Jan Löfström Helsingfors universitet NOFA4, Trondheim, 29.5.2013 Den nya samhällsläran i grundskolans årskurser 4.-6. som en ämnesdidaktisk utmaning för (klass)lärarutbildning i Finland Jan Löfström Helsingfors universitet NOFA4, Trondheim, 29.5.2013

Samhällslära Självständigt skolämne sedan början av 2000-talet, tidigare en del av dubbelämnet historia och samhällslära; lärarna har oftast historia som huvud- och samhällslära som biämne Undervisning i gymnasiet och i grundskolans årskurser 7.-9. och fr.o.m. 2016 i årskurserna 4.-6. (‘lågstadiet’)

Motiveringarna till den nya samhällsläran i ‘lågstadiet’ Beslutsfattarnas (befogad?) oro för ett lågt intresse for samhälleligt deltagande hos unga i Finland bristande kunskaper och färdigheter i ekonomi hos yngre medborgare Samhällskunskap (social studies) i grundskolans lägre årskurser obetydlig i Finland i jämförelse med andra OECD länder Regeringsprogrammet 2011: samhällelig uppfostran ska förstärkas i grundutbildningen

Samhällsläran i ’lågstadiet’ – en katalysator för en mera omfattande reform i samhällsläran? Alternativ för förhållandet mellan samhällsläran i ’lågstadiet’ och i ’högstadiet’/gymnasiet: nuvarande mål och innehåll i samhällslära bearbetas och flyttas till lågstadiet i ett ändamålsenligt format samhällsläran i högstadiet/gymnasiet förblir som den är, samhällsläran i lågstadiet går sin egen väg att konstruera samhällslära för lågstadiet för med sig ett reformbehov för hela samhällsläran

Samhällsläran i skolans verklighet formas av flera faktorer Läroplansgrunderna Läroböcker (läroplansgrundernas operationella form) Metoder och instrument i elevbedömning Arvet från medborgarkunskapen Samhällslärans traditionella förhållande med historia (’arbetsfördelningen’) Lärarens behörighetskrav, examensfordringarna i studier som ger behörigheten

Behörighetskraven och examensfordringarna – en signal på hur skolämnet uppfattas Samhällsläran i lågstadiet kommer att undervisas främst av klasslärare – möjligheter och hotbilder? Frågan om vilka kunskaper och färdigheter är essentiella för samhällslärans lärare förtätas i samband med lågstadiets samhällslära: vad skall ingå i klasslärarens (rätt begränsade) substans- och ämnesdidaktiska studier?

Vilka principer i organiseringen av substansstudier för blivande lärare i samhällslära? En disciplin/studiehelhet eller enskilda kurser i centrala samhällsvetenskaper? Mera omfång eller djup? Vilka samhällsvetenskaper betonas?

Det finländska systemet nu (1) Examensfordringarna: grundstudier (cirka 25 p) i två samhällsvetenskapliga discipliner, ej någon studiehelhet på riktig; lärarstudenter går på samma kurser med andra studenter Klasslärarstudenter specialiserar sig på 1-2 skolämnen (25 sp eller 60 sp) Att sammanställa framtida fordringarna (25 sp) i samhällslära en speciell utmaning

Det finländska systemet nu (2) Ämneslärarstudenternas pedagogiska studier 60 sp, varav ämnesdidaktik och praktikum i de egna 1-2 ämnena cirka 45 sp I klasslärarstudenternas ämnesövergripande (dvs ämnesdidaktiska) studier ska ingå även 1-3 sp (?) didaktik i samhällslära; i praktikum ett tillfälle att undervisa även i samhällslära Ämnesdidaktiska studiernas begränsad omfattning accentuerar frågan om innehållet (i synnerhet med tanke på att inte alla klasslärarstudenter studerar samhällsvetenskaper).

Ämnesdidaktik – skolämnets och den akademiska disciplinens alkemi Lärarutbildning som en trading zone (Eklund & Larsson 2009) för representanter av akademiska discipliner och skolämnen att utbyta kunskap och skapa nya begrepp och praktiker för samarbete Mellan discipliner och skolämnen ett alkemiskt förhållande (Bourdieu) – är då ämnesdidaktiken alkemistens verkstad där samhällsläran skapas genom att smälta kunskaper, erfarenheter och idealer i en helhet som stöder utvecklingen av ungas kritiska samhälleliga tänkande, sociala handlingsförmåga och medborgaridentitet?