Autism och utvecklingsstörning i ett livsperspektiv Familjeliv och föräldraskap Skola – utbildning Arbetsliv och sysselsättning Utvecklingsstörning och föräldraskap Boende och fritid Om bemötande och personer med funktionshinder Framtida utmaningar Funktionshinder och identitet Identitetstillhörigheter - om intersektionalitet

Familjen Att få ett barn med funktionsnedsättning innebär en lång individuell anpassningsprocess. Upptäckten av en svår sjukdom eller en funktionsnedsättning hos barnet innebär en kris. Föräldrarna söker efter stöd och efter nya kunskaper. Berit Lagerheim(1994)

Sorgearbete Gurli Fyhr (2006) har lagt grunden för den i Sverige nu vedertagna uppfattningen att det för föräldrar med ett funktionshindrat barn snarare handlar om kronisk sorg än om en akut kris. Föräldrarna kan också ha skuldkänslor för att de känt sorg och inte glädje över sitt barn.

Krisens förlopp och symtom Chockfasen Reaktionsfasen Bearbetningsfasen Nyorienteringsfasen Johan Cullberg(1994)

Vad kan vi göra för föräldrarna? Lyssna på föräldrarna Lagom anpassade krav Möjlighet att påverka situationen Berit Lagerheim(1994)

Skola och utbildning Den nya särskolegenerationen Under åren har elevantalet i särskolan ökat med 100% (Skolverket 2006). Forskningen visar att ungdomar med utvecklingsstörning som går, eller har gått, i särskola representerar en mycket heterogen grupp. Ibland kallas den här andelen elever som representerar själva ökningen för ”den nya särskolegenerationen”. Många önskar sig ett liv utanför omsorgen. Elever som har autism men inte utvecklingsstörning har inte längre rätt att bli mottagna i särskolan.

En pedagogisk utmaning Den ideologiska utvecklingen och att fler kategoriseras som utvecklingsstörda har bidragit till att arbetet med personer med utvecklingsstörning är mer komplext än tidigare. Det handlar exempelvis om att –  Hitta adekvata pedagogiska metoder  Inkluderande skolgång  Förbereda dem för ett liv efter skolan

Arbetsliv och sysselsättning I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (Prop 1999/2000:79) står: Att kunna delta i arbetslivet, och få sin försörjning genom eget arbete har stor betydelse för människors delaktighet och självbestämmande. Målet är att funktionshindrade personer skall ha samma möjligheter som icke funktionshindrade att delta i arbetslivet. Det förutsätter att eventuella hinder undanröjs eller minskas och att kompensatoriska insatser vidtas för att minska ojämlikheter mellan människor med respektive utan funktionshinder. (s )

Arbete och sysselsättning Arbete är en viktig del i människors identitet. Det vi arbetar med säger något om vilka vi är, samtidigt som det ger tillgång till sociala nätverk och social status. Våra politiska intentioner är också att göra människor delaktiga i samhället och att förhindra att människor hamnar utanför. Ineland, Molin & Sauer(2009)

Sökande efter normala livsmönster och ett liv som andra Ny forskning visar att personer med intellektuella funktionsnedsättningar ofta har en strävan att komma bort från ”det avvikande” och ”det annorlunda”. Det handlar ofta om ett sökande efter en socialt accepterad roll inom familjen, en yrkesroll- ett jobb att gå till och/eller en social gemenskap (Antonsson 2003; Szönyi 2005; Larsson 2006).

Vägval efter skolan – lönearbete eller daglig verksamhet? Ett tryggt och tillrättalagt omsorgsideal eller Ett mer frigörande ideal?

Utvecklingsstörning och föräldraskap När det gäller forskning inom detta område (Booth & Booth, i Ineland, Molin & Sauer (2009) kan man notera en perspektivförändring. Från att framförallt ha intresserat sig för vilka risker barn till föräldrar med utvecklingsstörning utsätts för till att idag mer uppmärksamma samhällets stöd och hjälpinsatser, en perspektivförskjutning som devis reflekterar en förändrad syn på personer som samhällsmedborgare.

Familjeliv och föräldraskap I senast nämnda studie framkommer att barnen varken är eller ser sig som offer utan istället uttrycker en värdefull relation till familjen och en god anpassningsförmåga, trots att uppväxtåren inrymde svårigheter som skilsmässor och separationer. Booth & Booth efterlyser en bred analytisk ansats som inte reducerar svårighetena till enbart en följd av föräldrarnas funktionsnedsättning. De visar till exempel att föräldrar i många avseenden utgjort en nära, trygg och känslomässigt betydelsefull relation i (de idag vuxna) barnens liv.

Ett barnperspektiv Ett föräldraperspektiv Ett samhällsperspektiv Ineland, Molin & Sauer (2009) Tre perspektiv som är viktiga att förhålla sig till i bedömningar av familjens situation i sin helhet

Boende och fritid Ny forskning lyfter fram bostadsmiljöns centrala betydelse för människors upplevelse av delaktighet och tillhörighet (Paulsson & Ringsby-Jansson 2008). ”Ingen annan enskild faktor har så stor betydelse för känslan av identitet som att ha en egen bostad” (SOU 1991:46, s. 240)

Om bemötande och personer med funktionshinder Tolkningssvårigheter och behovet av reflexivitet i arbetet Professionsetik och bemötande Bemötande kan sägas vara ett sätt att utöva moral på. Etiken kommer till uttryck då vi tänker och reflekterar över moralen. Ineland, Molin & Sauer(2009)

Funktionshinder och identitet Samma mönster som hos andra människor Däremot påverkas identiteten hos personer med funktionshinder av en rad olika omständigheter (se t.ex. Bakk & Sommerström 1993; Liljeroth 1976).  Begåvningen  Beroendet  Tillkommande funktionsnedsättningar och hinder i strävan efter självständighet  Svårigheter att uttrycka sig verbalt och motoriskt under uppväxten  Det omfattande beroendet av föräldrar och olika omsorgsgivare  Negativa erfarenheter av interaktion med andra i skolan och på fritiden

Identitetstillhörigheter – om intersektionalitet Ur ett intersektionellt perspektiv skaffar vi oss uppfattningar om olika identitetstillhörigheter, såsom funktionshinder, ålder kön, sexualitet och etnicitet, inte var för sig, utan sammantaget om en persons sociala position. Ineland, Molin & Sauer (2009)

Avslutningsvis Hur ser våra föreställningar om personer med funktionshinder ut? Som ett socialt problem, och då som brukare till välfärdsstaten? Eller som en del av normalvariationen i samhället?