Klassiska problem David Hume och Mary Wollstonecraft (idag Hume)

Information om kursen 30/8 Introduktion och Petra föreläser om Hume 2/9 Hume: Passionerna. Benjamin. 5/9 Hume: Rationalitet och metaetik. Marcus och Katarina 7/9 Hume: Normativ etik. Marcus. 12/9 Petra föreläser om Wollstonecraft 16/9 Wollstonecraft. Katarina och Benjamin. 19/9 Halldenius, Wollstonecraft som feministisk republikan. Avgörs senare. Inför varje seminarium ska samtliga formulera en diskussionsfråga, samt vara redo att starta en diskussion utifrån den frågan och kunna förklara vad som gör frågan intressant. Obligatorisk närvaro, hög studentaktivitet. (Troligen blir studenterna bättre på texterna än vad läraren är.) Dessa insatser är grundläggande krav för betyget godkänd på kursen. Godkänt resultat på tentan tillkommer.

Tentan Tentauppgift: Identifiera ett intressant, irriterande, fascinerande, gåtfullt eller på annat sätt tankeväckande problem hos a) David Hume, b) Mary Wollstonecraft. Beskriv problemet. Beskriv också hur Hume respektive Wollstonecraft argumenterar i frågan. Ta med fördel hjälp av Baillie respektive Halldenius. Besvara sedan frågan: Hur skulle argumentationen för/mot/kring problemet kunna förbättras? Vad saknar den? Vad av den befintliga argumentationen bidrar till att stärka argumentationen och vad bidrar till att försvaga den? Har du övriga synpunkter att tillföra? Gör i så fall det. Svaret ska omfatta cirka en sida per fråga, max 1,5! Det finns alltså en maxlängd, ingen minimilängd. 27/9 Hemtentan skickas till 18/10 Deadline för tentarättningen. (Rapportering osv kan ta ytterligare lite tid beroende på administratörernas arbetsbelastning vid tidpunkten.)

David Hume Hume – den tradition han ingick i och den tradition efter sig själv som han bidrog till: Locke, Bacon, Berkely => Hume => Bentham, Mill, Sidgwick, Moore (liberalism, brittisk empirism, utilitarism) – Hume inspirerar även Kant som väcktes ur sin ”dogmatiska slummer”. Hume – tar avstånd från: Platon, Aristoteles, Thomas Aquino, Rationalisterna (begreppsrealism och rationalistisk kunskapsteori). Viktig i psykologins och samhällsvetenskapens historia.

Den vardagliga erfarenheten Tas för given hos Hume. Humes projekt (ett av dem i alla fall) är att utforma filosofin så att vardagserfarenheten får sin adekvata förklaring (vardagserfarenheten, inte vardagen!). Använder ofta vardagserfarenheten som evidens mot rationalisterna. Förnuftet kan inte ensamt ge oss kunskap om vare sig – grundläggande begrepp – verklighetens beskaffenhet det kan däremot sinnesintrycken. Viktig skillnad – rationalisterna tänkte sig att förnuftet kan ge generell/universell kunskap – men sinnesintrycken ger i förstone enbart kunskap om partikulära förhållanden.

Förnuft – Intryck – Känslor - Beteende Rationalistisk bild: moralen som förnuftets korrektion av känslornas irrationella inflytande på vårt beteende – Hume ser inte känslorna som en oförnuftig storhet förnuftet är och bör vara ”känslornas slav” känslorna fäller de moraliska omdömena. – Gör inte skillnad mellan ”inre” och ”yttre” intryck reflexioner och sensationer känslorna – passionerna – är en särskild sorts intryck med en särskild relation till andra intryck och till beteendet (vad vi gör). Passionerna spelar roll för vår förståelse av verkligheten – men de handlar inte i sig själva om verkligheten.

Tre viktiga punkter Bevisempirism – all kunskap måste ytterst baseras på erfarenheten snarare än på förnuftets intuitioner. Begreppsempirism – begreppen är ytterst baserade på erfarenheten det finns ingen given uppsättning begrepp som beskriver en för det rena förnuftet åtkomlig sann kategorisering av verkligheten. – Humes metodologiska vändning inte proklamera kunskap om det ena eller andra begreppet eller verklighetens beskaffenhet utan istället vända blicken mot kunskapens källa: människan själv. För att förstå hur våra uppfattningar och förståelse av olika förhållanden uppstår, vilka faktorer som är verksamma och hur de förhåller sig till varandra – sedan: undersöka de olika områden som filosofer intresserat sig för.

Lite om Humes kunskapsteori Humes syfte med sitt filosofiska arbete är av moral- och samhällsfilosofisk art – behöver en grundläggande kunskapsteori för att komma dit, tycker han en teori om den mänskliga förståelsens mekanismer – enligt hans metodologiska vändning tillbakavisar samtidigt olika rationalistiska positioner – empirism såklart!

Humes empirism Grundkategorier: Intryck (impressions) Idéer (ideas) – Åtskiljande faktor: enkla – sammansatta enkla – sammansatta Enkla impressioner har privilegierad kunskapsteoretisk status. Deras primära upplevelseinnehåll kan inte betvivlas. Tex kan jag tveka om varför jag har ont, exakt hur ont jag har, men inte att jag har ont. Relationer mellan intryck och relationer mellan idéer – kan vara vilka som helst likhet, spatiotemperal närhet/distans, orsak-verkan – vilka som faktiskt råder avgörs genom inspektion av intrycken och idéerna. Grundmekanism – varje enkel idé är orsakad av ett enkelt intryck – hög grad av likhet mellan intryck och idé idén som en mindre livlig/kraftfull ”kopia” av intrycket.

Humes empirism Övriga mekanismer Uppfattandet av primitiva fenomenella kvaliteter – Tex livlighet, men också känslor av behag och obehag Associationsförmågan (förmågan att uppfatta relationer mellan intryck och idéer på basis av deras fenomenella kvaliteter) Minnet Fantasin Vanan Förnuftet

De övriga mekanismerna Viktiga, då de enligt Hume gör det möjligt att gå utanför mer primitiv empirism – möjliggör tex att en enkel idé kan ge upphov till andra enkla idéer, olika nyanser av blått – förklarar också misstag vi blandar tex ihop olika idéer pga deras brist på livlighet kombinerat med att likhet är en fråga om grader fantasin kan dra iväg med oss och tex extrapolera mer från verkligheten än vi vid närmare eftertanke har fog för.

Grundregel Vilka enkla intryck som helst kan ha vilka relationer som helst till vilka andra enkla intryck som helst. Detsamma gäller för enkla idéer. Vilka relationer som faktiskt råder, måste vi avgöra genom inspektion av intrycken (och av idéerna). Men Hume antar ändå att det finns en regelmässighet i hur vi associerar intryck och idéer med varandra – nödvändigt antagande för att hans projekt ska bli meningsfullt.

Slutsatser av detta – Humes skepticism vad gäller generell och säker kunskap vi kan ha säker kunskap om enkla intryck och idéer – när vi går utöver detta blir kunskapsbildningen i ökande grad ett verk av fantasi, minne och associationsförmåga – en kraftfull sådan övertygelse kallas belief Lämnar utrymme för tvivel pga utrymmet för misstag och för ny evidens – Humes induktionsproblem – antagligen inget problem för Hume själv, snarare ett uppenbart grundvillkor för den mänskliga förståelsen och kunskapsbildningen.

Två problem 1.Steget från intryck till uppfattning – Vilket enkelt intryck som helst kan ju inte ha vilken relation till vilken idé som helst – de måste likna varandra och den senare måste vara orsakad av den förra – men kan vi missta oss om vilket intryck som skapat vilken idé? – Idéer kan nog blandas samman om de är lika varandra (och kanske samtidigt otydliga) upplevelseinnehållet i ett enkelt intryck kan inte betvivlas, men det bör finnas utrymme för tvivel då vi formulerar en uppfattning om vad detta innehåll är. – Slår in en kil i Humes empirism om kunskap kräver formulerade uppfattningar så kan inte partikulär empirisk kunskap vara säker. – Kunskap måste kräva formulerade uppfattningar om den ska vara möjlig att relatera till annan kunskap via resonemang etc kan ses som ett problem som rör spänningen mellan Humes fenomenologiska och naturalistiska sidor.

2. Humes grundbegrepp och hans icke-rationalistiska ambition -Antar Hume att hans grundbegrepp är adekvata a priori? -i så fall ett problem för hans empirism -mer rationalistisk än han vill påskina om de här begreppen måste förutsättas för att han ska få ihop sitt projekt? -En lösning: renodla den naturalistiska sidan -betrakta sin grundteori och begreppen som en hypotes, som kan revideras av nya erfarenheter – dvs, låt vetenskapen ha sin gång så får vi se hur Humes teori klarar sig.