Sverige och Mälardalen Mats Johansson KTH, Avdelningen för urbana och regionala studier matsj@infra.kth.se En typologi för en hållbar befolkningsutveckling baserad på den ”demografiska ekvationen” Sverige och Mälardalen Pågående arbete RTK 2008-11-21

Den europeiska bilden Befolkningsökning i Sydeuropa, Pentagonen och Irland Störst problem I Östeuropa och perifera områden i Sverige och Finland Storstadsregionerna faller väl ut – även i Östeuropa Utgångspunkt för typologin: Den demografiska ekvationen Total befolkningsförändring = naturlig befolkningsförändring + nettomigration Naturlig befolkningsförändring är en funktion av TFR och åldersstruktur. Åldersstrukturen påverkas av migrationen! Utflyttningsregioner – ofta negativ naturlig befolkningsförändring och vice versa!

Befolkningsutvecklingen 2001-2005 uppdelat på 6 typfall NUTS2/3-nivån 2001-2005 Den diveregreande utvecklingen har accentuerats sedan 1990-talet Typ1 (det bästa fallet) Pentagonen och Irland Storstadsregionerna – även i Östeuropa Södra Spanien, Frankrike och Italien – förbättrad situation jämfört med 1990-talet Typ6 (värsta fallet) Norra Periferin De Baltiska länderna, Östeuropa och Tyskland – ännu mer problematisk situation jämfört med 1990-talet

Försämrad situation för landets FA-regioner i antal räknat – inte befolkning Allt färre i Typ 1 (röd) Allt fler i Typ 6 (mörkblå) En tilltagande regional obalans – minskad hållbarhet Minskad territoriell sammanhållning – syd/norr, centrum periferi Storstadsregionerna expanderar Norrlands inland – försämrat läge 1973-77 2003-07 Karta 2. En schematisk typologi avseende demografisk utveckling för samtliga FA-regioner i Sverige 1973-1977 och 2003-2007.

1973-77 2003-07 Samma mönster som för FA-regionerna Minskad demografisk hållbarhet vad gäller antalet kommuner – de blå kommunerna har blivit fler, de röda färre Storstadskommunerna och deras närhet expanderar Norrlands kusten – ett ljus i mörkret? Dock sämre än på 70-talet Östra Småland – fortfarande problematiskt Tilltagande polarisering 1973-77 2003-07 En schematisk typologi avseende demografisk utveckling för samtliga kommuner i Sverige 1973-1977 och 2003-2007

Den utvidgade Mälardalen Centrum – periferi polariseringen har tilltagit Typ1 kommuner kring Mälaren – expansion, hållbar befolkningsutveckling, förändring sedan 70-talet positiv effekt av regionförstoringen 2003-07 1973-77 Perifera kommuner – allt sämre läge, alltmer mörkblått (Typ6) Särskilt utsatta är Gävleborg, norra Västmanland, mellersta Södermanland, södra Östergötland, västra och norra Örebro län Gemensamt – långa avstånd, dålig tillgänglighet, ingen positiv effekt av regionförstoringen

För Sverige i sin helhet har utvecklingen gått mot att “sämre” utvecklingstyper vad gäller antalet kommuner. Detta gäller inte för Mälardalen på samma sätt – fler i Typ1 men färre i Typ2 Dock i båda fallen – fler i Typ6 Tyder på en ökad polarisering, minskad hållbarhet i perifera regioner (kommuner)

Stora regioner ligger bättre till – storleken har betydelse! Detta gäller både utvecklingen för Sverige i sin helhet och för Mälardalen där en fördubblad koncentration till Typ 1 har ägt rum – både positiv naturlig befolkningsförändring och nettoinflyttning – med ungefär samma andel kommuner. Typ6 har halverat sin befolkningsandel trots ökat antal kommuner – i Mälardalen med två tredjedelar! Orsak – små kommuner har en mer ofördelaktig demografisk struktur. Stora regioner medför hållbar befolkningsutveckling? Sett i ett EU-perspektiv är läget inte värre vad gäller befolkningsfördelningen på de olika typfallen, snarare tvärtom pga befolkningskoncentrationen (monocentrism) till de ”stora” städerna (regionerna) med god befolkningsutveckling!

Den demografiska ekvationen – sambanden mellan komponenterna Total befolkningsutveckling Naturlig befolkningsutveckling Migration

Reproduktion en förutsättning för befolkningstillväxt på makronivå! Starkt samband mellan naturlig och total bef förändr 2003 Orsak: Migrationen påverkar den naturliga befolkningsföränd-ringen Inflyttningsregioner har naturlig befolkningsökning, utflyttnings-regioner ofta negativ Detta gäller oberoende av TFR som dock påverkar positivt eller negativt

Inget samband mellan TFR och naturlig befolkningsförändring!! Återigen: Migration och naturlig befolkningsförändring genom migrationens påverkan på den demografiska strukturen Expansion och inflyttning – naturlig befolkningsökning (Typ1) Tillbakagång och utflyttning – naturlig befolkningsminskning (Typ6)

Migrationen är motorn i den regionala befolkningsutvecklingen Genom migrationen i sig In- resp utflyttning påverkar befolkningens storlek och struktur Påverkar den naturliga befolkningsförändringen Flyttningsintensiteterna är högst i 20/30 års-åldern Immigrationen har allt större betydelse – dels genom befolkningsökning dels genom dess påverkan på den demografiska strukturen        

Klart men svagt positivt samband Klart men svagt positivt samband. Detta gäller särskilt I Mälardalen – en expansiv region med många stora kommuner i Typ1. Inflyttning leder ofta till naturlig befolkningsökning. Utflyttningsregioner (kommuner) har ofta negativ naturlig befolkningsutveckling. Orsak: Brist på kvinnor i fertil ålder pga utflyttning (Typ6).

Avslutande kommentarer Sverige har utvecklats i en mer monocentrisk och obalanserad demografisk riktning – detta gäller även den utvidgade Mälardalen Migrationen är motorn i den lokala, regionala och nationella befolkningsutvecklingen Immigrationen av allt större betydelse för de flesta regioner – inte minst i Mälardalen Inget samband mellan TFR och naturlig befolkningsförändring på lokal och regional nivå – kan dock förstärka utvecklingstendenserna Expansiva regioner och kommuner har både naturlig befolkningsökning och nettoinflyttning – samband dem emellan Tillbakagående regioner och kommuner har det motsatta – dubbel börda Sverige har dock utvecklats mot en mer hållbar demografisk utveckling genom att allt fler människor bor i regioner med både positiv naturlig befolkningsutveckling och nettoinflyttning

Tack för att ni lyssnade och lev väl var än ni bor