Litteraturhistoria

Litteraturhistorien handlar om:   hur människan genom litteraturen upptäcker nya verkligheter och hur sätten att beskriva verkligheten växer hur genrer och litterära grepp uppstår och utvecklas hur olika stilgrepp formar och skapar förutsättningar för skapande om de villkor under vilka utvecklingen sker – hur författarna levde och hur människan och samhället skildras Litteraturhistoria är TEXTER

Kanon Det är bara en bråkdel av all litteratur som hamnar i den västerländska litterära kanon (kaaaanon). Kanon betyder: urval och bevarande av betydelsefulla texter som ska förmedlas till kommande generationer. Urvalet ligger hos inflytelserika personer och urvalet bygger på att förmedla texter som säger något om mänsklighetens historia.

Varför läser vi litteraturhistoria? Det är för att ni är den kommande generationen och ni ska del av den västerländska litterära kanon.

Men varför behövs den västerländska litterära kanon? Därför att ni själva ska ingå och ta del av den västerländska kulturen så ni i er tur kan förmedla den vidare. Litteraturläsningen ska vara utvecklande för ert eget tänkande och skrivande. Litteraturläsning är ett sätt att ta till sig nya idéer och utveckla egna. Världen växer genom litteraturläsning!

De litterära epokerna Man brukar dela in tiden i olika litterära epoker. Denna epokindelning ligger nära den som används inom historia.

Vi börjar med de tre första Forntiden Antiken Medeltiden

Forntiden Tidsperiod: Ca. 3000 f.Kr. – 700 f.Kr. Plats: Mesopotamien och Egypten Tidstypiskt: Högkultur: Västerländska kulturens vagga. Religiöst samhälle (med ledaren som Gud) med en starkt centraliserad ledning.Väldigt ojämlikt samhälle. Den enskilda individen inget värd. Inga specifika författare. Litteraturen bygger på en muntlig tradition. Genre: Epik, religiösa hymner och skrönor och levnadsregler Författare och verk: Gilgamesheposet – ett hjälteepos Hymner till solen av Echnaton – religiös hymn Bibeln (GT) – skrönor och levnadsregler Typiska stildrag: Bunden form (versmått). Religiösa inslag. Talrika upprepningar. Liknelser. Motto: ”Ledaren är gudsmäktig” och ”Människan lever för att tjäna”

Antiken Tidsperiod: Ca. 700 f.Kr. – 500 e.Kr. Plats: Greklands Athen och Rom i dagens Italien Tidstypiskt: Hög kulturell utveckling: Västerländska civilisationens vagga. Kunskapens och filosofins tidsera. Man tillbad flera gudar. Väldigt ojämlikt samhälle fastän att demokratitänkandet utvecklas. Individen i kollektivet. Litteraturen bygger på en muntlig tradition. Och skriftspråket var grekiska i Athen och latin i Rom. Man skriver på papyrusrullar. Genre: Epik, lyrik, filosofiska samtal och dramatik Författare och verk: Illiaden av Homeros (Gre) – ett hjälteepos Dikter av Sapfo (Gre) – lyrik Staten av Platon - filosofiska samtal Oidipus av Sofokles (Gre) – dramatik Aeneiden av Vergilius (Rom) – ett hjälteepos Metamorfoser av Ovidius (Rom) – lyrik Typiska stildrag: Bunden form (versmått; ex. hexameter (ett sexfotat versmått med fallande rytm) och sapfisk strof(fyrstrofig dikt med fyra versrader per strof). Religiösa inslag. Talrika upprepningar och långa dialoger. Liknelser. Stående epitet. Motto: ”En sund själ i en sund kropp” och ”Begå ej övermod (hybris) – det straffar sig”

Medeltiden Tidsperiod: 500 – (1300)1500 Plats: Centraleuropa (Frankrike, Tyskland, Italien och England) Tidstypiskt: Kulturell nedgång i och med oroliga tider. Skriften får inledningsvis en lägre status. Kyrkan har det kulturella ansvaret och all konst präglas av den kristna tron. Religiöst samhälle (alla underställda en Gud) med en starkt centraliserad ledning. Ojämlikt samhälle. Kollektivet framför individen. Litteraturen bygger delvis på en muntlig tradition. Och skriftspråket var latin och man börjar skriva i bokform (codex) och pergament. Genre: Epik, Religiösa berättelser (helgonlegender och hymner), Sagor och sägner, Chansons, Trubadurlyrik, ballader och dikter skrivna i den ljuva nya stilen. Författare och verk: Beowulf – ett hjälteepos Lovsånger av Franciscus av Assisi – religiös hymn Den gudomliga komedin av Dante Alighiere Canterbury Tales av Chaucer – en sägen Lyrik och dikter (canzoner och sonetter) av Petrarca Decamerone av Boccaccio – första novellen (prosa) Typiska stildrag: Bunden form (versmått). Religiösa inslag. Levnadsregler – sensmoral. Rikligt symbolspråk och flitigt användande av liknelser och metaforer. Motto: ”Memento mori” och ”Gudsfruktan är kunskapens begynnelse”

Vi fortsätter med de fyra följande litterära epokerna Renässansen (1300-1500) Barocken (början av 1600) Klassicismen (slutet av 1600) Upplysningen (1700)

Renässansens - Upplysningen Renässansen kännetecknas av en återfödelse av antiken som blandas med kristna värderingar och symboler. Barockens litteratur är frodig och pompös till stilen Klassicismen är en stilriktning och estetisk epok som efterbildar den grekiska och romerska klassiska konsten och litteraturen. Stilen präglas av klarhet och harmoni. Upplysningen började i England och därefter Frankrike (Voltaire och encyklopedisterna). Upplysningen hämtade sin livskraft från naturvetenskapens framsteg och kritik mot den kristna religionen. Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. "Alla människor är kapabla att tänka själva", menade man. Därför ska man inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar. Man behöver inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och det som prästerna predikar.

Vi fortsätter med ännu tre litterära epoker Romantiken (slutet av 1700) Realismen (1800) Naturalismen (mitten av 1800)

Romantiken - Naturalismen Romantiken var till stor del en proteströrelse mot upplysningens empirism .Typiskt romantiken är stora känslor och ett poetiskt språk. Realismen betecknas av en strävan efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv. Realismen uppkom som en direkt opposition mot romantiken och dess fantasi och naturmystik. Naturalismen kan beskrivas som en radikal form av realism inom litteraturen, som påverkad av tidens naturvetenskapliga strömningar tog fram manifest för hur litteratur skulle skrivas. Man införde naturvetenskapliga metoder i romanen: författaren var en naturvetenskapsman.

Följande litterära epok är Modernismen Modernismen är en kulturell rörelse inom västerländsk kultur på det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. På den mest grundläggande nivån kan modernism beskrivas som ett experimenterande av den mänskliga upplevelsen och graden av självmedvetenhet. Litterära och samhälleliga normer ifrågasattes. De modernistiska verken upplevdes ofta som chockerande. Litteraturen kännetecknades av formexperiment på bekostnad av verklighetstrogenhet, fri vers på bekostnad av den bundna versen och avancerad berättarstruktur på bekostnad av verklighetsavbildning (mimesis).Det uppstod olika modernistiska rörelser där alla hade egna manifest (program för hur litteratur skulle skrivas). Några exempel på litterära ismer är futurism, expressionism, impressionism, dadaism, surrealism och absurdism.

Vi avslutar med den litterära epoken: Postmodernismen Postmodernism är ett begrepp som syftar på en utveckling inom kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt efter det att luften gått ur modernismen. Men vad postmodernism egentligen innebär är inte klart definierat, utan föremål för ständig debatt. Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.