Ersättning för ren förmögenhetsskada 2: Ansvarsgrunder Mårten Schultz www.martenschultz.wordpress.com Ersättning för ren förmögenhetsskada 2: Ansvarsgrunder

Uttrycket ansvarsgrund Ansvarsgrund = det krav som rättsordningen ställer upp på den påstådda skadevällarens subjektiva sida för skadeståndsskyldighet Generell utgångspunkt: Ansvarsgrund = culpa Andra ansvarsgrunder: Rent strikt ansvar, hybridformer Kräva ”mer” än culpa? Uppsåt, brott, etc. Om begreppet plikt

Faller inom ramen för det allmänna culpaansvaret Ansvarsgrund för skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada i obligationsrätten Faller inom ramen för det allmänna culpaansvaret Dock ofta särskilt reglerat i lag och särskilda regler kan ställas upp (jmf. kontrollansvaret) Kan naturligtvis avtalas bort, t.ex. genom en riskallokering till endera parts försäkring

Ansvarsgrund för ren förmögenhetsskada i skadeståndsrätten Enligt 2:2: Ren förmögenhetsskada ersätts om den orsakats genom brott. Klara fall: Bedrägeri, förskingring, etc. Stöld av kontanter? Sakskada!

Skadestånd pga brott: Svårare fall Mutbrott och bestickning? Trolöshet mot huvudman? Skattebrott? NJA 2003 s. 390 Socialförsäkringsbedrägeri?

Skadestånd för ren förmögenhetsskada: Särskilt om Principalansvaret Principalansvarets reglering Begreppet ”i tjänsten” Kontroll etc. Försäkringsmöjligheter

Skadestånd för ren förmögenhetsskada utan brott: Spärregeln-tolkningen E contrario-tolkning av 2:2: Skadestånd för ren förmögenhetsskada förutsätter brottslig handling Utgångspunkten har varit att rena förmögenhetsskador ersätts enbart vid brottslig handling. En orimlig tolkning.

En nyanserad bild av de rena förmögenhetsskadorna

Enligt culparegeln Ersättningsgilla rena förmögenhetsskador Speciallagstiftning Det allmännas ansvar Praxis: Vårdslös värdering Praxis: Otillbörlig konkurrens Praxis: Konkursförvaltare Specialpraxis: Culpa in contrahendo Kontraktsansvar

Vårdslösa värderingar Kone invest (1987); Östersundsfallet (2001) Förutsättningar i Kone. Ansvarsargumentationen: Den befogade tillitens princip Betydelse utanför fastighetsvärderingssituationen

Kone-principen Vilka intyg gäller det? Andra värderingar? Legal opinions? Tillitsprincipens inträde – känd från kontraktsrätten och från common law (negligent misrepresentation)

Otillbörliga ingripanden i andras avtalsförhållanden I skadeståndsrättens framkant: NJA 2005 s. 608. ”En tredje man som har handlat i samförstånd med ena parten i ett avtalsförhållande vid svek mot den andra parten har, eftersom handlandet bedömts vara kvalificerat otillbörligt, ansetts skyldig att ersätta ren förmögenhetsskada som handlandet orsakat.” Fri konkurrens vs. otillbörlig konkurrens: Nyetablerade advokater och uppmaning till avtalsbrott Förutsättningar för ansvar?

Max och Frasses: Intressanta aspekter Interference in contractual relationship som en tort och detta fall: Här bulvanförhållande, men samma sak? Vilka förhållanden kan denna princip appliceras på? Det komparativa argumentet (Jmf Fairchilds)

Särskilda fall NJA 1980 s. 383: Skadestånd utgick för vårdslöst men inte brottsligt agerande i samband med bouppteckning vid ackordsförfarande i en konstaterat avtalsliknande situation NJA 1996 s. 700: Skadeståndsskyldighet för konkursförvaltare ansågs föreligga avs. ren förmögenhetsskada som uppstått till följd av att konkursförvaltaren sålt egendom som tillhörde tredje man. NJA 1998 s. 520: Bank ansvarade för vårdslöst – ej brottsligt – orsakad ren förmögenhetsskada då den lämnat ut värdepappersdepå till en ägare trots underrättelse om att pantsättning skett

Prekontraktuellt ansvar I gränslandet mellan avtalsrätten och skadeståndsrätten – men inte avtalsrätt Culpa in contrahendo – en princip ”utanför systemet” Centralfallet: Skadeståndsansvar vid avtalsförhandlingar som inte leder till avtal Utgångspunkt: Vardera parten står själv risken för att avtal inte kommer till stånd Principens innebörd: Ansvar i vissa fall I allmänhet anses principen begränsad till det negativa kontraktsintresset

Andra fall av vårdslöshetsansvar för ren förmögenhetsskada Speciallagstiftning Allmännas ansvar Och, som sagt, obligationsrättsliga förhållanden

Slutsatser Bilden av ”spärregeln” missvisande Nya argument/principer tonar fram: Tillit Dikotomin kontraktuell/utomobligatorisk mer diffus? Gör begreppsbildningen – den tekniska och snäva definitionen av ren förm.skada – mer skada, än nytta?

Rena förmögenhetsskador i samtid och framtid: En nyanserad bild

En omstrukturerad bild av gällande rätt Skadestånd kan utgå för ren förmögenhetsskada vid brott men även utan brott i vissa fall Övergripande normstöd: Culparegeln! Inskränkningar i ansvaret enligt samma avvägande bedömningar som vid person- och sakskada – men dessa tolkas ofta annorlunda

Varför denna karakteristik av rättsläget? Principiell koherens: Culparegelns fundamentala status utsträcks till hela skadeståndsrätten (jmf. dock kränkning) Interdisciplinär koherens: Betonar likheterna med de kontraktuella skadestånden Moralisk koherens: Samma grundläggande moraliska värdering som i övriga skadeståndsrätten – orsakar du någon en skada genom ett otillbörligt beteende får du betala för det -> Moraliskt rimligt?

Särskilda argumentationsmodeller: Tillitsresonemang De rena förmögenhetsskadornas särart: Nya begränsningsargument i frånvaro av spärregeln Särskilda argumentationsmodeller: Tillitsresonemang Betydelsen av adekvansresonemang och normskyddsresonemang. Särskilda culpabedömningar? Särskilda adekvansbedömningar? Särskilda normskyddsbedömningar? Särskilda ”i tjänsten”-resonemang vid principalansar?

Lärdomar Den öppna skadeståndsrätten än öppnare: Rättspolitisk argumentation kan fälla avgörandet Pröva fler typer av argument Pröva andra typer av argument (Komparativrättsliga etc.) Principlism