Uppdrag: färre fall - en möjlig utmaning! Tillsammans kan vi minska antalet fall och fallskador i Jönköpings län. Enkla åtgärder kan spara både lidande och resurser. Hälsan för de äldre i Sverige har stadigt förbättrats. Vi lever längre och med bättre hälsa än förr. Ett undantag utgör fallskadorna bland äldre som är på väg att bli ett av våra stora folkhälsoproblem. Det medför förutom ett stort lidande också samhällskostnader med mer än 4,8 miljarder kronor om året. Fallolyckor kan förebyggas på bred front på olika nivåer och arenor med ganska enkla metoder. Både mänskliga och samhällsekonomiska hänsyn talar för att det är viktigt att försöka förebygga fall och mildra följderna av de fall som inte går att förhindra. Vårdprogrammet grundar sig på forskning främst från Umeå universitet och SBU rapporten Osteoporos - prevention, diagnos och behandling samt refererade artiklar. Inom ramen för ”Bästa möjliga”har en antal team från olika verksamheter under senare år arbetat med fallprevention med gott resultat. Och ända sedan mitten av 90-talet har enskilda kommuner varit mycket aktiva med att förebygga fall och fallskador. Länsgruppen för fallprevention Samarbete mellan Landstinget och kommunerna i Jönköpings län

Varför? Bespara lidande för individen genom att förebygga: Rädsla Frakturer Smärta Nedsatta funktioner Försämrad livskvalitet För tidig död Källa: Räddningsverket: Fallolyckor bland äldre - samhällets direkta kostnader 2003. Rädsla drabbar nästan alla som faller och påverkar beteendet, vilket ibland leder till ytterligare risk att falla.

Varför? Spara resurser. Det krävs mindre för att förebygga än att behandla! Vårdkostnaderna för fallskadorna i Jönköpings län beräknas till 480 miljoner kronor. Kostnaderna fördelas ungefär lika mellan Landstinget och kommunerna. Källa: Räddningsverket: Fallolyckor bland äldre - samhällets direkta kostnader. Karlstad 2003. Beräkningarna för Jönköpings län utgår från samma beräkningsgrund.

Vem gör det viktiga arbetet? Alla är viktiga! Var och en kan göra skillnad - ett synsätt att bära med sig i det egna arbetet.

Målgrupper Befolkningen Äldre Individer med risk för fall Individer med risk för fallskador För att minska antal fall och fallskador hos befolkningen är det hälsofrämjande arbetet viktigt. Arbetet med att bygga upp barns och ungdomars hälsa bör prioriteras eftersom uppbyggnaden av den maximala benmassan sker före 30 års ålder. Hos både barn och vuxna har daglig fysisk aktivitet positiv effekt på bentätheten. Det kan vara viktbärande träning, aerobisk träning, uthållighets- och styrketräning. Styrkan i skelett och muskler påverkas av kost, rörelse och träning och ska därför uppmuntras på både grupp- och individnivå i alla åldersgrupper. De studier som analyserat kostens betydelse för uppbyggnad av benmassan talar entydigt för goda matvanor med tillräckligt innehåll av protein, kalcium och D-vitamin. D-vitamin bildas med hjälp av dagsljus och därför rekommenderas minst 15 minuters utomhusvistelse varje dag. I målgruppen äldre avses de äldre som bor hemma och är aktiva. I målgruppen äldre med fallrisk avses de som drabbats av sjukdom och/eller funktionsnedsättning. Patienter med stroke och andra neurologiska sjukdomar utgör speciella riskgrupper, eftersom de kan ha balanssvårigheter, nedsatt kraft och syn samt förändrad verklighetsuppfattning. Genomgången fraktur ökar också fallrisken. Olika sjukdomstillstånd kan ge yrsel, balansproblem, hjärtrytmrubbningar, oro och ångest. Ett högt medicinintag och speciella typer av läkemedel samvarierar med ökad risk för att falla. Studier har visat ett svagt samband mellan fall och läkemedel mot depressioner, epileptiska anfall, smärta samt urindrivande och lugnande medel. Mer än tre läkemedel innebär en ökad risk för fall. En lätt identifierbar riskgrupp är de patienter som söker vård p g a fall, även om ingen skelettskada påvisats. I målgruppen äldre som faller avses de som drabbats av sjukdom och/eller funktionsnedsättning och när det inte alltid går att förebygga fall. En speciell riskgrupp är äldre med akut förvirring och/eller demens. När det är svårt att förebygga alla fall finns det ändå möjligheter att minska antal skador p g a fall.

Behovsnivåer A Främja hälsa B Förhindra risker för fall C Förhindra fall D Förhindra skador vid fall

Modell för arbetet Befolkningen Äldre Individer med risk för fall fallskador

Behovsnivå A Främja tillgång till  Näringsriktig mat.  Aktivitet och träning efter förmåga.  Social gemenskap.  Bra boende och miljö  Natur och kultur.  Stöd för rökstopp och måttlig alkoholkonsumtion. Foldern ”Goda vanor för att förebygga fallskador” innehåller konkreta och bra tips För hela befolkningen står hälsofrämjande insatser i fokus. Hälsofrämjande insatser är ett sammanfattande begrepp på aktiviteter som har till syfte att skapa förutsättningar för människor att leva ett bra och aktivt liv. Nyckelord för hälsofrämjande är samverkan, stödjande miljö, möjliggörande, delaktighet, helhetssyn, gemensamt ansvar och känsla av sammanhang. Det innebär enkelt uttryckt att stödja människors egen livskraft och friskfaktorer. Dessa insatser behövs till hela befolkningen i alla åldrar oavsett om man är frisk, sjuk eller har funktionshinder. Goda levnadsvanor kan stimuleras på samhälls-, grupp- och individnivå. Erfarenheter från studier visar att man når bäst resultat med hälsofrämjande insatser genom tvärsektoriellt samarbete där varje samhällssektor tar ansvar och utnyttjar kompetensen inom sitt område. Ska det bli ett genomslag i hela målgruppen krävs ett befolkningsperspektiv. Viktiga samarbetspartner är de föreningar/organisationer som arbetar med barn, vuxna och/eller äldre. De bedriver redan idag många aktiviteter som stärker, bevarar och bygger upp befolkningens hälsa.

Behovsnivå B Översyn och råd om hjälpmedel för Syn- och hörselproblem. Funktionsnedsättningar. Att minska olycksrisken. Risker i närmiljön. Åtgärdsnivå B innefattar främst förebyggande åtgärder för att förhindra att fallrisk uppstår. Detta innebär att sprida kunskap och verktyg till de äldre. Det finns mycket som kan underlätta och förebygga fall som den enskilde kan göra själv med lite vägledning, t. ex. reflexer, broddar och halkmatta i dusch/badkar, ta bort nivåskillnader och andra risker i närmiljön.

Behovsnivå C Vårdteam arbetar med: Regelbundna träffar och upprätta vårdplan vid behov Bedömning av fallrisk - Downton fallrisk index. Åtgärder i vårdplanen: Individuell träning av styrka, balans och rörelse. Ge information om sjukdom, behandling och om hur fallrisk minskas. Diagnostisering och behandling av sjukdom. Se över läkemedel, personlig utrustning och hjälpmedel. Uppföljning: Fallrapport och dokumentation som följs upp genom vårdkedjan Åtgärdsnivå C innefattar utvidgade åtgärder för att identifiera fallrisk, kartlägga orsak samt att vidta för individen lämpliga åtgärder för att förhindra fall och skador. Risken för att falla minskar signifikant genom att man påverkar sådana faktorer som t. ex. blodtrycksfall i stående, högt medicinintag, användning av lugnande preparat, minskad muskelstyrka och försämrad rörlighet. Individuella åtgärder till dem som bedöms ha hög risk för fall ska i första hand bestå av information till den äldre genom samtal. Samtalet ska syfta till att stärka den äldres egna resurser att möta sin situation. Samtalen ska även ge den äldre kunskap om möjligheter att anpassa miljön såsom exempelvis belysning, trösklar och nivåskillnader, golv, mattor och möblering. Det kan behövas en tänd lampa på toaletten (en ljusdetektor är ännu bättre), bra placering av telefon, ringklocka och vattenglas, bra stadiga skor med hälkappa och ej för långa byxben. Det är viktigt att den äldre har kunskap om sin sjukdom, funktionsnedsättning, behandling och hjälpmedel. Om de äldre ej kan påverka sina riskfaktorer själv p.g.a. funktionsnedsättning ska de erbjudas hjälp att åtgärda dessa.

Behovsnivå D Identifiera behov/ordination av:  Höftskyddsbyxa.  Larm vid säng. Grindar och sänkt säng. Förebyggande tillsyn. Begränsning av individens rörlighet. Identifiera orsak till oro som kan vara:  Törst, hunger, smärta mm  Urinvägsinfektion eller annan infektion Åtgärdsnivå D innefattar främst hur man förhindrar att skador uppstår om man inte kan förhindra alla fall. Ett nyligen genomfört forskningsprojekt i Umeå riktat mot högriskpersoner i särskilt boende resulterade i minskat antal fall och fallskador. Åtgärderna bestod av fysisk träning, övervakning samt justering av mediciner, hjälpmedel och omgivningsfaktorer. Särskilt utsatta personer fick höftskyddsbyxor. Personalen fick dessutom utbildning om fallolyckor. Höftbyxor med stötdampande inlägg över höften har i olika studier har visat sig kunna minska antalet höftfrakturer med mellan 50 - 80 % hos fallbenägna, sköra, äldre med nedsatt kognitiva förmåga på institution. De fall som orsakar höftfraktur är ofta fall i sidled mot övre delen av lårbenet. En höftbyxa minskar kraften av fallet mot höftbenet. Problem med användningen av höftbyxa kan vara svårigheter att ta av och på byxorna, obehagskänsla och risk för hudskador liksom att vård med extra plagg tar längre tid. Det finns ett antal olika larmanordningar som kan användas vid behov. Förebyggande tillsyn utgår från den äldres behov i den särskilda situationen.

Individen i centrum Grundtanken är att individen har samma behov oavsett var man befinner sig i vårdkedjan. Individens behov styr var insatserna sker och av vem. I olika kommuner, primärvård och på sjukhus kan det skilja på vem som är ansvarig för vad. Att tillgodose den äldres behov är ett gemensamt ansvar för hälso- och sjukvård och kommunal omsorg.

Individen/professionen – balansgång Vad händer när individens önskemål kolliderar med vår professionella bedömning av säkerheten? Beslut tas utifrån individens vilja och kunskapen i teamet. Ett folkhälsoprojekt är inriktat på att göra gott d.v.s. att främja människors hälsa och livskvalitet. Det kan ändå upplevas som integritetskränkande att försöka påverka en persons livsstil, även om det sker i gott syfte - "mitt hem är min borg". En undersköterska säger: "Det är lättare att tala om hjälpmedel än att föreslå den äldre att ta bort mattor". Det krävs ett professionellt förhållningssätt med respekt för den äldres autonomi d.v.s. självbestämmande. Det måste göras en avvägning mellan individens säkerhet och rörlighet samt de risker som den äldre, närstående och personal är beredda att acceptera. Genom att basera åtgärdsförslag och etiska överväganden på kunskap och samverkan i team går det att ta etiskt svåra beslut.

Definition på fall ”Ett fall är en händelse då en person oavsiktligt hamnar på golvet eller marken oavsett om fysisk skada uppstått eller inte, och oavsett orsak.” Källa: Jensen J, Lundin-Olsson L, Nyberg L (1999) Faktaunderlag: Fall hos äldre, Umeå Universitet

Olika faktorer samspelar och påverkar risken för fall. Omgivningen Aktiviteten Det är vanligt att friska och fysiskt aktiva äldre faller utomhus och i situationer där risker i omgivningen spelar stor roll. Äldre med motorisk och kognitiv funktionsnedsättning faller däremot oftast inomhus i en vardaglig aktivitet. Fallolyckor på sjukhus eller annan institution inträffar ofta när aktiviteten på avdelningen är hög, när den äldre är engagerad i något eller när hon träffar på ett fysiskt hinder. Det är relationen mellan aktivitetens art, omgivningens utformning och individens förutsättningar som avgör om ett fall inträffar eller ej. I individens förutsättningar ingår motorik, balans, syn, hörsel, känsel, orientering och bedömning. En kombination av nedsatt funktion och krav på uppmärksamhet vid en aktivitet kan överstiga den äldres kapacitet, med fallolycka som följd. Individen

Riskfaktorer Påverkbara Rökning Fysisk inaktivitet Kortisonbehandling Hög alkoholkonsumtion Nedsatt syn och hörsel Fallbenägenhet Låg bentäthet För lite dagsljus Näringsbrist Låg vikt/BMI Läkemedel Inte påverkbara Kvinnligt kön Ärftlighet Kroppslängd Menopausålder Etnicitet Flera riskfaktorer kan var för sig eller i kombination med varandra orsaka fall och de kan vara både påverkbara och icke påverkbara. För mer fakta se vårdprogrammet sidan 5-7.

Fördelning av fallkategorier Lindriga fallskador - 30 procent. Allvarliga fallskador - 10 procent (av dessa är en av fem höftfrakturer)

Vårdprevention Noll fall, undernäring eller trycksår i vården som kan undvikas! Ett förebyggande arbetssätt som genomförs med struktur, systematik och synliggjorda resultat i hela Landstinget vilket innebär: Identifiera patienter med risk Vidta förebyggande åtgärder Följa upp och utvärdera insatserna

Resultatmått i MOA Antal patienter > 70 år som riskbedöms genom evidensbaserade instrument Antal av dessa som har risk för fall, undernäring eller trycksår Antal riskpatienter som får förebyggande åtgärd Antal patienter som får skada/brist MOA är ett kvalitetsregister för uppföljning ”Senior alert” är arbetsnamnet på utvecklings-arbetet för ett nationellt kvalitetsregister för fall, undernäring och trycksår