Syftet med samverkan: Vid olyckor med utsläpp till miljön kan räddningstjänsten behöva samarbeta med miljökontor för att optimera sina insatser i det akuta skedet av olyckan. Syftet med samverkan är att optimera miljökontorens och räddningstjänstens gemensamma insatser vid en olycka så att skadorna på miljö och hälsa blir så små som möjligt. Vaxö miljöutbildning

Mål med samverkan Miljökontor och räddningstjänst ska efter samverkan ha en fungerande strategi för hur de tillsammans kan minimera miljö- eller hälsoskadorna vid olyckor som innebär utsläpp där människors hälsa eller miljön hotas. Vaxö miljöutbildning

Hur levereras resultatet? Genom handläggarstöd, utbildning, seminarium/ workshop och nätverk. Vaxö miljöutbildning

Gäller miljöbalken alltid?

De nationella miljökvalitetsmålen

Miljöproblemens förändring ? Svårighet Osynliga GLOBALA problem Synliga Regionala problem Lokala problem Tid 50-tal 70-tal 90-tal 2010

Hur kommunicerar man med en miljö- och hälsoskyddsinspektör? Hur kommunicerar man med en brandman, räddningsledare?

De olika zonerna vid en olycka:

Utdrag ur Lagen om skydd mot olyckor Vaxö miljöutbildning

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 1 kap. Inledande bestämmelser 2 § Med räddningstjänst avses i lagen de rädd-ningsinsatser som staten eller kommunerna skall ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 1 kap. Inledande bestämmelser 2 § forts: Till räddningstjänst hänförs också räddnings-insatser som görs enligt 4 kap. 1-4 §§ utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger överhängande fara för en olycka.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 1 kap. Inledande bestämmelser 2 § forts: Staten eller en kommun skall ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt. I denna lag behandlas endast sådana räddningsinsatser som avses i denna paragraf.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 1 kap. Inledande bestämmelser 3 § Räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 1 kap. Inledande bestämmelser 5 § Länsstyrelserna skall genom rådgivning och information stödja kommunerna i deras verksamhet enligt denna lag. 6 § Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för verksamhet enligt denna lag skall samordna verksamheten samt samarbeta med varandra och med andra som berörs.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 3 kap. Kommunens skyldigheter Förebyggande verksamhet 1 § För att skydda människors liv och hälsa samt egendom och miljön skall kommunen se till att åtgärder vidtas för att före-bygga bränder och skador till följd av bränder samt, utan att andras ansvar inskränks, verka för att åstadkomma skydd mot andra olyckor än bränder. Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att utnyttja varandras resurser för förebyggande verksamhet.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 3 kap. Kommunens skyldigheter Förebyggande verksamhet 3 § En kommun skall ha ett handlingsprogram för förebyggan-de verksamhet. I programmet skall anges målet för kommun-ens verksamhet samt de risker för olyckor som finns i kom-munen och som kan leda till räddningsinsatser. I programmet skall också anges hur kommunens förebyggande verksamhet är ordnad och hur den planeras.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 3 kap. Kommunens skyldigheter Förebyggande verksamhet 3 § forts: Handlingsprogrammet skall antas av kommun-fullmäktige för varje ny mandatperiod. Innan programmet antas skall samråd ha skett med de myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Kommunfullmäktige kan upp-dra åt kommunal nämnd att under perioden anta närmare riktlinjer. I ett kommunalförbund skall handlingsprogrammet antas av den beslutande församlingen.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 3 kap. Kommunens skyldigheter Efterföljande åtgärder 9 § En räddningsinsats är avslutad när den som leder insatsen (räddningsledaren) fattar beslut om detta. Beslutet skall redovisas i skriftlig form. När en räddningsinsats är avslutad skall räddningsledaren, om det är möjligt, underrätta ägaren eller nyttjanderättshavaren till den egendom som räddnings-insatsen har avsett om behovet av bevakning, restvärdes-skydd, sanering och återställning.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 6 kap. Särskilda skyldigheter för enskilda, kommuner och statliga myndigheter Tjänsteplikt 1 § När det behövs, är var och en som under kalenderåret fyller lägst arton och högst sextiofem år skyldig att med-verka i räddningstjänst, i den mån hans eller hennes kun-skaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det. Tjänsteplikten fullgörs på anmodan av räddningsledaren.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 6 kap. Särskilda skyldigheter för enskilda, kommuner och statliga myndigheter Ingrepp i annans rätt 2 § Om fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön inte lämpligen kan hindras på något annat sätt, får räddnings-ledaren vid en räddningsinsats bereda sig och medverkande personal tillträde till annans fastighet, avspärra eller utrymma områden, använda, föra bort eller förstöra egendom samt göra andra ingrepp i annans rätt, i den mån ingreppet är för-svarligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som vållas genom ingreppet och omständigheterna i övrigt.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 6 kap. Särskilda skyldigheter för enskilda, kommuner och statliga myndigheter Ingrepp i annans rätt 6 § Den som med stöd av 1 eller 2 § har beslutat om tjänsteplikt eller ingrepp i annans rätt skall redovisa be-slutet i skriftlig form. Av beslutet skall framgå när och av vem det har fattats samt skälen för beslutet och vem det avser.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor Ingrepp i annans rätt 7 § En statlig myndighet eller en kommun är skyldig att med personal och egendom delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren och vid sanering efter ut-släpp av radioaktiva ämnen på anmodan av den myndig-het som ansvarar för saneringen. En sådan skyldighet föreligger dock endast om myndigheten eller kommunen har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar dess vanliga verksamhet.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor Ingrepp i annans rätt 8 § Statliga myndigheter, kommuner och en-skilda skall på begäran av en myndighet som an-svarar för räddningstjänst eller sanering efter ut-släpp av radioaktiva ämnen lämna upplysningar om personal och egendom som kan användas i räddningstjänsten eller vid saneringen.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 7 kap. Bestämmelser om ersättning Ersättning till kommun 1 § Om en kommun har medverkat i en annan kommuns räddningstjänst, har kommunen rätt till skälig ersättning av den andra kommunen. Om en kommun har medverkat i statlig räddnings-tjänst eller vid sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen eller vid övningar i sådan räddningstjänst eller sådan sanering, har kommunen rätt till skälig ersättning av staten.

Utdrag ur Miljöbalken Vaxö miljöutbildning

Kapitel 1: Balkens mål och tillämpningsområde 3 § I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i annan lag. Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 1 § (Bevisbördsregeln) När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön. I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet. ”

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 2 § (Kunskapskravet) Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 3 § (Försiktighetsprincipen) Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 4 § (Produktvalsprincipen) Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med kemisk produkt eller bioteknisk organism.

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 5 § (Hushållnings- och kretsloppsprincipen) Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första hand skall förnybara energikällor användas.

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 6 § (Lokaliseringsprincipen) För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde skall det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet skall kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön.

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 7 § (Skälighetsregeln) Kraven i 2-5 §§ och 6 § första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller om en åtgärd behövs för totalförsvaret, skall även detta förhållande beaktas vid avvägningen. Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. åsidosätts.

Kapitel 2: ”De allmänna hänsynsreglerna” 8 § (Skadeansvaret) Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.

Kapitel 9: Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Definitioner 1 § Med miljöfarlig verksamhet avses utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten, användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller

Kapitel 9: Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Fortsättning 1§: användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller ickejoniserande strålning eller annat liknande.

Kapitel 9: Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 2 § Med avloppsvatten avses spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

Kapitel 9: Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 3 § Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Kapitel 9: Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 7 § Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras. Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra sådana avloppsanordningar eller andra inrättningar. Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt andra stycket.

Kapitel 10: Förorenade områden Ansvaret för utredning och efterbehandling 1 § Detta kapitel skall tillämpas på mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Kapitel 10: Förorenade områden Ansvaret för utredning och efterbehandling 2 § Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader eller anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare).

Kapitel 29: Straffbestämmelser och förverkande 1 § För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet: Orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra - en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse - någon annan betydande olägenhet i miljön

Kapitel 29: Straffbestämmelser och förverkande Fortsättning 1 §: Förvarar eller bortskaffar avfall eller annat ämne på ett sätt som kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som kan medföra någon annan betydande olägenhet för miljön Orsakar en betydande olägenhet i miljön genom buller, skakningar eller strålning

Kapitel 29: Straffbestämmelser och förverkande Fortsättning 1§: Bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som ändrar yt- eller grundvattennivån på ett sätt som skadar eller kan skada människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som medför eller kan medföra någon annan betydande olägenhet för miljön.

Kapitel 29: Straffbestämmelser och förverkande Fortsättning 1 §: Är brottet grovt, döms för grovt miljöbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har medfört eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning, om gärningen annars varit av särskilt farlig art eller innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag eller om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har gjort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag.

Kapitel 29: Straffbestämmelser och förverkande Fortsättning 1 §: Om en behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller om förfarandet är allmänt vedertaget eller med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig, döms inte till ansvar enligt denna paragraf.

Kapitel 29: Straffbestämmelser och förverkande 14 § Om någon som ådragit sig ansvar enligt 1 §, frivilligt har avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Lag (2006:1014).