Febe Friberg Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet

Formell undervisning är planerad och strukturerad i relation till tid, rum, innehåll och form. Informell undervisning är spontan och uppstår i sjuksköterskors vardagliga möten med patienter utifrån patientens behov av kunskap eller något sjuksköterskan menar att patienten behöver veta

 Behaviorism  Kognitivism  Socio-kulturella perspektiv  Humanistisk psykologi  Livsvärldsperspektiv

Människosyn: Människan är påverkad av utifrån kommande stimuli (stimulus-respons). Ändrat beteende blir resultatet av denna påverkan. Människan ses som ”manipulerbar”. Kunskapssyn: Läraren (vårdaren) ses som ”bärare” av de kunskaper som patienten behöver, en slags ”kunskapskontainer”. Motivationen att lära kommer utifrån. Undervisning: Förmedling av kunskaper

Människosyn: Den lärande besitter förmåga till ”förnuftigt” tänkande, problemlösning, o.s.v. Kunskapssyn: Kunskap ses som konstruerad. Motivationen kommer inifrån. Undervisning: Dialog där läraren (vårdaren) försöker att förstå hur den lärande patienten tänker i en viss fråga (det som skall läras). Situationer skapas där den lärande patienten ges möjlighet att resonera, ”tänka högt” och problematisera det som skall läras

Människosyn: Den lärande deltar ständigt i olika typer av sociala verksamheter. Sättet att tala (språk och kommunikation) är viktiga delar i det sociala samspelet i dessa kulturella sammanhang. Kunskapssyn: Människan lär i och av möten med andra människor i olika socio-kulturella verksamheter. Undervisning: Öva och pröva i praktiska situationer. ”Mästare och lärling”.

Människosyn: Människan ses som självstyrande, en person med förmåga till självinsikt, självmedvetenhet o.s.v. Behovet av att veta och förstå (Maslow, 1970). Kunskapssyn: Utveckling av självet (självbilden) och den personliga ”växten” stöds. Undervisning: Dialog

Människosyn: Människan erfar ”världen” och det som erfars betyder något. Det får en viss mening. Kunskapssyn: Människan (kroppen som helhet) kan ses som ett slag ”uttrycksfält”, vilket måste tolkas av betraktaren (jfr. kroppsspråk). Förutom ”beteende (handlingar)” ”tänkande” och ”språk” är förståelse och mening centralt. Undervisning: Att lyssna till det patienten säger och vara uppmärksam på det patienten kanske inte säger. ”Att följa och låta sig följas”

 Att bjuda in patienten till en pedagogisk dialog: Att stanna upp Att vända blicken mot patienten Att ge tid Att lyssna  Att peka på något som patienten ”behöver veta” (informera, förklara, visa, förmana/uppmana, ge skäl) samt öppenhet inför patientens sätt att visa behov av kunskap på (direkta/indirekta frågor, tidigare erfarenheter, föreställningar, kroppens uttrycksfält) (Friberg, 2001; Friberg, Pilhammar Andersson & Bengtsson, 2006)

 Att omtolka det patienten säger  Att släppa frågorna för tidigt  Att kommentera och sedan bli tyst  Att byta samtalsämne (Friberg, 2001; Friberg, Pilhammar Andersson & Bengtsson, 2006

 Att observera patientens tal och handling (det patienten säger och gör)  Att fråga  Att invänta patientens frågor  Att informera - information med syfte att förmedla budskap - information med syfte att motivera den egna handlingen  Att förevisa ett handlingssätt  Att förklara  Att uppmana/att förmana  Att ge skäl för eller emot (Friberg, 2002)

 Att observera sjuksköterskans tal och handling (det sjuksköterskan säger och gör)  Att fråga - direkt/explicit uttryckta frågor - indirekt/implicit uttryckta frågor  Att pröva eller söka bekräftelse på tidigare erfarenheter  Att pröva eller söka bekräftelse på föreställningar  Att tolka kroppens uttryck  Att rikta sig till andra än sjuksköterskor  Att söka egna vägar (Friberg, 2002)