Patientlagen Ny lag som reglerar vad som gäller ur patientens perspektiv Börjar gälla 1 januari 2015 Patientlagen ger en samlad bild av vad som gäller ur patientens perspektiv. Sverige har saknat en lagstiftning som samlat beskriver patientens ställning i vården. Presentationen är fri att använda. Vid förändringar i innehållet lägg över texten i eget bildspel. Bilderna i presentationen är upphovsrättsskyddade.   Genomgången av patientlagen i den här presentationen är inte heltäckande, för en komplett bild av patientlagen, se www.regeringen.se/content/1/c6/23/55/28/b8c8d500.pdf Namn

Patientmaktsutredningen ”hur patientens ställning inom och inflytande över hälso- och sjukvården kan stärkas (…) förbättra förutsättningarna för en god och jämlik vård (…) också lämna förslag till en ny patientlagstiftning där bestämmelser med betydelse för patientens ställning samlas” Under 2011 gav regeringen utredaren Johan Assarsson i uppgift att lämna förslag på hur patientens ställning inom och inflytande över hälso- och sjukvården kan stärkas samt förslag på en nu patientlagstiftning. Utredningen fick namnet Patientmaktsutredningen. Den nya patientlagen som träder i kraft i januari 2015 samlar bestämmelser med betydelse för patientens ställning och är ett direkt resultat av Patientmaktsutredningen.

”I en patientcentrerad vård är patienten en partner i relationen med vårdgivaren och tar en mer aktiv roll i beslut kring den egna vården. Detta ställer ökade krav på hälso- och sjukvårdspersonalen att bjuda in patienten i diskussioner kring utformningen och genomförandet av vårdinsatser. På patienten ställs samtidigt ökade krav på kunskaper för att han eller hon aktivt ska kunna delta i beslut och utformning av vårdinsatsen. Forskning visar att ökad delaktighet från patientens sida ökar kvaliteten i vårdinsatsen.” Citat om Patientmaktsutredningens utgångspunkter från Regeringens proposition till riksdagen om patientlagen.

Andra lagar påverkas Ändringar i andra lagar Mycket lyfts in från hälso- och sjukvårdslagen Patientlagen innebär ändringar i andra lagar som rör hälso- och sjukvård. Patientlagen innehåller även ett stort antal bestämmelser om patientens ställning som redan i dag återfinns i andra lagar. Detta gäller främst hälso- och sjukvårdslagen

Patientsäkerhetslagen informationshantering inom hälso- och sjukvården Patientdatalagen patientens ställning inom hälso- och sjukvården Patientlagen Patientsäkerhetslagen Lagen om organisation av hälso- och sjukvårdsverksamhet Lagen om organisation av hälso- och sjukvårdsverksamhet vårdens skyldigheter gällande patientsäkerhet vårdgivar- och huvudmansansvar - Under beredning i Regeringskansliet Patientmaktsutredningen föreslog att Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) upphävs och ersätts av en ny lag – lagen om organisation av hälso- och sjukvårdsverksamhet. Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet. Om och när lagen om organisation av hälso- och sjukvårdsverksamhet träder i kraft och HSL upphävs ser Sveriges generella lagar som rör hälso- och sjukvård ut som på bilden. Tandvårdslagen Om och när lagen träder i kraft upphör Hälso- och sjukvårdslagen att gälla

Skyldighetslag Patientlagen innehåller inte utkrävbara rättigheter i den meningen att beslut som fattas inom vården ska kunna överprövas av domstol. Det betyder att patientlagstiftningen i huvudsak ska bygga på de skyldigheter som vårdgivarna och hälso- och sjukvårdspersonalen har gentemot patienterna. Patientlagen innehåller inga rättigheter i den meningen att beslut som fattas inom vården ska kunna överprövas av domstol.

Lagens syfte är att stärka och tydliggöra patientens I patientlagen samlas den lagstiftning som direkt berör patienten. Där ska det viktigaste som rör patienten finnas även om annan lagstiftning fortfarande finns kvar. Lagens syfte är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. I patientlagen samlas det viktigaste som direkt berör patienten. Syftet är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Tanken bakom nätverkssjukvården i Framtidsplanen för hälso- och sjukvården är att vårdgivarna ska samverka kring patienten. Alla vårdgivare, oavsett huvudman eller storlek, har samma ansvar för att bidra och ta hjälp av varandra för att patienten alltid ska få den bästa hjälpen snabbt och enkelt. Genom samordning får patienten rätt vård tidigt och slipper att bollas runt mellan olika vårdgivare. Primärvården får en större roll som patientens lots i vården. Mer information om Framtidsplanen finns på: www.vardgivarguiden.se/utbildningutveckling/Framtidsplanen Ligger väl i linje med Framtidsplanen och nätverkssjukvården där vårdgivare ska samverka kring patienten

Patientlagens kapitel Inledande bestämmelser (lagens syfte, målet med hälso- och sjukvården) Tillgänglighet (hälso- och sjukvården ska vara lättillgänglig, vårdgaranti) Information (vad och hur patienten ska få information) Samtycke (ingen vård utan samtycke) Delaktighet (patientens vilja en förutsättning för delaktighet) Fast vårdkontakt och individuell planering (möjlighet till fast vårdkontakt) Val av behandlingsalternativ och hjälpmedel (om möjlighet att välja behandling) Ny medicinsk bedömning (rätt till second opinion) Val av utförare (fritt val av öppenvård i landet) Personuppgifter och intyg Synpunkter, klagomål och patientsäkerhet Patientlagen innehåller ett stort antal bestämmelser om patientens ställning som redan i dag återfinns i andra lagar. Den här presentationen fokuserar på de delar av patientlagen som innehåller större förändringar och förtydliganden jämfört med gällande lagstiftning.

Informationsplikten förtydligas och utökas Vårdpersonalens skyldighet att informera förtydligas och utökas i patientlagen. Det är vårdgivarens ansvar att organisera verksamheten så att hälso- och sjukvårdspersonalen kan uppfylla sin informationsskyldighet (enligt patientsäkerhetslagen). Det har visat sig att god information till patienter ökar följsamheten till ordinationer som t.ex. läkemedelsbehandling, dvs. patienten väljer i större utsträckning att följa de råd och ordinationer som de får exempelvis vid ett läkarbesök. Bristande information kan uppfattas som bristande respekt eller dåligt bemötande. Det framgår inte minst av patientklagomålen till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och patientnämnderna.

Informationsplikten förtydligas och utökas Patienten ska få information om: sitt hälsotillstånd, de metoder som finns för undersökning vård och behandling, de hjälpmedel som finns för personer med funktionsnedsättning, vid vilken tidpunkt han eller hon kan förvänta sig att få vård, det förväntade vård- och behandlingsförloppet, väsentliga risker för komplikationer och biverkningar, eftervård, och metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Informationsplikten förtydligas och utökas så patienten ska få information enligt punktlistan, om det är relevant i det enskilda fallet. Punkt 1 & 2: Motsvarighet finns i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen. Punkt 3: Nyhet Punkt 4 – 7: Förtydligar vad som i stort sett kan anses gälla redan idag i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen. Punkt 8: Motsvarighet finns i hälso- och sjukvårdslagen.

Informationsplikten förtydligas och utökas Patienten ska även få information om: Möjligheten att välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård, möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt, vårdgarantin, och möjligheten att hos Försäkringskassan få upplysningar om vård i ett annat EES-land eller i Schweiz. Informationsplikten förtydligas och utökas så patienten ska få information enligt punktlistan, om det är relevant i det enskilda fallet. Punkt 1: Nytt att patienten även ska få information om möjligheten att välja behandlingsalternativ och fast läkarkontakt. Gällande information om möjligheten att välja vårdgivare och utförare finns motsvarande i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen. Punkt 2: Ny medicinsk bedömning – se anteckningssida till bild 16. Punkt 3: Motsvarighet finns i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen. Punkt 4: Ny. Bestämmelsen innebär inte att hälso- och sjukvårdspersonalen ska redogöra för innehållet i det EU-rättsliga regelverket eller ta ställning till möjligheten att få ersättning. Information behöver lämnas när det är aktuellt i det enskilda fallet. Exempelvis är det inte relevant att informera om vårdgarantin om vården kan erbjudas direkt, att informera om de valmöjligheter en patient har vid ett enstaka enklare besök på en vårdcentral eller att informera om möjligheten att ansöka om ersättning för vård i ett annat EES-land då en patient behöver akutsjukvård.

Individuellt anpassad information, förtydligas Information ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar Vårdpersonal ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehåll och betydelse Information ska lämnas skriftligt om det behövs eller efterfrågas I nuvarande bestämmelser om informationsplikt (i HSL och patientsäkerhetslagen) anges att informationen ska vara ”individuellt anpassad”. Patientlagen förtydligar att information som lämnas till patienter ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Det innebär bl.a. att hälso- och sjukvårdspersonalen, om det behövs, ska använda tolk när de informerar. Med ”andra individuella förutsättningar” avses t.ex. funktionsnedsättning, utbildning, könsidentitet, religion och andra omständigheter som kan påverka hur informationen bör ges. Mottagarens önskan om att avstå från information ska respekteras.   Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen. Informationen ska lämnas skriftligen om det behövs eller om han eller hon ber om det. På så sätt kan den som fått informationen gå tillbaka i efterhand och t.ex. kontrollera vissa detaljer eller andra uppgifter.

En patient som omfattas av ett landstings ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom detta landsting få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård i hela landet. En patient som omfattas av ett landstings ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom detta landsting få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård i hela landet. Patienten får välja utförare av öppenvård - både primärvård och specialiserad öppenvård och både offentliga och privata aktörer under förutsättning att vården är offentligt finansierad. Med öppenvård avses primärvård och specialiserad vård som inte kräver intagning i vårdinrättning. Tandvården omfattas inte av lagen. Tidigare har patienten endast kunnat välja utförare av öppenvård i det egna landstinget samt i landsting som valt att erbjuda vård åt andra landstings patienter. En patient som söker sig till ett annat landsting ska få ta del av det öppenvårdsutbud som ingår i det landstingets vårderbjudande även om utbudet är ett annat än det som finns i patientens hemlandsting. Det betyder bl.a. att en patient har möjlighet att välja mellan samtliga behandlingsalternativ inom den öppna hälso- och sjukvården, dvs. även de behandlingsalternativ som finns i andra landsting.

Välja vårdgivare i andra landsting Välja öppen vård i andra landsting Hemlandstinget bekostar vården, ej resor och uppehälle Hemlandstingets remisskrav gäller för patienter som kommer från landsting som kräver remiss Vårdlandstingets remissregler gäller för patienter som söker vård i landsting som kräver remiss Vårdgaranti endast i det egna landstinget I övrigt samma villkor som vårdlandstingets egna invånare Hemlandstinget bekostar vården, inte patientens resa och uppehälle. Remiss Antingen remitteras patienten av sin läkare till ett annat landsting eller så söker patienten själv till en vårdgivare utanför hemlandstinget. Hemlandstinget ska bekosta vård som en patient får i ett annat landsting, dock ej resor och uppehälle. Hemlandstingets remisskrav gäller för patienter som kommer från landsting som kräver remiss. Detta innebär att en patient som kommer från ett landsting som kräver remiss till öppen specialistsjukvård måste ha en remiss även då han eller hon söker vård inom den specialiserade öppenvården i ett annat landsting för att hemlandstinget ska bli betalningsskyldigt för vården. Om patienten ges vård utan att hemlandstingets remissregler följs, får vårdlandstinget stå för kostnaderna för vården. Om en patient vill söka vård i ett annat landsting som har krav på remiss till den öppna specialistvården gäller vårdlandstingets remissregler. SKL sammanställer och redovisar regelbundet landstingens krav på remiss. Dessa uppgifter förmedlas vidare till samtliga landsting och de finns även på SKL:s hemsida. Sammanställningen över gällande remissregler kommer att vara betydelsefull för både patienter och vårdgivare i och med det utökade möjligheten att välja vårdgivare. Vårdgaranti Landstinget ska även fortsatt erbjuda dem som landstinget ansvarar för vårdgaranti. En patient som väljer att vårdas i ett annat landsting kan anses ha avstått frivilligt från vårdgaranti i det egna landstinget. Patienten omfattas inte heller av vårdgarantin i det landsting som han eller hon söker sig till. Prioritering Vård ska ges på samma villkor till patienter från andra län som de egna invånarna. Prioriteringen av patienter ska enbart baseras på medicinska behov. Förslaget innebär att landstingen inte kan prioritera sina egna invånare framför patienter som är bosatta i andra landsting.

Möjlighet att lista sig hos vårdgivare i andra landsting Möjlighet att välja en fast läkarkontakt i andra landsting Patienten kommer dessutom ha möjlighet att ”lista” sig på en vårdcentral och välja en fast läkarkontakt i ett annat landsting. Listning ger inte företräde till vård, den med störst behov ska gå först (gäller oberoende av om patienten är inom- eller utomlänare).

Ny medicinsk bedömning Patienter med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada få möjlighet att få en ny medicinsk bedömning i valfritt landsting Patienten ska erbjudas den behandling som den nya bedömningen kan ge anledning till om behandlingen står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet En patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada ska få möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en ny medicinsk bedömning. Landstingen är enligt hälso- och sjukvårdslagen redan idag skyldiga att i vissa situationer ge patienten möjlighet att konsultera ytterligare en läkare om sin sjukdom och behandling. I patientlagen blir det tydligt att det inte rör sig om att samma person ”förnyar” sin bedömning på egen hand eller i samråd med andra kollegor utan möjligheten att konsultera en ny läkare som inte har färgats eller påverkats av den tidigare behandlande läkaren, bedömningen eller dialogen. Tidigare fanns en begränsning av rätten till att gälla endast patienter där det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten, men detta tas nu bort så att rätten utvidgas och det blir lättare för patienter att få ny medicinsk bedömning Patienten ska erbjudas den behandling som den nya bedömningen kan ge anledning till om behandlingen står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.

Barns bästa vägledande Barn ska få möjlighet att uttrycka sin inställning till den aktuell vården eller behandlingen Barns delaktighet ska underlättas Barnets bästa ska vara vägledande i ställningstaganden som behöver göras inom hälso- och sjukvårdens verksamheter. Vad som är barnets bästa avgörs i varje enskilt fall. Både hälso- och sjukvårdpersonal och vårdnadshavare bör ge barnet möjlighet att uttrycka sin inställning. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Både hälso- och sjukvårdpersonal och vårdnadshavare bör underlätta barnets delaktighet i hälso- och sjukvården. I dag finns det inga uttryckliga bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen som gäller barn och deras inflytande över sin egen vård. Det finns dock bestämmelser om barns inflytande i medicinska frågor i speciallagstiftningen.

Krav på samtycke förtydligas Hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke. Samtycke till fortsatt vård får när som helst tas tillbaka. Nödvändig vård får ges vid akut fara om patientens vilja inte kan utredas. I patientlagen klargörs det att hälso- och sjukvård som huvudregel inte får ges utan patientens samtycke. Patienten ska dock få den vård som behövs för att avvärja fara som akut och allvarligt hotar patientens liv eller hälsa, även om hans eller hennes vilja inte kan utredas. Detta framgår endast indirekt av gällande lagstiftning idag.

I övrigt innehåller den nya lagen motsvarigheter till nuvarande bestämmelser om exempelvis: vårdgaranti fast vårdkontakt fast läkarkontakt individuell planering val av behandlingsalternativ och hjälpmedel §

Myndigheten för vårdanalys följer upp Regeringen har gett Myndigheten för vårdanalys i uppdrag att följa upp implementeringen och införandet av den nya patientlagen. Myndigheten lämnar redovisningar till Socialdepartementet 2015 – 2017. Baslinjemätning genomförs 2014. Regeringen har beslutat att ge Myndigheten för vårdanalys i uppdrag att följa upp implementeringen och införandet av den nya patientlagen. Myndigheten ska senast den 15 mars varje år, med start 2015, lämna årliga redovisningar till Regeringskansliet (Socialdepartementet). Under 2014 ska myndigheten genomföra en baslinjemätning som sedan ska ligga till grund för den fortsatta uppföljningen. Resultatet av baslinjemätningen ska redovisas i 2015 års redovisning. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 januari 2017.

Mer information Information från Hälso- och sjukvårdsförvaltningen kommer under hösten publiceras löpande på www.vardgivarguiden.se/patientlagen SKL har en gemensam kunskapsbas på: www.skl.se/halsasjukvard/patientinflytande/patientl agen.2083.html