FÖRELÄSNING OM TEXTERS UPPBYGGNAD OCH ANALYS Huvudfokus i svenska under detta arbetsområde kommer att vara hur man kan analysera texter och det man skriver för att få en djupare förståelse för hur saker framställs och hur de kan tolkas.

DU SKA ENLIGT DET CENTRALA INNEHÅLLET I ÄMNET SVENSKA LÄRA DIG OM FÖLJANDE SAKER:  Språkliga drag, uppbyggnad och berättarperspektiv i skönlitteratur för ungdomar och vuxna. Parallellhandling, tillbakablickar, miljö- och personbeskrivningar, inre och yttre dialoger.

HÄR KOMMER I KORTFATTAD FORM DE OLIKA DELARNA DU BEHÖVER KÄNNA TILL: Textens budskap Miljöbeskrivning Personbeskrivning Dialog Berättarperspektiv Händelseförlopp Disposition Författarens påverkan.

1. BUDSKAP Budskapet i en berättelse är vad berättelsen säger mig som läsare. Det är alltså skilt från författarens syfte, som är vad författaren vill säga (det är inte säkert att jag uppfattar författarens text på samma sätt som han/hon hoppas att jag ska göra). När man anger vad man tror budskapet är i en berättelse är det mycket viktigt att man förklarar hur och varför man kommit fram till det.

2. DISPOSITION Ordet betyder även struktur, och menar då hur texten är upplagd. Det vanligaste upplägget i en text är början-mitten-slut. I dramatiska berättelser (t ex filmer och böcker) brukar man följa denna dispositionsmodell:

ALLT HAR JU EN BÖRJAN, EN MITT OCH ETT SLUT. Händelserik början för att fånga läsarens intresse; kanske presenteras huvudproblemet direkt.   (Inledning) Presentation av de viktigaste karaktärerna och det centrala problemet/konflikten (Problemskapande) Motsättningarna leder till öppen konflikt mellan karaktärerna. (Finalen) Konflikten löses genom att motparterna konfronterar varandra (Avslutningen/Lösningen) Hur gick det sen? Alla dessa delar du kan läsa om här ovan måste finnas med och du bör tydligt kunna se vart de olika delarna finns i det du läser eller skriver. ALLT HAR JU EN BÖRJAN, EN MITT OCH ETT SLUT.

3. HANDLINGEN/HÄNDELSEFÖRLOPP En berättelse behöver inte vara kronologiskt upplagd (att allt är i tidsordning) utan händelseförloppet kan kastas om så att man t.ex. börjar i slutet och sedan får veta vad som ledde fram till ett sådant slut. Tillbakablickar är också mycket vanligt. Det är när man i texten gör ett hopp bakåt i tiden/händelserna för att kunna förklara/förtydliga något som sker eller kanske ett beteende hos en person.

4. Berättarperspektiv Berättarperspektiv handlar om ur vilken synvinkel berättelsen återges i texten. Ofta får man följa någon eller några personer; det kallas för tredje-person-perspektiv.   Om författaren vill att man ska identifiera sig väldigt klart med en person så kan en jag-berättare användas. Då är det personen det handlar om som ”berättar”. I flera romaner använder man allvetande berättare, vilket innebär att berättaren står utanför själva handlingen, kan kommentera den och vet vad som kommer att hända längre fram i berättelsen osv. Flera olika typer av berättarperspektiv kan ibland kombineras i en och samma text. Det är viktigt att kunna se vad det är för berättarperspektiv i en text så men vet vem som säger och tycker vad.

5. FÖRFATTARENS PÅVERKAN En annan sak som är viktig att tänka på är författaren. I vilken utsträckning har texten påverkats av författaren?

7. DIALOGER I texter finns oftast dialoger med, men ibland har vi inte bara dialoger med andra personer utan det går även att ha en dialog med sig själv även om detta egentligen skall kallas för monolog. Vi ska nu gå igenom både vad Inre och yttre dialog är för något.

En monolog betyder att man pratar för sig själv och med sig själv En monolog betyder att man pratar för sig själv och med sig själv. - Åh vad skönt det vore med lite saft. En dialog betyder att två eller flera personer pratar med varandra. - Ska vi gå ner på stan och köpa en glass? - Ja det gör vi, jag har varit sugen hela dagen! En inre dialog betyder att man ifrågasätter t.ex. sitt eget val. - Borde jag göra såhär? En yttre dialog betyder att man diskuterar med sig själv. - Ska jag ta en kaka? - Nej, det borde jag inte, jag har ätit alldeles för mycket skit på slutet. - Fast en kan jag väl ta? - Eller nej det är lika bra att låta bli.

ATT MÅLA EN BERÄTTELSE Tänk att läsa en berättelse där du inte får reda på något om hur personerna är, hur de ser ut, hur de mår eller vart de är någonstans, hur det ser ut där, om det är varmt eller kallt osv. Det vore en ganska tråkig berättelse, om det nu ens går att skriva en berättelse utan att nämnde något om de sakerna.   Det vi ska göra nu är att gå igenom två av de viktigaste sätten att få liv i en berättelse, (förutom en bra handling) nämligen personbeskrivning och miljöbeskrivning.

8. Personbeskrivning Det finns en uppsjö av saker man som författare kan använda för att beskriva en person:
 - Dialekt
 - Speciella språkuttryck (till exempel slänga in engelska, gillar ordspråk, svordomar) - Röstläge (gäll, djup med mera)
- lukt
- klädsel
- hållning
- utseende
- gör personen någon speciell gest/grimas - Yrke
- ålder
- liknelse med någon (yngre version av… till exempel)
- hobby
- civilstånd   Att använda alla dessa samtidigt för att beskriva en person skulle dock vara oerhört tjatigt. Använd därför de förutfattade meningar vi har när bedömer våra medmänniskor. Tre till fyra detaljer kan räcka för att läsaren skall fylla i mellanrummen och skapa sig en egen bild av personen i din bok.

Här har du ett exempel på en personbeskrivning: ”Den unga, mycket nervösa, medelålders kvinnan med de skarpa, en aning trötta blåa ögonen öppnade dörren till kaféet. Hennes blonda, lockiga, halvlånga hår glänste i ljuset av den gamla, hundraåriga kristallkronan. Granskande blickar följde henne genom kafésalongen. Hon tog av sig den bruna, luxuriösa, pälsklädda kappan, skakade av sig de sista i värmen smältande snöflingorna och satte sig ner vid det avlånga bordet i lokalens vänstra hörn. Ett stolt leende passerade hennes fylliga, persikoröda läppar och hennes nu pigga, sökande ögon gled över gästernas huvuden tills de slutligen fastnade med ett förföriskt uttryck på den långa, snaggade mannen med det orientaliska utseendet. Hon kände med detsamma att hennes nu bultande, sargade hjärta hade hittat rätt.”   Ett bra sätt att träna på personbeskrivningar för att få högre betyg är att skriva dem UTAN att använda adjektiv (Vacker, gammal, blek osv). Använd istället t ex handling för att ge läsaren en bild av personen du beskriver. (Exempel: ”Han tog den tunga byrån och lyfte den med lätthet” – Personen är med andra ord stark, men du har inte behövt beskriva honom med det ordet.)

9. MILJÖBESKRIVNING Syn, Hörsel, Lukt, Känsel, Smak, Byggnader, Människor, Händelser med mera. Gör en så målande beskrivning av dessa saker så den som läser kan se det framför sig. ”Det var en riktig sån där sagoskog, mörk och tät, och där fanns ingen banad stig. Det var bara att rida in mellan träden som skickade sina blöta grenar i ansiktet på en. Men jag tyckte om det ändå. Alltihop, att se solen sila in mellan stammarna och höra fåglarna och känna lukten av våta träd och vått gräs och häst. Och allra mest tyckte jag om att rida där med Jonatan.     Luften var frisk och sval i skogen, men allteftersom vi red blev det varmare. Vi skulle få en het dag, det kändes redan.   Snart hade vi Törnrosdalen långt bakom oss och var djupt inne i skogen. Och där i en glänta med höga träd omkring träffade vi på en grå liten stuga. Mitt i mörka skogen, hur kunde någon bo så ensligt! Men någon bodde där. Det rök ur skorstenen och utanför spetade ett par getter.” Ur Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

VIKTIG INFORMATION Alla delar som tagits upp här kommer du att behöva lära dig då en av reflektionsfrågorna kommer att vara att analysera en text och kunna hitta delarna. Det ni ska hitta i reflektionstexten är: Textens budskap, miljöbeskrivning, personbeskrivning, dialog, berättarperspektiv, händelseförlopp, disposition och författarens påverkan.