Krisberedskapssystemet i Sverige Lena Mathiasson Länsstyrelsen i Stockholms län

Föreläsningens innehåll Övergripande information om hur det svenska krisberedskapssystemet fungerar Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion Bikupa/Gruppdiskussion Avtal Länsstyrelsen i Stockholms län – Frivilliga Automobilkårernas Riksförbund (FAK) och Sveriges Bilkårers Riksförbund Samverkan Stockholmsregionen Bikupa/Gruppdiskussion Källhänvisningar: Författning, Myndigheten för Samhällskydd och beredskap (MSB), Krisinformation.se, Sveriges kommuner och landsting, Länsstyrelsen i Stockholms län

Om samhällets krisberedskap Samhällets krisberedskap bygger på att alla – myndigheter, företag, kommuner och individer med flera – har ansvar för var sin del och arbetar tillsammans mot samma mål: att minska sårbarheten och förbättra förmågan att hantera kriser när de inträffar. Krishanteringssystemet ändras över tid.

Avspärrning Militärt angrepp Förändrad hotbild Självhushållning Befolkningen Lagring Territoriell Integritet Samhällets funktionalitet Totalförsvar Nationell Säkerhet Grundläggande värden Krishanterings- system Hotbilden och krishanteringssystemet förändras över tid Ny säkerhetspolitisk situation Hybridkrigföring Totalförsvarsplanering Civilt försvar

Översvämningar Ras och skred Stormar Jordbävningar och vulkanutbrott Solstormar Värmebölja Skogsbränder Angrepp av skadeinsekter (växtskadegörare) Smittsamma sjukdomar – utbrott, pandemier, zoonoser och epizootier Resistenta bakterier och resistens mot antiviraler Störningar i försörjning av läkemedel Risker med nukleära och radiologiska ämnen Risker med kemiska ämnen Dammbrott Störningar i livsmedels- och dricksvattenförsörjningen Omfattande bränder i byggnader och tunnlar Störningar i elektroniska kommunikationer Störningar i energiförsörjningen Störningar i betalningssystemen Oljeutsläpp Avbrott i transporter och stora transportolyckor Terrorism Cyberattacker Risk för instabilitet i samhället och social oro Riskområden för svensk krisberedskap (24 st) Källhänvisning: MSB

”Samhällskydd och beredskap” omfattar skydd mot olyckor, civilt försvar, krisberedskap, naturolyckor m.m. ” Samhällsviktiga funktioner” omfattar Verksamheter som vid en svår störning eller bortfall kan leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället. Verksamheter som är nödvändiga eller mycket väsentliga för att en redan allvarlig inträffad kris i samhället ska kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt. Några övergripande begrepp

Krisens skeenden och åtgärder Före Förebyggande och förberedande åtgärder Under Hantering av krisen Efter Uppföljning, återställning, ansvar

Struktur för det svenska krishanteringssystemet Sveriges konstitution Författningar Offentlig krishanteringsstruktur Ansvars- likhets- och närhetsprincipen …reglerar statliga, kommunala och privata aktörer inom krishanteringssystemet

Viktiga hörnstenar i krishanteringssystemet Tre grundprinciper: Ansvar Likhet Närhet Krisberedskapsförmåga Geografiskt områdesansvar Sektorsansvar Samverkan

Ansvarsprincipen ”Vad?” Den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden fortsätter att göra det under en krissituation.

Likhetsprincipen ”Hur?” Under en kris ska samhällsfunktioner så långt som möjligt fungera på samma sätt som vid normala förhållanden.

Närhetsprincipen ”Var och av Vem?” En kris hanteras där den inträffar, av de närmast berörda och ansvariga. Först om lokala resurser inte räcker till blir statliga och regionala insatser aktuella.

Krisberedskapsförmåga Förmågan byggs underifrån. Först när det inte går att hantera krisen på lokal nivå stödjer regional och nationell nivå.

Sektorsansvar Vid kris ansvarar varje myndighet och organisation för sitt eget område. Sektorsansvaret upphör aldrig att gälla. Sektorsansvar (verksamhetsansvar) finns på olika nivåer (nationellt, regionalt, lokalt).

Inom ett geografiskt område ska det finnas ett organ som verkar för inriktning, prioritering och samordning av åtgärder som spänner över flera sektorer i en krissituation. Det geografiska områdesansvaret ska ses som ett komplement till sektorsansvaret inför, under och efter en kris som berör flera sektorer eller stora geografiska områden. Sektorsansvaret upphör aldrig att gälla. Samordningen innebär att de som har geografiskt områdesansvar ska initiera och underlätta den samverkan som krävs vid en kris. Geografiskt områdesansvar

Samverkan mellan krishanteringssystemets aktörer på flera nivåer EU, IAEA Regeringen (departement, sektorsmyndigheter) Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har ett samordnande ansvar för krisberedskapen i Sverige Länsstyrelser (21 st) och Landsting/Regioner (20 st) Kommuner (290 st) Organisationer Privata aktörer

Samverkansområden (SO) I syfte att skapa en bättre krisberedskapsförmåga i samhället måste alla berörda aktörer samverka (myndigheter, länsstyrelser, kommuner, landsting, näringsliv, organisationer). Inom samverkansområdena ingår myndigheter med en särskild uppgift inom krisberedskapen. Myndigheterna är indelade i olika grupper och varje grupp är ansvarig för krisberedskapen inom ett särskilt område, ett så kallat samverkansområde (SO). Myndigheterna som ingår i samverkansområdena anges i bilaga till Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Ca 30 centrala myndigheter och 21 länsstyrelser ingår.

Samverkansområden (6 st) Syftet med samverkansområdena är att i samverkan med berörda aktörer komma fram till hur krisberedskapen inom ett område samt mellan områden bör och kan stärkas. Teknisk infrastruktur (SOTI) Transporter (SOTP) Farliga ämnen (SOFÄ) Ekonomisk säkerhet (SOES) Geografiskt områdesansvar (SOGO) Skydd, undsättning och vård (SOSUV)

Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap 11 § Myndigheterna som anges i bilagan till denna förordning, länsstyrelserna samt i övrigt de andra myndigheter som regeringen meddelar föreskrifter om eller beslutar efter förslag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har ett särskilt ansvar för att planera och vidta förberedelser för att skapa förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarheter och motstå hot och risker.

Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap forts. Omfattar ca 30 centrala myndigheter och 21 länsstyrelser SOTI Svenska Kraftnät, Elsäkerhetsverket, Livsmedelsverket, Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB), Post- och telestyrelsen, Energimyndigheten SOTP Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Energimyndigheten, Trafikverket, Transportstyrelsen SOFÄ Strålsäkerhetsmyndigheten, Kustbevakningen, Livsmedelsverket, MSB, Rikspolisstyrelsen (RPS), Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Tullverket

Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap forts. SOES Finansinspektionen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Riksgäldskontoret, Skatteverket SOGO Länsstyrelserna, MSB SOSUV Kustbevakningen, MSB, RPS, Sjöfartsverket, Socialstyrelsen, Transportstyrelsen, Tullverket

Risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) Ska genomföras av alla statliga myndigheter, kommuner och landsting inom det egna ansvarsområdet. RSA ska ge krishanteringssystemets aktörer en bättre uppfattning om vilka riskerna är och var i systemet sårbarheterna finns. Aktörerna analyserar årligen om sådana sårbarheter och risker finns inom det egna ansvarsområdet som synnerligen allvarligt kan försämra förmågan till verksamhet inom området.

Regeringen och krishanteringskansliet Regeringen ansvarar för krishanteringen på nationell nivå. Det geografiska områdesansvaret på nationell nivå utövas ytterst av regeringen. Regeringen kan delegera vissa uppgifter till centrala myndigheter i händelse av kris. Kansliet för krishantering i Statsrådsberedningen utvecklar och samordnar Regeringskansliets krishantering och ger stöd till departementen. Vid kriser hanterar departementen sakfrågor inom sina respektive ansvarsområden.

Länsstyrelsernas roll och ansvar Geografiskt områdesansvar för samordning inom länet och ansvarar för en gemensam regional lägesbild. Verka för samverkan och samordning inom länet före, under och efter kris. Stödja länets aktörer. Samordna regionala råd för krisberedskap och räddningstjänst. Efter beslut av regeringen kunna prioritera och inrikta statliga och internationella resurser.

Länsstyrelsernas roll och ansvar (forts.) Samordna information till allmänheten och företrädare för massmedia. Följa upp kommunernas krishanteringsförmåga och tillämpning av Lag (2006:544) (s.k. LEH). Planering, risk- och sårbarhetsanalyser samt utbildningar och övningar är en viktig del av verksamheten. Rapporterar till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) med flera nationella myndigheter. Tjänsteman i beredskap (TiB).

Länsstyrelsernas roll och ansvar vid kärnteknisk olycka Länsstyrelsen har räddningstjänstansvaret för skydd av allmänheten vid radioaktiva utsläpp från en kärnteknisk anläggning och utser då räddningsledare. Sanering efter ett utsläpp. I alla län finns det en förberedd organisation i beredskap med en räddningsledare. Länsstyrelserna i län med kärnkraftverk (C, H, N län) har en personellt större räddningstjänstorganisation än övriga länsstyrelser och har alltid en tjänsteman i beredskap.

Kärnkraftverkens ansvar vid kärnteknisk olycka Innehavaren av den kärntekniska anläggningen ansvarar för säkerheten inom anläggningen enligt lagen om kärnteknisk verksamhet (Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,10 § och LSO 4 kap 6 § 2 st). Kärnkraftverken ansvarar för samtliga säkerhetsåtgärder inom kärnkraftverkets område. Vid olycka larmar kraftverket SSM, Länsstyrelsen och polisen via SOS Alarm samt varnar närboende.

Kommunernas roll och ansvar Kommunerna är geografiskt områdesansvariga på lokal nivå. Samtliga kommuner ska inför varje mandatperiod fastställa en kommunal handlingsplan för hur de ska hantera en extraordinär händelse enligt Lag (2006:544) (LEH). Kommunerna ska även upprätta ett kommunalt handlingsprogram för förebyggande verksamhet enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO). Alla kommuner är skyldiga att ha en krisledningsnämnd som tar över verksamheten vid en extraordinär händelse.

Kommunernas ansvar för räddningstjänst Alla kommuner är skyldiga att ha en räddningstjänst, själv eller tillsammans med andra kommuner. Kommunen är ansvarig för all räddningstjänst med undantag av sex speciella former som är statens ansvar, bl.a. räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning då det är länsstyrelsen som har ansvar för att åtgärder vidtas för att skydda allmänheten.

POSOM-grupper inom kommunerna Vid en kris är det många människor som är med om, eller bevittnar, svåra händelser. POSOM- grupper är beredskapsgrupper för psykiskt och socialt omhändertagande som kan ge stöd till de drabbade. Inom varje kommun bör det finnas en POSOM grupp. De flesta kommuner har POSOM-grupper, som kan kallas in av ansvariga inom kommunen, till exempel en räddningsledare.

Landstingen Landstingen ansvarar för att regionens hälso- och sjukvård, smittskydd och kollektivtrafik fungerar. Samtliga landsting har en krishanteringsplan. Enligt Lag (2006:544) (LEH) ska samtliga landsting inför varje mandatperiod fastställa en plan för hur de ska hantera en extraordinär händelse. Landstingen har ständig katastrofberedskap. Risk- och sårbarhetsanalyser. Tjänsteman i beredskap (TiB).

Landstingets smittskyddsläkare svarar för samordningen av regionens epidemiberedskap med stöd av kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Landstingen forts.

PKL-grupper inom landstingen Inom varje landsting ska det finnas beredskap för psykiatriskt och psykosocialt omhändertagande i form av PKL-grupper. PKL står för psykologisk/psykiatrisk krisstödsledning. Gruppen ansvarar bland annat för att drabbade får uppföljning på hemorten och även för att stödpersoner och annan sjukvårdspersonal får tillgång till avlastande samtal.

Privat - offentlig samverkan För att bygga upp kunskap och utveckla krisberedskapen måste den offentliga sektorn och näringslivet samarbeta. Företagens primära ansvar är för den egna verksamheten, men de har också en roll i krishanteringssystemet genom att de förväntas samverka med den offentliga sektorn. Tidigare offentlig verksamhet privatiseras, medan kraven på beredskap kvarstår (t.ex. VA, el, tele, vård, omsorg).

SAMÖ Fokus Exempel på tärsektoriell samverkansövning FörsvarsmaktenOskarshamns kommun Hultsfreds kommunPolisen Kalmar Högsby kommunPost- och telestyrelsen JordbruksverketRiksdagen Landstinget Kalmar länRikskriminalpolisen LivsmedelsverketSocialstyrelsen Lantbrukarnas RiksförbundSOS Alarm Länsstyrelsen i Kalmar länStrålsäkerhetsmyndigheten Länsstyrelsen i Kronobergs länSvensk Kärnbränslehantering AB Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap Sveriges Television Mönsterås kommunTransportstyrelsen Nybro kommunTrafikverket OKG

Särskilt intressanta författningar – några exempel Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) och Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor Lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap och Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (LEH) och Förordning (2006:637) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och Förordning (1984:14) om kärnteknisk verksamhet Myndighetsförordning (2007:515) och Förordning (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering (Risk- och sårbarhetsanalyser) Myndigheternas instruktioner

Webbadresser Krisinformation.se MSB.se Länsstyrelserna Sveriges kommuner och landsting Riksdagen/Lagar DinSakerhet.se