Judendomens historia Historiska händelser Religiösa föreställningar Religiösa seder Moses 1.Flykten från Egypten, Ökenvandringen/Invandringen till Kanaans land 2.Judendomens uppkomst, Moses två gärningar: enar Israels tolv stammar grundar judendomen Fyra Högtider: a)Sabbaten, b)Påsken c) Veckohögtiden d)lövhyddotiden samt Mose lag*: a) rituella bud, b) moraliska bud c) rättväsende Abraham Templet i Jerusalem 1.Kungatiden- Jerusalem religiöst och politiskt centrum (Saul, David, Salomo) 2.Profeterna a)Tolkar historien som signaler från Jahve b)Talar om den yttersta tiden c)Förkunnar om en ”kommande Messias” Jesaja, Jeremia 3.Tempel/Offer/Präster 1.Patriarkernas tid 2. Förjudendom/ Monoteism – Abraham/Isak/Jakob (Israel far till 12 söner) 3.Första förbundet/ Omskärelsen Babyloniska fångenskapen 1.Fångenskap i Babylon för den judiska eliten. Perserkungen Cyrus låter dem återvända 538 f.kr 2.Sista profeterna 3. De första synagogorna 1800-1400 f.kr 1230-1000 f.kr 1000-586 f.kr 586-538 f.kr * Mose lag är Guds vilja, till sitt utvalda folk, en lag som är fullkomlig, ofelbar och giltig för alltid och överallt och gäller alla judar.

Judendomens historia Historiska händelser Religiösa föreställningar Religiösa seder Karta över den judiska diasporan 1. Judarna i Diaspora ofta förföljda av kristna. Judarna lever ofta i Ghetton 1800-talet växer sionismens sig allt starkare. 2. Lagen och Synagogan i centrum. Judendomen lever vidare som en tradition utan nytt lärostoff eller nya profeter och med rabbiner som religiösa ledare 3. Judendom utan kultcentrum Romarnas byte: Den sjuarmade ljusstaken. 1. Judarna åter i Jerusalem men under ockupation. 70 e.kr leder ett uppror mot romarna till att templet rivs Ett annat uppror 135 e.kr leder till att judarna fördrivs. 2. Fördjupat studium av lagen, leder till uppkomsten av talmud. De skriftlärda i förgrunden. Israels första premiärminister: David Ben-Gurion 1.Staten Israel återuppstår 2. Sionismen som är sekulariserad form av judendom lyckas med sitt mål. 70-1948 e.kr 1948-2005 Israel/Palestinakonflikten 1948-2005 538-135 e.kr

Israel/Palestinakonflikten Palestina låg före 1:a världskriget under det osmanska Riket. Osmanska kriget var på tyskarnas sida under 1:a världs Kriget. Frankrike och England delar samtidigt som A3 upp stora delar av mellanöstern mellan sig och lovar bort delar av Palestina till den judiska sionistiska rörelsen. Det sistnämnd löftet kallas för Balfourdeklarationen. Engelsmännen allierar sig araberna, som bland annat levde i Palestina, mot de osmanska turkarna. Engelsmännen lovar dem självständighet vid en eventuell seger mot tyskarnas allians. 1900 1917 FN beslutar att man ska upprätta en judisk samt en palestinsk stat, Förenade i en ekonomisk union. Judarna går med på förslaget, araberna vägrar acceptera budet. Styrkor från de omgivande arabiska staterna gick till angrep Då Israel i det första arabisk-israeliska kriget. Israelerna vann och ca 726 000 palestinska araberna tvingades fly från sina hem. Israel bildas 1948. Den judiska immigrationen startar ändock under 20-talet och invandringen ökar än mer under 30-talet pga av naziregimens förföljelser av judar. Judarna bedriver kampanjer mot britterna som till sist tappar kontrollen och ger istället ansvaret till FN. Britterna struntar i båda löftena och bildar ett brittiskt mandat i Palestina. Holocaust Andra världskriget 39-45 1937 1947 1920 Sexdagarskriget ((67) – Panarabiskt angrepp. Israel slår tillbaka och utvidgar sitt territorium genom ockupation av Gaza, Västbanken, Golanhöjderna ochSinai- halvön Egypten och Syrien Angriper Israel i det som brukar kallas oktoberkriget. Återigen vann Israel stora landområden efter framgångsrika motoffensiver. Utropar Egyptens president Nasser ett utnötningskrig mot Israel, Avblåses genom medling. Fred mellan Egypten och Israel. Förhandlingar om Gaza och Västbanken fortgår. A9 Suezkrisen – FN måste upprätta fredsstyrka mellan Egypten och Israel PLO gör gerillaräder in i Israel. PLO bildas 1978 1956 1967 1969 1973 Mahmoud Abbas blir Palestiniernas president Slut på intifadan. Ariel Sharon premiärminister. Den israeliske premiärministern Yitzhak Rabin mördas av en judisk student som motsatte sig fredsprocessen. PLO erkänner en tvåstatslösning. Fundamentalistiska gerillagrupper växer fram pga Missnöje med detta, t ex Hamas. Bush´s Vägkarta för fred Med tvåstatslösning. 2:a intifadan pga av Sharons besök på tempelberget Hamas vinner palestinska valet Israel och PLO en principuppgörelse om palestinskt självstyre i Gaza och i Jeriko på Västbanken Självmordsbombare och vedergällningsattacker 1996 valdes Yassir Arafat formellt till palestiniernas president Bosättare i Gaza evakueras Krig Israel- Libanon(Hiz Bollah) 1:a intifadan 1987 1988 1993 1995/96 2001 2006

Israel efter Gaza: tid för självprövning Israel efter Gaza: tid för självprövning? Utrikesanalys nr 34 2005 av Kerstin Furubrant, Utrikespolitiska Institutet Efter det att Israel utrymt bosättningarna i Gaza tycker många israeler att deras land behöver en tid av eftertanke och självprövning. De hoppas få uppleva ett relativt lugn, åtminstone tills armén lämnar Gaza, troligen i september. Kanske varar fristen ända tills palestinierna hållit sitt parlamentsval i januari. Premiärminister Ariel Sharon däremot vill smida medan järnet är varmt. Sharon har redan nästa val i sikte. Han är dock omstridd i sitt eget högerparti, Likud. Utrymningen av Gaza öppnade en djup klyfta inom partiet. Det talas om att Sharon kan lämna Likud och bilda ett nytt mittenparti, kanske tillsammans med Arbetarpartiet och det sekulära Shinui. Sharon vill nu så snabbt som möjligt börja inhägna den största av de bosättningar på Västbanken som han lovat att Israel ska behålla. USA motsätter sig detta men har valt att behandla Israel med silkesvantar. Först ville amerikanerna inte störa utrymningen av Gaza, och nu vill de inte medverka till att Sharon manövreras bort från premiärministerposten. Sharon kan nog - återigen - blidka president George W Bush. Om han ändå tvingas stänga mindre bosättningar och olagliga utposter på Västbanken blir det så mycket lättare för honom att genomföra detta efter utrymningen av Gaza. Det är främst mindre bosättningar som är hemvist för de mest rabiata bosättarna. För Sharon är det viktigt att särskilja de rabiata från den stora massan av bosättare, som han vill hålla sig väl med. Andra israeler ser mer kritiskt på hela bosättarrörelsen. Under mediernas rapportering från Gaza kände många starkt obehag inför bosättarnas utspel: den offentliga gråten, utnyttjandet av barn och tillrättalagda religiösa ritualer, "judestjärnorna" och andra symboler som skulle leda tankarna till nazisternas judeförföljelser. En del bosättare förstod att de hysteriska utspelen skadade deras sak, och de bad själva polisen att köra bort extremister som kommit till Gaza för att "hjälpa" dem. Det kan vara värt att påminna om att många som bor i bosättningar inte själva tillhör bosättarrörelsen. Många israeler frågar sig hur en så liten grupp medborgare har fått ett sådant inflytande att de kan ställa sig ovanför lagen. Det sägs nu att Israel ska stänga olagliga utposter till bosättningar. Sharon lovade att göra detta redan 2003, i färdplanen för fred, men det blygsamma löftet att tillämpa sitt eget lands lagar tycktes då alltför svårt att infria. I stället använde den dåvarande bostadsministern skattepengar till att bygga nya, olagliga bosättningar. Bosättarna har blivit fler under alla regeringar som Israel haft sedan sexdagarskriget 1967. De första bosättningarna tillkom under Arbetarpartiets styre, men bosättarrörelsen ses sedan 1970-talet i huvudsak som en del av högern. Med åren har religiösa grupper fått allt starkare inflytande. Vissa ultraortodoxa har anslutit sig, och en del andra bosättare har lagt sig till med deras seder. Utrymningen av Gaza har väckt debatt i Israel om auktoritära rabbiners inflytande, dels bland bosättarna, dels inom armén. De religiösas intåg i bosättarrörelsen kan spåras tillbaka till händelser i Sebastia på norra Västbanken i mitten av 1970-talet. Myndigheterna hade där sex gånger stängt en olaglig bosättning, under hårt motstånd från bosättarna, då en rabbin framträdde inför den samlade pressen och rev sönder sina kläder som ett tecken på yttersta förtvivlan, enligt mönster från Bibeln. Handlingen rörde vid djupa känslomässiga strängar hos många israeler. Opinionen svängde, och det blev därefter svårt att ingripa med våld mot bosättare som hänvisade till Gud medan de tog lagen i egna händer. Sharon vet också hur viktigt det är för honom att hålla sig väl med de ultraortodoxa, som har snabbt växande samhällen i destora bosättningsblocken på Västbanken.