Mer mjölk i tanken med bättre fertilitet! Hans Gustafsson

50 års utveckling Avel Utfodring Skötsel Denna bilda visar att utvecklingen har gått snabbt. 50 år är en ganska kort tidsrymd. Den fantastiska avkastningsökningen som är en dubblering under 50 år beror på främst tre faktorer: effektiv avel, förbättrad utfodring och bättre skötsel. Vad händer om ytterligare 50 år kan man fråga sig – kommer vi få en fortsatt ökning? Det kan man kanske vara tveksam till men det faktum att det redan i dag finns kor som har årsavkastning på 16.000 kg gör att svaret inte är självklart.

Vad är bra fertilitet? Att de kor som driftledningen vill ha dräktiga , blir dräktiga och kalvar på en tidpunkt som driftledningen bestämt. Att i största utsträckning använda semin så att man drar full nytta av de genetiska framstegen. Om vi då ska försöka definiera begreppet bra fertilitet. Det finns kanske olika åsikter om det. Utan att gå in på några specifika siffror i form av mål och larm ännu kan en mera allmän definition vara den här. Så många kor som möjligt ska bli dräktiga vid den tid man önskar. Och detta bör man lyckas med genom att använda sig av semin – där man fullt ut kan dra nytta av den genetiska potential som AI innebär både i fråga om möjlighet till förbättrad avkastning, hälsa och fruktsamhet.

Vilka fertilitetsnyckeltal är viktiga för avkastning och ekonomin? Inkalvning av kvigan vid 24-26 månaders ålder Genomsnittligt kalvningsintervall på 12-12,5 månader (spridning mellan djur i en besättning 320-400 d) Mindre än 7% utslagning pga. nedsatt fruktsamhet Vi går då från den mera generella definitionen av god fruktsamhet till en mera definierad med nyckeltal. Det finns en mängd olika nyckeltal för fruktsamhet men de som har den starkaste kopplingen till avkastning och därmed också ekonomin är de som ses här. Varför? Kvigan betalar inte tillbaka något förrän hon kalvar och därmed bör inkalvningsåldern hållas på en rimlig nivå där 24-26 månader kan anses rimlig för Svenska förhållanden. Den genomsnittliga inkalvningsåldern 2007 i kokontrollen var 28,2 mån. Kalvningsintervallet kan ha en viss spridning mellan djur och kan vara lite beroende av avkastningsnivå och mjölkningsrutin (2 el. 3 ggr mjölkning). En tumregel är att som besättningsgenomsnitt ligga mellan 12 och 12,5 månader. Vi återkommer strax till varför. Genomsnittligt kalvningsintervall 2007 var för SLB 13,6 m. och för SRB 13,1 m. dvs. betydligt längre än målet. Det tredje nyckeltalet är utslag av kor som inte blivit dräktiga. Om man har få s.k. ofrivilliga utslag har men utrymme för fler frivilliga – t.ex. att gallra bort kor med låg produktion. Cirka 11% av korna slås ut på grund av nedsatt fruktsamhet.

Fruktsamhetens utveckling 1975-2005 1985 1995 2005 Kalvning – 1a AI (KFI) (d) 82 85 93 Intervall 1a – sista AI (d) 29 27 30 36 Kalvningsintervall (m) 12,6 12,9 13,3 Hur ser det då ut generellt när det gäller fruktsamhetens utveckling. Ja tittar vi tillbaka 30 år så kan vi konstatera att fertiliteten hos våra Svenska kor sjunker – det visar alla fruktsamhetsmåtten. Vi såg ett trendbrott i fruktsamhetsutvecklingen från ca 1990. Innan dess var den ganska stabil men efteråt har fruktsamheten gradvis försämrats mätt med interavall-måtten. Korna blir seminerade senare efter kalvning och det tar längre tid för dem att bli dräktiga vilket resulterar i ett längre kalvningsintervall. Vi kan därför konstatera att vi jobbar mot en negativ trend. Vad är det då som påverkar fruktsamheten och vad fodras för att ändra på det? Det ökande kalvningsintervallet är både ett resultat av en senare första AI och en längre inseminationsperiod

Laktationskurvor för olika avkastningsintervall hos SLB SLB 1a kalvare Laktationskurvor för olika avkastningsintervall hos SLB Laktationskurvans parallellförflyttas uppåt med stigande avkastning Tendens till ”toppigare” laktationskurva med ökad avkastning Stor individuell variation SLB något mer persistent än SRB SLB 2a+ kalvare Avkastningsökningen kan också visas på ett annat sätt. Den här bilden visar laktationskurvor för 1a k och kor av SLB ras i olika avkastningsnivåer. Bilden visar genomsnittet för ett stort antal kor i kokontrollen. Det vi kan se är att laktationskurvans form knappast förändras med ökande avkastning – de bara parallellförflyttas uppåt. Viktigt att poängtera är att det finns en stor individuell variation och 1a kalvare generellt har en flackare laktationskurva än äldre kor och en ökande avkastning gör snarare att laktationskurvan blir något toppigare. SLB har en något uthålligare laktationskurva (mindre toppig) än SRB-rasen (Anna Dahlberg, examensarbete 2004). Vi ska nu återknyta till laktationskurvan och dess betydelse i sammanhanget – mer mjölk i tanken med bättre fertilitet

Mer mjölk per tidsenhet vid kortare kalvningsintervall Vad händer då när vi medvetet förlänger kalvningsintervallet. I detta sammanhang ska vi komma ihåg att det för totalekonomin är viktigt att skilja mellan medvetet förlängda intervall dvs. man startar medvetet inseminationen senare efter kalvning och ofrivilligt förlängda som beror på att kon inte visar brunst alternativt inte tar sig dräktig trots upprepade inseminationer. Det senare drar med sig en rad ökade semin och behandlingskostnader. Vid en förlängning av kalvningsintervallen, oavsett orsak, kommer kon att tillbringa en relativt större del av laktationen i låglaktationsområdet och foderkostnaden kommer att bli relativt större. Laktationskurvans form är såldes central i diskussionen om ekonomiskt utfall vid olika kalvningsintervall. Vid en mera flack laktationskurva skulle en förlängning ha mindre ekonomisk betydelse. Laktationskurvans form har vi för närvarande små möjligheter att påverka. Den sammanlagda forskningen visar att ett kort kalvningsintervall är lönsamt och det enda som kan betala ett längre kalvningsintervall är en bättre djurhälsa. Att ett långt kalvningsintervall med automatik ger en bättre djurhälsa har ingen visat ännu men samband kan rent teoretisk finnas. Det optimala är att kombinera ett optimalt kalvningsintervall med en god djurhälsa. Rörlig foderkostnad Fast foderkostnad

Frivilligt eller ofrivilligt kalvningsintervall? Ofrivilligt långt kalvningsintervall K FVT AI-period Dr. period KFI !!!! Frivilligt långt kalvningsintervall K K FVT AI-period Dr. period KFI Schematiskt kan man åskådligöra det som påverkar kalvningsintervallet så här. Vi kan överst se exempel på två besättningar med lika långa kalvningsintervall. I det ena fallet är det ofrivilligt långt och i det andra frivilligt långt. Orsaken till det ofrivilligt långa är som vi ser ett långt intervall till första AI (KFI) trots att man har en strategi med en kort frivillig väntetid (FVT) (!!!!). Man vill inseminera korna tidigt men lyckas inte – antingen på grund av att korna inte cyklar eller att man inte ser brunsterna. När man väl börjar seminera så går det åt många inseminationer innan de blir dräktiga. Det plussar på kalvningsintervallet ytterligare. Det är ett exempel på dålig styrning av fruktsamheten. I det andra exemplet har man medvetet valt en längre frivillig väntetid och man har sin första AI i anslutning till den (man missar inga brunster). Man lyckas sedan få korna dräktiga med få inseminationer. Detta är en strategi som kan vara OK för vissa besättningar t.ex. med tre gånger mjölkning. I det tredje fallet ser vi ett kort kalvningsintervall. En kort FVT – korna cyklar och man får dem inseminerade tidigt och får dom dräktiga i tid trots någon mer insemination. Det är ett exempel på optimering av fruktsamheten. Kort kalvningsintervall K FVT AI-period Dr. period KFI 8

Kostnader och intäkter under en mjölkkos livstid Mål: Grönt större än rött! Utslag Laktation Laktation Laktation Detta är en bild som enkelt belyser kostnader och intäkter under en kos livscykel i enlighet med vad vi nyss har diskuterat. Det gröna är intäkter (mjölk, kalv, kött) medan det röda är utgifter – (foder, utslag). Målet är att de gröna fälten totalt ska vara större än de röda. Givetvis är bilden mycket mer komplicerad än så med andra typer av kostnader t.ex. för ohälsa. Uppfödning av kvigan

Fruktsamhet och avkastningsnivå (Kokontrollen 2007) Antal besättningar Kvigans kalvn.ålder Dagar till 1a AI AI-period dagar Kalvnings intervall (m) - 7499 864 30,8 102 35 13,9 - 8499 1395 29,5 96 13,5 - 9499 2833 28,2 92 38 13,3 - 10499 2911 27,8 90 13,2 - 11499 1008 27,4 89 39 13,1 11500- 159 27,1 41 Hur ser då verkligheten ut om vi tittar på kokontrollstatistiken för besättningar i olika avkastningsnivåer och kalvningsintervallet. Detta är statistik som innefattar alla raserna och generellt kan vi se att de mest högavkastande besättningarna har de kortaste intervallen. Märk att detta beror främst på att man börjar seminera korna tidigare efter kalvning (KFI). Däremot blir AI-perioden dvs. avståndet mellan första och sista ins. längre. Detta kan dels bero på att man måste seminera flera gånger på grund av omlöpningar eller att man missar brunster t.ex 42 dagar mellan semineringar. Utslagsprocent finns inte med här men bilden där är inte entydig. Högavkastande besättningar har genrellelt lägre inkalvningsålder och kortare kalvningsintervall än lågavkastande. Högavkastande besättningar har kortare intervall till 1a AI men en längre AI-period

Uppskattade kostnader för ohälsa och dålig fruktsamhet Ofrivilligt utslag av ko 6000:- Kalvningsintervall per dag > 365 d 20:- Inkalvningsålder kviga per mån > 25 m 300:- Akut mastit 7000:- Klövsulesår 5800:- Att beräkna kostnader för ohälsa och dålig fruktsamhet i varje enskilt fall är svårt och beror på en massa olika faktorer. Därför måste vi hålla oss till schabloner. De är framtagna genom vetenskapliga metoder och får anses som en genomsnittlig kostnad. I den här tabellen ser vi exempel på några kostnader.

Exempel Fruktsamhet 70 kor Semi-neringar Utslagning - Fruktsamhet Minskad produktion – Kalvningsintervall Totalt Genomsnitt 19 000 49 000 22 000 90 000 25 % ”värsta” 27 000 108 000 76 000 211 000 PENGAR ATT TJÄNA! 8 000 61 000 54 000 123 000 20 öre / kg !! Här är ett exempel vilka kostnader det kan vara fråga om när det gäller fruktsamheten i en besättning på 70 kor. Här är siffror framtagna från alla svenska besättningar i Hälsopengen samt från Djurhälsonyckeltalen 2003. Ins/serie är som synes inte ett särskilt viktigt ekonomiskt mått. I takt med att avkastningen och uthålligheten i laktationen ökar minskar också effekten på avkastningen. KINT räknat på 350 kg mjölk mindre per mån * 1,60 Utslagningen beräknad med 7000:- per utgången ko Ins räknat med 300:- per seminering

Reproduktionen är kroppens känsligaste system NÄRINGS FÖRSÖRJNING (Energibalans) SKÖTSEL (Brunstkontroll) DJURHÄLSA (Klövhälsa) MILJÖ (Stallutformning) Klimat? GENETIK (Produktion/ Fruktsamhet/ Hälsa) Reproduktion hos den högproducerande mjölkkon är en dans på slak lina. En medelproduktion på 9000 kg mjölk med extremer på 12-1600 kg gör systemet bräckligt. Runt kon finns en rad faktorer som påverkar. På ena sidan finns genetiken. Vi vet att det finns ett negativt genetiskt samband mellan avkastning och hälsa - fruktsamhet. Vid en stor genetisk vikt på avkastningen kommer det att belasta fertiliteten och tynga ner vågen och ge obalans. Det man ska komma ihåg att genetikerna i Sverige har varit ganska framgångsrika i att parera det negativa sambandet och ge tyngd i aveln åt fruktsamhet och hälsa. Andra egenskaper som klövhälsa som har stor effekt på fruktsamheten tar man också med numera vilket är positivt. När det gäller genetiken har ju ni som djurägare också möjlighet till val. I andra vågskålen finns ett antal faktorer såsom skötsel, utfodring, miljö och djurhälsan. Vad som finns i den vågskålen kan besättningen i högsta grad påverka. Fertiliteten på besättningsnivå är därför till största delen en fråga om skötsel. Fördelen med det är att man kan göra något åt det!

Detta är viktigt för att få en förändring! Kunskapen – dålig fruktsamhet är en ”subklinisk sjukdom” – har stark koppling till ekonomi. Viljan - ha mål – utarbeta strategi! Övertygelsen - allt går – andra kan ju! Det är lätt att bli hemmablind och trava runt i gamla spår. Fruktsamheten har i många besättningar låg prioritet. Så länge korna blir hyfsat dräktiga efter ett antal inseminationer är det OK. Det tycks ju bli mjölk i tanken ändå. För att få till en förändring och få upp fruktsamheten på dagordningen krävs både kunskap, vilja och övertygelse. Jag hoppas naturligtvis att detta föredrag ska bidra något till det.

För att nå dräktighetsmålen krävs: Se till att djuren börjar ”cykla” och visa brunst så fort som möjligt efter kalvning Börja inseminera på vald tidpunkt (tidigt) Få djuren dräktiga så fort som möjligt Förutsättningarna är egentligen ganska enkla. För att korna ska bli dräktiga i rimlig tid måste de först börja cykla dvs. få igång könsfunktionerna efter kalvningen och börja visa brunst. Sedan måste man bestämma en strategi. Vilja ha ett kalvningsintervall på 12-12,5 månader måste man börja seminera i rimlig tid. Femtio dagar efter kalvning är en gammal rekommendation – men det hindar inte att vissa kor kan semineras efter dag 40. Många Danska besättningar har en frivillig väntetid på 35 dagar men det krävs ju då att korna sköts så att visar brunst tidigt. Ju tidigare man börjar destå mer utrymme har man för inseminatioerna. Den tredje faktorn är att man får djuren dräktiga så fort som möjligt. Det handlar dels om att uppfatta att djuren är brunstiga och missa så få brunster som möjligt och dels i att ha så högt dräktighetsresultat per insemination som möjligt.

Hur vet jag om kon cyklar? Progesteron ger svaret! 70 % 7 % 7 % 16 % Att kon startar sin cyklicitet tidigt efter kalvning är viktigt oavsett om man har en strategi på kort eller lite längre kalvningsintervall. Med tidig start och tidig första brunst har man koll över fortsatta brunster. Dessutom ökar dräktighetsresultatet om kon haft någon ägglossning innan man börjar seminera. Den forskning vi gjort vid SLU visar att genomsnittskon har sin första ägglossning 34 dagar efter kalvning med en stor variation. Cirka 20 % av korna har sin första ägglossning tidigare än dag 20. Tidpunkten för första ägglossning i vår senaste studie är ca 2 dagar senare än för 20 år sedan. Där har det således inte hänt så mycket som genomsnitt. De flesta kor fungerar men det finns ett ökande antal som inte fungerar och som är sena i sin start. Dessutom visar färre kor brunst i samband med ägglossning. Hur vet vi då detta? Jo genom att studera progesteronets förlopp – ett hormon som speglar äggstockens aktivitet. Den första kurvan illustrerar en normal ko som börjar cykla tidigt efter kalvning – de utgör 70%. De andra tre kurvorna är exempel på problemkor av olika slag. Genom att i besättningen använda sig av progesteron mätningar kan man få god koll på fruktsamheten. Petersson m. fl. 2006

Undvik feta kor vid kalvning – Hullbedömning - foderstyrning! I medeltal 18 dagar längre kalvningsintervall vid onormal progesteron profil – hur undviker jag det? Undvik feta kor vid kalvning – Hullbedömning - foderstyrning! Verka klövar regelbundet Ha bra kalvningshygien och kalvningsrutiner I våra studier vid SLU har vi sett att kor med onormala progesteronprofiler, dvs, de 30 procenten i förra bilden, har i genomsnitt 18 dagar längre kalvningsintervall än kor med normala. Vi vet också ganska väl vilka riskfaktorerna är. De tre viktigaste är: feta kor vid kalvning, ont i klövarna, och kalvningsproblem. Genom att undvika dessa tre riskfaktorer kommer man långt.

Använd hullbedömning som redskap Tumregler: Sin: ej högre än 3,5 – 4 Laktation: ej lägre än 2,5 Max en hullpoängs förlust de första 5 veckorna Tyvärr är hullbedömning ett underanvänt verktig i Sverige. Vi kom igång sent med detta i motsats till många andra länder. Att hålla koll på hullet och tillämpa några enkla tumregler ger framgång. Tjocka kor äter mindre efter kalvning och får en djupare negativ energibalans. Dessa kor har också en sen första ägglossning.

Komplikationsfri kalvning ger förutsättningar för en problemfri laktation Välj AI tjur Kalvningsutrymme - rent Helst enkelbox Blanda inte 1a k och äldre Halkfritt Övervakning Ej överambitiös hjälp Mjölkningsmöjlighet Kalvningskomplikation är definitivt en dålig start på laktationen. Jag har här listat några saker att tänka på alltifrån val av fader till kalven till kalvningshjälp.

För att nå dräktighetsmålen krävs: Se till att djuren börjar ”cykla” och visa brunst så fort som möjligt efter kalvning Börja inseminera på vald tidpunkt (tidigt) Få djuren dräktiga så fort som möjligt Vi har då talat om några faktorer som är viktiga för tidig start av äggstocksfunktionen efter kalvning. Vi ska då titta på faktorer som gör att vi får korna dräktiga. Vi har redan tidigare diskuterat strategi avseende den frivilliga väntetiden. Vill man ha ett kort kalvningsintervall måste strategin vara att börja seminera tidigt efter kalvning. Sen gäller det att få korna dräktiga på kortast möjliga tid. Vilka faktorer styr då det?

Hur får jag djuren dräktiga fort? Seminera på så många brunster som möjligt. Nyckeltal: Inseminationsprocent. Variation: 30 ~100% Få så många djur dräktiga som möjligt per insemination. Nyckeltal: Dräktighetsprocent. Variation: 25 ~ 60% Det hela är ganska självklart. Vi utgår ifrån att korna har startat sin cyklicitet. Kor visar brunst med ca 21 dagars intervall – med olika styrka och vid olika tider på dygnet. Vid en ypperlig brunstpassning semineras korna i genomsnitt var 21a dag tills de bli dräktiga. Blir korna seminerade med 42 eller 63 dagars intervall är det högst sannolikt tecken på missade brunster. Man kan därför göra beräkningar av hur effektiv brunstkontrollen är genom att räkna på AI-intervallen. Det har vi gjort i flera studier och det visar att i genomsnitt missar man varannan brunst dvs. man har inseminationsprocent på 50. Men det är en stor variation mellan besättningar – de sämsta runt 30% och de bästa nära 100%. Den andra viktiga faktorn är att så många kor som möjligt ska bli dräktiga vid insemination. Här finna det dock fysiologiska begränsningar. Det går inte att ha 100% dräktiga per insemination på grund av att naturen gallrar bort ofördelaktiga genkombinationer genom omlöpningar vilket vi inte kan påverka. Men förutom detta påverkas dräktighetsresultatet av vissa skötselfaktorer man kan påverka t.ex. utfodring, spermahantering och seminteknik. Variationen i dräktighetsresulat ligger på besättningsnivå mellan ca 25 och 60%.

Brunstobservationsförmågan i relation till fruktsamhetstal Ins. procent AI/serie KFI dagar KSI dagar KI mån. 42 1,6 92 120 13,3 83 1,9 80 105 12,8 (Mellander m. fl. 1997) I och med att spridningen är störst vad gäller inseminationsprocent samt att denna är till största delen en skötselfråga (brunstkontroll) är det egentligen det man ska prioritera. Att hitta så många brunster som möjligt att seminera. För några år sedan gjorde vi en liten studie i besättningar i en husdjurförening i Sverige. Vi jämförde då den sämsta fjärdedelen med den bästa avseende inseminationsprocenten (42 vs 83) och tittade på sambanden med andra nyckeltal. Föga överraskande hade fjärdedelen med den högsta inseminationsprocenten också det kortaste kalvningsintervallet. Men det gick åt några fler inseminationer vilket heller inte är förvånande. Seminerar man på fler brunster går det åt fler inseminationer. Ett exempel på att antal AI inte är ett bra fruktsamhetsnyckeltal. Flera inseminationer – kortare kalvningsintervall!

Allt svårare att upptäcka? Studier på Holsteinkor i t.ex. Holland tyder på att bara 50% av brunstiga djur visar detta beteende!

Förändringar över tid i brunstlängd (tim.) hos kor och kvigor Källa Kor Kvigor Hammond 1927 19,3 16,1 Trimberger 1948 17,8 15,3 Dramsfield 1998 7,1 - Nebel & Jones 2002 10,8 Båge m. fl. 2002 15,2 Grunden i det hela är brunstpassningen. Ingen ska påstå att brunstpassning är okomplicerat. Speciellt inte eftersom korna i dag har kortare brunster än tidigare. Högbrunstens längd tycks ha halverats. Kvigornas brunstlängd är dock vara opåverkade. Det tyder på att det faktum att kon mjölkar påverkar brunsten. http://www.ivis.org/reviews/rev/rodriguez/chapter.asp?la=1 Brunsterna hos korna har blivit kortare men hos kvigor är de oförändrade

Brunstens längd vid olika avkastning hos Amerikanska Holstein kor Lopez m. fl. 2004 Brunstlängd tim. Vi har inga färska mått på brunstens längd hos mjölkande kor i Sverige. Ett forskningsprojekt startar under våren för att studera det mer i detalj på våra Svenska raser. Detaljerade studier från USA visar dock att brunstens längd hos högavkastande Holsteinkor blivit markant kortare och visar också ett klart samband med mjölkavkastningen - högre avkastning kortare brunster. De mest högavkastande korna hade en brunstlängd på bara ca 2 timmar! Det är en alarmerande utveckling. I USA har man valt hormonell brunstsynkronisering för att tackla det. I Sverige vill vi välja en annan väg. Avkastning per dag, kg mjölk

Hur hittar jag brunsterna? Halkfritt golv Bra klövhälsa Fasta kontrollrutiner Använd hjälpmedel Antal obs. Tidpunkt Andel upptäckta 2 0600 1800 69 0800 1600 54 58 2000 65 3 1400 73 2200 84 4 1200 80 86 75 5 1000 91 Att ge bra förutsättningar för kon att visa brunst är viktigt. Många studier visar klart att golvets beskaffenhet och klövarnas kondition är mycket viktiga faktorer. Mjukt och halkfritt golv i kombination med regelbunden klövverkning är viktiga skötselfaktorer. Det andra är att lägga upp en bra rutin för brunstkontroll med fasta rutiner och utnyttjande av hjälpmedel. Jag har här lagt in en studie som visar andel upptäckta brunster (inseminationsprocent) i relation till antal observationstillfällen och när på dygnet de görs om inga andra hjälpmedel används. Tabellen visar att brunstkontroll 4 ggr per dygn varav en sent på kvällen är avgörande för att nå 80% upptäckta vilket bör vara ett mål. Esslemont 1985 Mål: 80% av brunsterna blir föremål för insemination

Hjälpmedel för brunstkontroll Tryckmarkörer Aktivitetsmätare Koöga Under senare år har vi fått en rad olika hjälpmedel som vi bör utnyttja. De är av två kategorier: den ena indikerar på ett eller annat sätt att djur har ridit och den andra registrerar rörelser (antal steg). Båda hjälpmedlen har sina för- och nackdelar och det finns alltid s.k. falska positiva signaler som måste sorteras bort. Hjälpmedlen måste därför användas med förstånd och i kombination med djurskötarens koöga. Både skraplotterna och Heattime marknadsförs genom husdjursföreningarna.

Skapa förutsättning till bra dräktighetsresultat genom god foderstyrning Negativ energibalans Höga/låga ureavärden Försämrad äggkvalitet Försämrad livmodermiljö Lågt dräktighets resultat Försämrad gul kropps funktion Hur skapar man då de bästa förutsättningarna för att kon ska bli dräktig när hon visar brunst och blir seminerad. Utfodringen och foderstyrning är även här en viktig faktor. Vad vi sagt tidigare om effekten av att korna är feta när de kalvar in påverkar även chansen för befruktning. Risken för djup och långvarig negativ energi balans är störst hos feta kalvkor. Det ger effekter i form av sämre äggkvalitet och störningar i könshormonbalansen. Den andra utfodringsfaktorn är obalans mellan energi och protein vilket kan ge höga eller låga ureavärden. Vi har instrument för att hålla koll på detta. Använd hullvärdering och titta på ureavärdena som redovisas i kokontrollen. Ta hjälp av din utfodringsrådgivare för att komma tillrätta med problemet. Kortare och svagare brunst Använd markörer: Hull, ureavärden

God generell god djurhälsa gynnar fruktsamheten Fruktsamhetsmått Friska kor Kor med minst en veterinär behandling Kalvning – 1a AI (dagar) 55 59 Kalvning – dräktighetsgivande AI (dagar) 84 107 Procent dräktiga 1a AI 71 44 Procent utgallrade för reproduktionsstörning 11 32 Andra sjukdomar t.ex. juverinflammationer är negativt för fruktsamheten. I en studie jämfördes kor (inom besättning) som inte hade någon behandling av veterinär med kor som hade behandlats minst en gång. Man kan se tydliga negativa samband mellan allmän ohälsa och fruktsamhet. Det är bättre att förebygga än att bota. Vid sjukdom är redan loppet kört. Det är därför det är så viktigt med förebyggande djurhälsoprogram även för fertiliteten. Oltenacu m. fl. 1984

Bra dräktighetsresultatet genom goda inseminationsrutiner God spermahantering Koppla inte bort hjärnan Seminkomfort Håll koll på dräktighetsresultatet – dräktighetsundersök! Tag hjälp av husdjursföreningen 40% av inseminationerna görs av djurägarna! Alltfler djurägare har besättningens dräktighetsresultat i sin hand. Cirka 40 % av inseminationerna görs av djurägare. Det skulle kunna ge förutsättningar för ett förbättrat dräktighetsresultat. Man kan ju välja rätt inseminationstidpunkt. Som grupp betraktat klarar sig dock djurägarsemuinörerna något sämre än husdjursteknikerna. Det är dock en stor variation där många har fantastiskt bra resultat medan andra har katastrofala. Här är en lista på faktorer som är viktiga i sammanhanget. Målet är att varannan ko blir dräktig per insemination. Gör gärna en koll på de senaste 20 inseminationerna. Mål: 50% av inseminationerna leder till dräktighet

Framtiden är spännande! Könssorterad sperma ”In-line” mätning Det är ingen tvekan om att framtiden är spännande. Man har lite av en känsla av att det skett genombrott på flera områden. Könssorterad sperma, nya metoder för avelsvärdering och in-line mätningar av parametrar i mjölk är exempel. Vi arbetar även aktivt för att ge djurägarna verktyg för en bättre fruktsamhetsövervakning via webb-rapporter. Detta ger goda förutsättningar för att tackla fruktsamheten i framtiden! Genomisk selektion kodatabasen on-line WEB-rapport Fruktsamhet

Tack för att ni lyssnade och lycka till med fruktsamhetsarbetet! Seminera mera och få djuren dräktiga i tid! Det finns pengar att tjäna på bra fruktsamhet! Tack för att ni lyssnade och lycka till med fruktsamhetsarbetet! Seminera mera och räkna inte inseminationer är budskapet!