Sikhismen Av C. Shackle

Guru Nanak (1469-1539) Sikhismen är den nyaste av de indiska religionerna och har idag omkring 10 miljoner anhängare, de flesta i delstaten Punjab. Guru Nanak föddes av hinduiska föräldrar i en by nära Lahore. Det finns endast religiösa hagiografier om hans liv. Punjab erövrades tidigt av muslimerna norrifrån och inflytandet från Islam i religionen var starkt på 1500-talet under sultanatet i Delhi (Mogulimperiet). Det fanns redan en tradition av muslimska mystiker, sufier. I Punjab fanns även en stark tradition av Nath-yogier och olika bhaktirörelser inom hinduismen. Det fanns även en rörelse, Sants, som dyrkade en opersonlig gud som inspirerade Guru Nanak.

Guru Nanak forts. Vid 30 års ålder hade han en upplevelse av Guds närvaro och sedan yttrade han orden: There is neither Hindu nor Muslim. Han blev därefter en kringvandrande helig man och installerade sig så småningom i Kartarpur där han fick lärjungar och grundade läran. Guru Nanaks läror placerar honom i Sant-traditionen med dyrkan av en icke-antropomorf gud. Hans teologi går ut på att det gäller att nå frälsning. Man måste övervinna dikotomin mellan en skapargud och den som övervakar och kontrollerar skapelsen. Guru Nanak vill inte ha något klosterväsen eller många präster. Alla ska verka i världen. Det gäller att höra kallelsen av Gud i hjärtat. Frälsningen i sikhismen bygger på att man uppnår enhet med brahman och man har inte den stora hinduiska gudavärlden. Till slut kan man nå lyckan i friheten från cyklerna med födelse och död (moksha) och nå enhet med brahman. Efter Guru Nanaks död så fick man en rad av Sikh Gurus fram till 1664 och därefter dyrkar man den heliga skriften Adi Granth som gurun i sikhismen.

Adi Granth Guru Arjan byggde Det gyllene templet i Amritsar år 1604. Han sammanställde också sikhismens heliga skrift di Granth som innehåller grunderna för deras religion. Det är en samling hymner av de tidiga gurus. Guru Arjan har själv bidragit med de flesta. På 1600-talet blev det en del problem med mogulhärskarna och sikherna och flera av gurus led martyrdöden. På 1600-talet grundades Khalsa-rörelsen av Guru Gobind Singh (1666-1708). Det var en halvmilitär order som skulle medverka till att försvara sikherna. Man gav tillnamnet Singh till alla sikher och då infördes seden med de fem kännetecken som en Khalsa sikh skulle ha: hår i en hårknut med turban med oklippt hår och skägg, en kam, en dolk, ett stålarmband och knälånga underbyxor. Alla sikher är inte medlemmar i den militanta khalsa-orden. Det var ständiga strider med Mogulerna och när Guru Gobind Singh dog 1708 så blev Adi Granth till Guru Granth Sahib och dyrkades som sikhernas guru.

Forts. Strider fortsatte på 1700-talet och man bildade en egen sikhisk stat (1799-1839) i Punjab. Denna stat erövrades av britterna år 1849. Efter oroligheter 1925 så kunde sikherna fortfarande ha kontroll över sina tempel. Efter Indiens och Pakistans självständighet 1947 så fick så småningom sikherna självstyre i den indiska delstaten Punjab. Många sikher flydde till Punjab i Indien. 1984 blev en stor kris när den indiska armén stormade det gyllene templet i Amritsar. Det var då en radikal sikhledare som hade ockuperat templet. Sikher utövar även yoga, t ex en form av vit Kundalini yoga.