Läran om ords språkhistoriska ursprung, släktskap och utveckling Etymologi Läran om ords språkhistoriska ursprung, släktskap och utveckling
Etymologi ἔτυμον (étymon), ’den sanna (betydelsen av ord)’ Kommer från klassisk grekiska: ἐτυμολογία, ἔτυμον (étymon), ’den sanna (betydelsen av ord)’ -λογία (-logia), ’lära, vetenskap’ av λογος (logos), ’det som sägs; ord’
Varför etymologi? förstår vi historien bakom ordet förstår vi själva ordet bättre hjälper oss också att förstå språket som helhet ger oss kunskap om inte bara språk utan kultur och historia
Exempel En del ord är enkla att se historien bakom att googla
Exempel En del ord har sina ursprung i andra språk, där man ser varifrån det kommer gymnastik – grek. gymnos som betyder naken snobb – lat. sine nobilitate, utan adelskap
Exempel En del ord måste man som språkvetare forska fram, svårt att se sambandet vatten – lat. unda, våg
En del tillkommer av missförstånd Våffeldagen – ursprungligen Vårfrudagen men pga av uttal har den blivit våffeldagen
När började man med etymologi? Redan antikens greker och romare höll på med etymologi, även i bibeln är ords betydelse viktig forskningen som bedrevs var dock mycket spekulativ, gissningar och antaganden utan vetenskaplig grund Först på 1800-talet började den vetenskapliga etymologin utvecklas.
Hur går språkforskare till väga? arbetar på två plan, en kronologisk dimension och en rumsdimension Man tittar alltså på hur det förekommit både geografiskt sett och historiskt sett.
Exempel på kartläggning av ett ords etymologi Ex. ordet ”nyckel” två former av ordet, ”lyckel” (vissa delar av Jylland, Västnorge, Island och Färöarna) och ”nyckel” (Sverige, Danmark, Östnorge och svenskspråkiga delar av Finland) ”lyckel” alltså mindre använt, ”nyckel” mer använt Historiskt sett hade ”lyckel” en större spridning ”lyckel” den ursprungliga formen och ”nyckel” nybildning
fortsättning av kartläggning lykil finns i den äldre Västgötalagen, nykil däremot i den yngre Med kunskap om den germanska ordbildningen: ”lyckel”, en avledning med suffixet -ila, som använts för att bilda beteckningar på redskap (*luk- betyder 'stänga’) ordet ”lyckel” blir alltså 'det som stänger till'