktig orsak till det var Egyptens geografiska läge som bidrog till att skydda riket från invasioner då landet var omgivet av hav, berg och öknen Egypternas gamla skriftsystem kallas för hieroglyfer. Vid vår tideräknings början hade de urgamla hieroglyferna ersatts med ett modernare grekiskt alfabet och fallit i glömska. 

Shangdynastin i Kina Det första riket i Kina var Shangdynastin som uppstod omkring 1500 f.Kr i de bördiga områdena kring Gula floden. Men inom riket rådde politiskt kaos och det skulle dröja ytterligare över tusen år innan Kina blev ett enat rike under en stark kejsare. Under Kinas fornhistoria existerade sällan någon stark centralmakt som höll ihop riket. Kejsaren hade i första hand en religiös funktion och ingen direkt politisk makt. Det var istället det folkliga godtagandet av dessa ”prästkejsare” som höll samman riket. Under större delen av forntiden bestod därför Kina av olika mindre riken där lokala småkungar och furstar kontrollerade folket. Rivaliteten inom och mellan de många smårikena förorsakade ofta lokala och regionala maktstrider. Kina var därför ett splittrat rike under större delen av forntiden med en svag kejsare som galjonsfigur (mer som en symbol, en maktlös ledare).

Uppfinningar i Kina Kineserna gjorde många uppfinningar långt före länderna i Mellanöstern och Europa. De kunde bland annat tillverka papper, och de använde blocktryck för att trycka böcker (en sätt att kopiera skrift och att trycka böcker) - långt innan boktryckarkonsten utvecklades i Europa. Den kinesiska läkarvetenskapen utvecklades oberoende av den västerländska. Den baserades på teorin att kanaler med energi flödar genom kroppen. Energiflödet kan styras med hjälp av örtmedicin eller akupunkturnålar som sticks in på vissa ställen i kroppen. Shi Huangdi (259 - 210 f.Kr) förändrade Kina inom många områden. Han införde en gemensam lag i hela riket och standardiserade mått-, vikt- och myntsystemen. Han fastställde det skriftspråk som kineserna fortfarande använder.

Indusdalen Induskulturen hade fallit i glömska och var helt okänd för oss i Europa fram till 1850 talet. Då byggde engelsmännen en järnväg i området. Byggarbetarna sökte efter stenar att lägga under rälsen så att den skulle ligga stadigt och hittade en stor kulle fylld med tegel vid byn Harappa. Man hämtade stenarna från kullen till bygget och de räckte för att bygga 10 mil järnväg. På det sättet förstördes för all framtid möjligheterna att gräva ut den forntida staden som var över 4500 år gammal. Först under 1900 talet började man undersöka det som var kvar av Harappa och många andra liknande kullar längs Indusdalen och då insåg man att det hade funnits en flodkultur där, fullt jämförbar med Mesopotamien, Egypten eller Kina.

Vad kännetecknar en högkultur? Överproduktion av mat och en utvecklad arbetsfördelning En styrande centralmakt En gemensam kultur

Vad kännetecknar en högkultur? Överproduktion av mat och en utvecklad arbetsfördelning Jordbruket måste producera ett överskott av mat så att folk kan ägna sig åt andra sysselsättningar som t.ex. hantverk och handel. En viktig förutsättning för detta var tillgången till stora vattendrag som kunde användas för både odling och transporter. De första högkulturerna uppstod därmed i bördiga områden längs med stora floder. De kallas därför ofta för flodkulturer.

En styrande centralmakt För att arbetsfördelning i ett större samhälle ska fungera effektivt måste den ledas av någon form av centralmakt, alltså några som bestämmer och som styr produktionen. Detta behövs för att resurserna ska utnyttjas bättre och komma fler människor till nytta och få samhället att utvecklas. Samma sak gäller även i dagens samhälle. Centralmakten måste kräva in skatt av folket som används till att organisera och administrera samhället. Det är bland annat viktigt att se till att handeln fungerar och att det finns lagar och regler som bestämmer vad som ska göras och vad som inte är tillåtet att göra. Folket måste också ha militärt beskydd. Därutöver behövs ett utvecklat skriftspråk för att organisera och administrera samhället. Det är också viktigt att kunna färdas enkelt och snabbt så att "riket" kan hållas samman lättare. Floder och andra vattendrag var därför av central betydelse för de första högkulturerna. Centralmakten kunde bestå av en kung (monarki), präster (teokrati) eller en samhällsgrupp (aristokrati).

En gemensam kultur Förenklat kan man säga att kultur fungerar som ett sammanhållande kitt i samhället - då som nu. Men låt oss hålla oss till forntidens kultur. För att centralmakten skulle bli legitimerad av folket var det viktigt att ha en gemensam kultur i samhället. Detta innefattade framförallt en religion som förklarade världen och berättade om vilka gudar som styrde över människorna. I kulturen/religionen framgick ofta vilka grupper som skulle styra samhället och varför folket måste lyda. Vid sidan av religion och andra seder och bruk var det viktigt med ett gemensamt språk.

Högkulturer Förutsättningarna för att högkulturerna kunde uppstå bestod som vi sett av många olika faktorer som var tätt sammanlänkade med varandra. Allt detta bidrog till uppkomsten av städer som senare utvecklades till stora riken. Genom handeln spreds inflytandet från Mellanösterns högkulturer till östra Medelhavets stränder. De första europeiska högkulturerna växte fram på Kreta och i Mykene under det andra årtusendet f.Kr. Efter 1000-talet f.Kr dominerades Medelhavshandeln av fenicierna, som bland annat utvecklade ett ljudalfabet med 22 tecken. Under samma tid spreds användningen av järn i Medelhavsområdet.

Antiken 700 f.kr – 400-talet f.kr Antiken är en benämning för den period då Medelhavsområdet dominerades av: Grekisk kultur Romersk kultur.

Grekerna Aten, som var den största stadsstaten, låg på halvön Attika. I stadsstaten Aten hade man omkring år 500 f.Kr. kommit på ett nytt sätt att styra sin stat. De kallade detta för demokrati. Grekiskans demos betyder folk och kratein betyder härska. Demokrati betyder alltså att ”folket härskar”. Men det var inte alla som fick vara med och bestämma. Slavar och kvinnor var utestängda från demokratin.

Under Atens storhetstid på 400-talet f. Kr Under Atens storhetstid på 400-talet f.Kr. hade staden omkring 315 000 invånare. 115 000 av dem var slavar, som till största delen arbetade i gruvor och stenbrott. Slavarna behandlades hyggligt. Det hände ibland att en manlig atenare gifte sig med en slavinna. Sönerna till ett sådant par kunde emellertid inte bli medborgare. Inom poliskåren arbetade ca 300 slavar. Slavarna hade inte samma skydd i lagen som de fria, våldtäkt mot slavinnor betraktades som ett lindrigt brott med endast låga böter som följd. I Aten kunde man landsförvisa misshagliga politiker i tio år. En gång om året röstade man om vilka politiker som skulle utvisas. Det krävdes 6 000 röster för att kunna tvinga en politiker till landsflykt.

Sparta var en av de främsta grekiska stadsstaterna och låg på halvön Peloponnesos. Sparta var en krigarstat och alla fria män måste bli soldater. Den största folkgruppen icke-spartaner var heloterna. De var ett folk som spartanerna hade besegrat. Heloterna var ett slags slavar till spartanerna och de tvingades att odla jorden åt dem. Vid flera tillfällen försökte heloterna göra uppror. Ibland förklarade spartanerna krig mot heloterna för att få tillfälle att döda sådana som vågade kritisera dem. Sparta var ett militärsamhälle. Redan vid sju års ålder togs pojkarna från sina mammor för att uppfostras till soldater. Under tio år utbildades de till krigare. De härdades och stärktes med kroppsövningar och krigiska idrotter. Om natten sov de på sina sköldar, precis som de skulle göra när de skulle ut och kriga. Dessutom fick de lära sig enkel matematik, läsning och skrivning.

Flickorna i Sparta fick samma uppfostran som pojkarna Flickorna i Sparta fick samma uppfostran som pojkarna. Det var ovanligt bland de grekiska stadsstaterna under antiken. Kroppslig träning, som löpning, brottning och spjutkastning, var lika viktigt för flickorna. Meningen med flickornas träning var att de skulle föda friska och starka barn. Man ansåg också att träningen skulle göra det lättare för kvinnorna att uthärda förlossningens smärtor. Flickorna uppmuntrades tidigt att vara modiga. De tävlade tillsammans med pojkarna och alla tävlade nakna. Det var ingen skam för en pojke att bli besegrad av en flicka – jämlikheten var djupt rotad i Sparta. Äktenskapen i Sparta arrangerades av familjerna och måste godkännas av staten. Kvinnorna var uteslutna från politik och krig, men de betraktades som fullgoda medborgare. Äktenskapsbrott var ett okänt begrepp i Sparta eftersom det accepterades att man hade sexuella förbindelser utanför äktenskapet och det betraktades som en välsignelse om en kvinna fick friska och starka barn med fler än en man. Männen som envisades med att förbli ogifta bestraffades. Den som hade en äldre bror som var gift och hade söner, kunde lättare slippa äktenskap. Spartanerna föraktade bekvämlighet, läcker mat och mjuka kläder. Vårt uttryck ”att leva spartanskt” betyder att leva enkelt, närmast fattigt. 

Vad har levt kvar från Grekerna? Demokrati Vetenskap och filosofi Arkitektur Idrott (olympiska spelen) Språket (grekiskan som språk glömdes inte bort av folket det levde vidare) Hur gick den första demokratin till? Varför hölls de olympiska spelen? Ser demokratin lika ut idag som på Antikens Grekland?

Romarna När det romerska riket var som störst i början av 100-talet e.Kr. sträckte det sig från England i väster till Svarta havet i öster och hade 50 miljoner invånare. Enligt FN:s beräkningar uppgick jordens sammanlagda befolkning till ungefär 300 miljoner vid samma tid. Krig, svält och sjukdomar gjorde att folkmängden ökade mycket långsamt. Det tog mer än 1500 år innan antalet människor på jorden hade fördubblats. Som jämförelse kan nämnas att det bara tog 39 år för världens befolkning att fördubblas från tre miljarder 1960 till sex miljarder 1999.

Romarna byggde ett nät av fina vägar Romarna byggde ett nät av fina vägar. Det fanns omkring 8 000 mil utmärkta vägar samt 40 000 provinsvägar. Själva vägbanan var 4–5 meter bred så att två legioner, marscherande sex man i bredd, kunde mötas. Man reste lika snabbt, säkert och bekvämt som i början av 1800-talet. Som exempel kan nämnas att en resa mellan London och Rom bara tog 13 dagar. I den romerska trafiken fanns det stoppsignaler, enkelriktade gator, tvåfiliga landsvägar och datumparkering. Baden var Roms viktigaste sociala samlingspunkt. Romarna gjorde av med ca 1350 liter vatten per dag och invånare. Motsvarande tal för London idag är bara 250 liter.

I början av 100-talet e.Kr hade romarna en mycket effektiv armé, som bestod av 25–30 legioner. En legion bestod av 6 000 man. Dessa legioner låg längs praktiskt taget hela rikets gräns. Varje legion var helt självförsörjande, från soldater till administratörer och sjukvårdare. Romarna kunde tacka sin överlägsna armé för sitt mäktiga imperium. Kraven på legionärerna, de romerska soldaterna, var hårda. De skulle kunna marschera 3 mil på fem timmar i normalt tempo och 4 mil i språngmarsch med 20 kg på ryggen. De tjänstgjorde i 25 år och fick under denna tid inte gifta sig. När en soldat slutade, fick han välja mellan ett stycke land eller en summa pengar. Bara hälften av legionärerna överlevde fram tills det var dags att gå i pension vid ungefär 45 års ålder. Den genomsnittliga livslängden för en legionär var ändå något högre än resten av befolkningen. Orsaken till det var att de fick god och sund mat i rikliga mängder och dessutom hade de ständig tillgång till professionella läkare. Pretoriangardet var kejsarens personliga livvakter. De höll till i läger utanför Rom för att snabbt kunna slå ner oroligheter i Rom som skulle kunna äventyra kejsarens makt. Gardets soldater tjänade mer än den genomsnittlige legionären och fick ofta gåvor från kejsaren, vilket medförde att soldaterna ofta stödde kejsaren i alla frågor.

Circus Maximus i det antika Rom var en jättelik arena där man höll kapplöpningar med häst och vagn. Arenan var 590 meter lång och drygt 120 meter bred och rymde 250 000 åskådare, vilket motsvarade en fjärdedel av Roms befolkning. Under en dag kunde man avverka omkring 20 lopp, som var ca 9 km långa. De tävlande, som ofta var slavar, stod upp i vagnarna och körde och det hände ganska ofta att de föll av. De bar en kniv för att kunna skära av tyglarna, som var fästa vid deras midja, om något gick fel. Den största risken för kollisioner var vid banans kortändor. Där stod slavar som skulle släpa undan kroppar, vagnar och hästar som var inblandade i krascher.

De flesta gladiatorerna var krigsfångar och slavar, men det fanns också fria romerska medborgare bland dem. De fria romerska medborgarna var ofta arbetslösa som skrev kontrakt för en viss tid och därigenom fick en försörjning och hade möjlighet att förbättra sin ekonomi. Ett tag fanns det också kvinnliga gladiatorer, men från omkring år 200 e.Kr. var kamp mellan kvinnor förbjuden. Invigningsfestligheterna av Colosseum år 79 e.Kr pågick i 100 dagar. 5 000 djur och hundratals gladiatorer dödades under invigningen. Enorma mängder djur dödades på arenorna runt om i romarriket. Det gick så långt att lejonet och tigern utrotades i Mesopotamien, flodhästen från Nubien och elefanten från Nordafrika.

År 73 f. Kr gjorde ett 70-tal gladiatorslavar uppror i staden Capua År 73 f.Kr gjorde ett 70-tal gladiatorslavar uppror i staden Capua. Ledaren för slavarna hette Spartacus. Allt fler slavar samlades kring Spartacus, som snart hade en armé på 70 000 slavar. I två fältslag besegrade slavarna romerska härar som sänts ut mot dem. Men så småningom besegrades de av en romersk här. Spartacus dog och som straff korsfästes 6 000 slavar längs Via Appia, den 20 mil långa vägen mellan Rom och Capua. I början av år 100 e.Kr. var en tredjedel av Roms befolkning slavar. Ett förslag att slavarna skulle bära en särskild dräkt avvisades med motiveringen att det skulle vara alltför farligt att låta dem se hur många de verkligen var. Den romerske kejsaren var landets rikaste person. Kejsaren hade oerhörd makt över hela förvaltningen. Han ansvarade för betalningen till armén och flottan och för kostnader till rikets förvaltning. Han var också direkt ansvarig för att köpa in säd till Rom samt för de offentliga spelen. Kejsaren fick in skatter av olika slag, bland annat person och förmögenhetsskatt.

Kejsarna i Rom hade ca 15 000 personliga slavar och alla slavar hade specifika områden de var specialiserade på. För att ordna och vårda sin garderob använde kejsaren sig av lika många slavar som han hade kläder. Kejsarna i Rom hade till och med provsmakare för att vara säkra på att dryckerna och maträtterna inte var förgiftade. Den romerske kejsaren Vespasianus införde en avgift på de offentliga toaletterna i Rom. Då hans son Titus förebrådde honom för denna avgift, visade kejsaren ett mynt som kom från urinoarerna och sade: ”Pecunia non olet.” (Pengar luktar inte.) Befolkningen i Rom var mycket förtjust i mat. Förutom egenproducerad mat, som bröd, oliver, ostar och kött, importerade man stora mängder matvaror från provinserna i Nordafrika och Asien. Från Afrika importerade man bland annat strutsar och sköldpaddor för att imponera på sina gäster. Förmögna romare hade både söt- och saltvattensbassänger för levande fisk, hummer och ostron. De flesta fattiga levde på en enkel diet bestående av bröd och en gröt som var gjord på vetemjöl.

Vad har levt kvar från Romarna? Badhus och vattenledningar Underhållning (gladiatorspel) Republik (Inte kungastyre) Latin Månadernas namn som är döpta efter romerska gudar Finns det någon underhållning nu som liknar gladiatorspelen? Vars används det latinska språk än idag?

Källor: So-rummet Levande Historia 7