Vård av missbrukare (LVM) Jonas Reinholdsson KommunLex AB

Grundläggande utgångspunkter eller principer (LVM)  Frivilliga insatser i första hand (jfr 1 och 2 §§ LVM)  LVM är en skyddslag för missbrukare  Kommunen är skyldig att ingripa och det krävs inte att frivilliga insatser har prövats.  Domstolarna är dock restriktiva i princip förutsätts att den enskilde skall ha givits möjlighet att samtycka till ett konkret förslag om vård och behandling (se rättsfall).  Syftet med vården är annorlunda än för t.ex. LVU (se 3 § LVM)

Beredande av vård enligt LVM Tvångsvård skall beslutas om, 1. någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk, 2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och 3. han eller hon till följd av missbruket a) utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara (hälsoindikationen) b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv (den sociala indikationen), eller c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående (faroindikationen).

Socialstyrelsens allmänna råd, SOSFS 1997:6 Tillämpning av LVM  “I förarbetena till LPT (prop. 1990/91:58, s. 92) behandlas frågan om ansvarsfördelningen mellan psykiatrin och socialtjänsten vad gäller missbrukare med psykiska störningar. Föredragande statsråd konstaterar där att kombinationen en primär psykisk störning och ett till denna störning sekundärt missbruk är förhållandevis vanligt. Är den psykiska störningen tillräckligt svår bör behandlingsuppgiften falla inom psykiatrins ansvarsuppgifter, också om det finns en kombinationsproblematik med ett intensivt missbruk. Om däremot missbruket bedöms vara det primära och tvångsåtgärder nödvändiga, bör LVM i första hand tillämpas och psykiatrisk tvångsvård vara en sista utväg för att klara de allvarliga psykiska komplikationerna till missbruket (prop. 1990/91:58, s. 93 och Socialstyrelsens allmänna råd 1991:9 LPT. Tillämpning av lagen om psykiatrisk tvångsvård ). Eftersom både beslut om LVM och LPT kan överklagas kan det ytterst bli domstol som avgör vilken av lagarna som får anses tillämplig.”

Alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel  Med alkohol åsyftas inte endast alkoholhaltiga drycker, utan även alkoholhaltiga preparat av annat slag, t.ex. teknisk sprit. Begreppet narkotika bör lämpligen bestämmas i enlighet med narkotikastrafflagen. Med flyktiga lösningsmedel åsyftas vissa ämnen (förekommande i t.ex. lim, thinner och färger), som i berusningssyfte inandas ("sniffas"). LVM omfattar, väl att märka, inte beroendeframkallande läkemedel, som inte klassificeras som narkotika. Tillkomsten av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor (syntetiska droger) har inte föranlett någon ändring av tillämpningsområdet för LVM.

Samtycke till vård  Även när samtycke till erforderlig vård föreligger, måste man göra en bedömning av om detta framstår som realistiskt. Det kan ibland ges anledning till antagande att samtycket inte är allvarligt menat, t.ex. på grund av att missbrukaren tidigare har avbrutit frivillig vård.  OBS! Endast tro att samtycket inte är allvarlig är otillräckligt, måste styrkas av objektiva omständigheter!

Behövliga insatser  Med behövliga insatser avses motivations- och behandlingsinsatser, såväl mot själva missbruket som åtgärder som tar sikte på den enskildes livssituation i stort, t.ex. behov av bostad och arbete.  Det är alltså inte tillräckligt att samtycke finns för att komma ifrån endast missbruket utan också anda sociala förhållanden när det gäller den enskildes livssituation skall omfattas av samtycket.

Fortgående missbruk  Uttrycket "missbruk" innefattar ett krav på en viss upprepning (samt medicinska eller sociala skadeverkningar eller påtaglig risk för sådana). Sammansättningen "fortgående missbruk" förutsätter att den intolerabla konsumtionen utmärks av en viss varaktighet, kontinuitet och aktualitet. Kontinuitetskravet är uppfyllt även vid periodiskt missbruk, som återkommer regelbundet och med inte alltför avlägsna tidsintervaller.

Hälsoindikationen  Indikationen avser inte en allmän hälsorisk utan ställer krav på en mera påtaglig, konkret hälsofara  Denna mer påtagliga hälsofara skall givetvis styrkas av nämndens utredning

Den sociala indikationen  Att missbrukaren är på väg att helt slås ut från arbetsmarknad eller utbildning, att förlora möjligheterna till ett normalt boende och att inte längre kunna upprätthålla normala sociala relationer.  Missbruket skall hota att i det närmaste omintetgöra hans möjligheter att under lång tid framöver leva ett människovärdigt liv (se prop. 1987/88:147 s. 46 f. och SoU 1987/88:25 s. 8 f. samt RÅ 1990 ref. 16).

Faroindikationen  Enligt förarbetena åsyftas självmordsrisk samt risk för misshandel av närstående.  Att vilja missbruka sig ”ihjäl” torde snarare vara att hänföra till hälsoindikationen.

Rättsfall LVM  RÅ 1990 ref 16 En 34-årig man med ett mångårigt, fortgående alkoholmissbruk men utan påvisbara medicinska skador till följd av missbruket har ansetts löpa uppenbar risk att förstöra sitt liv. Beslut om tvångsvård har därför meddelats med stöd av 4 § första stycket 2. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.  Med hänvisning till förarbetena (den sociala indikationen) uttalade Regeringsrätten bl.a. följande: “Av utredningen framgår vidare att NN:s fortgående alkoholmissbruk dominerar hans livsföring utan att fördenskull ännu ha orsakat honom påvisbara medicinska skador. NN har en yrkesutbildning men är likväl på väg att slås ut från arbetsmarknaden. Han saknar ett normalt boende och normala sociala relationer. Det är uppenbart att alkoholmissbruket allvarligt äventyrar hans möjligheter att leva ett människovärdigt liv. På grund av det anförda finner regeringsrätten att NN till följd av sitt alkoholmissbruk löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv.”

Rättsfall, fortsättning  RÅ 1990 ref 10 Förutsättning för tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall har inte ansetts föreligga när missbrukaren förklarat sig villig att genomgå behövlig vård och ej beretts tillfälle att samtycka till konkreta och planlagda åtgärder för vård enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt.

Rättsfall fortsättning  RÅ 83 2:53 Vård av missbrukare - verkan av att läkarintyg enligt 5 § LVM saknades I mål enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall har avsaknad av läkarintyg, som avses i 5 § lagen, ansetts inte hindra målets prövning i sak, när bristen berott på att den person målet avser motsatt sig läkarundersökning.

Rättsfall, fortsättning  RÅ 1991 ref 47  Förordnande om tvångsvård enligt 4 § LVM har inte kunnat meddelas när missbrukaren omhändertagits enligt 13 § LVM i direkt anslutning till att en tidigare vårdtid om sex månader gått ut och det således inte varit möjligt att klarlägga om han kunnat övervinna sitt missbruk på frivillig väg.

Handläggning och dokumentation  För handläggning och dokumentation gäller i princip samma regler som för andra sociala ärenden  OBS! Den särskilda bestämmelsen i 16 § LVM (om möjligt få del av handlingarna i ärendet samt underrättelse om rätten att yttra sig skriftligt till domstolen inom en viss angiven tid, begära muntlig förhandling vid domstolen, och rätten att få offentligt biträde).