Kvinnor i konfucianismen Av Theresa Kelleher

Kvinnor i konfucianismen under den klassiska perioden Kelleher börjar med en översikt över konfucianismen. Den äldre konfucianismen behandlas och hon ägnar mindre utrymme åt den s k neo-konfucianismen från 1200/1300-talen och framåt. Konfucianismen presenterar en kosmisk ordning som det gäller att följa. Den består av himmel, jord och människorna. Himmel och jord är livgivande till människorna. Allt i tillvaron är beroende av relationer. Det går inte att finnas i isolering. Den tredje aspekten av Konfucianismen är att det finns en harmoni i världen som också är en harmoni i samhället när det fungerar enligt den ordning som existerar i tillvaron. Eftersom konfucianismen saknar en ordentlig gudavärld är familjen och samhället det centrum som livet kretsar kring.

Det finns de fem relationerna i samhället som gör att det fungerar. Tre av dem är i familjen: man-hustru, föräldrar-barn och äldre-yngre syskon. Det gäller att upprätthålla dessa relationer på ett korrekt sätt. Man fullgör kort sagt de konfucianska idealen i familjen och i samhället inte i något transcendent sammanhang. För kvinnorna är det bara familjen som gäller. De deltar inte i samhällslivet utanför familjen. En kvinna uppfostrades på det sättet. Giftermålet är en extremt viktig händelse. Mannen kopplas till Himlen som är aktiv och initiativtagande medan kvinnan kopplas till jorden som är passiv och föremål för mannens aktivitet. Det fanns ingen möjlighet till skilsmässa. Vid allvarliga brott från kvinnans sida kunde hon sändas tillbaka till sin ursprungsfamilj, men kvinnan kunde aldrig ha en orsak att skiljas. Hon förväntades tvärtom leva som änka och aldrig gifta om sig efter hans död. I familjen umgicks män och kvinnor för sig i hushållet.

Det finns en text från 100-talet e.v.t. av den kvinnliga författaren Pan Chao som återger de ideal som gäller för en kvinna och som haft stort inflytande på kvinnans roll genom historien. Pan Chao beskriver kvinnans roll när det gäller religionen att hon måste helt underkasta sig mannen och hans familj, vilket är bestämt i den kosmiska ordningen. Kvinnan har ett moraliskt ansvar för att den kosmiska ordningen upprätthålls i hushållet. På 100-talet f.v.t. presenterade Liu Hsiang ett antal biografier över kvinnor som sedan har tjänat som ideal för kvinnan i konfucianismen. Flera av dessa kvinnor är starka och ger råd åt sina män, fast det bör inte märkas av männen. Kvinnorna har också mycket starka moraliska principer som de inte överger ens inför döden. Under den klassiska konfucianismens tid hade kvinnorna alltså vissa möjligheter till att hävda sig inom familjen.

Den neokonfucianska tiden efter 1200-talet. Konfucianismen hade en nedgångstid från 200-t. till 1200-t. då buddhismen och taoismen blomstrade. Därefter revitaliserades konfucianismen och fick ett nytt uppsving under Mingdynastin. Neo-konfucianismen ägnade sig mer åt religiösa praktiker än tidigare och ägnade sig mer åt självdisciplin och med att kontrollera sinnena. Kyskhet för kvinnorna blev en extremt viktig del av deras lära och praktik. Ett exempel är att det var bättre för en kvinna att svälta ihjäl än att gifta om sig när hon blivit änka.

Neo-konfucianismen etablerades som statsortodoxi under Mingkejsarna på 1400-talet. Kvinnornas kyskhet betonades än mer och t ex utfärdade den förste Mingkejsaren en bestämmelse att kvinnr som blev änkor före 30 års ålder skulle få ett minnesmärke uppsatt och sin familj befriad från skatt om hon höll sig kysk tills hon var 50. Många självmord begicks av kvinnor under Ming-dynastin. Kvinnan skulle också under denna tid vara kallade till att bli helgon och vara en viktig del av moralens upprätthållande. Under denna tid och senare var många kvinnor både Konfucianer och Buddhister, vilket går bra att kombinera eftersom Konfucianismen egentligen är en sekulär moralisk rörelse. Slutsatsen i artikeln blir att trots allt så är konfucianismen en rörelse där kvinnor kunde ha en bättre roll i gamla tider och att detta skulle kunna vara en framtid för rörelsen om man arbetade mer för jämställdhet.