BRETON en stor jägare i liten kropp SKF Exteriördomarkonferens Jönköping 2010-04-09

Kort historik 1907 bildades den franska rasklubben och 1908 fastställdes den första standarden. Det finns dock äldre bilder på bretonliknande hundar. I slutet av 1800-talet visades hundar på utställningen i Paris i klassen ”övriga franska spaniels”. Bretonerna sägs härstamma från Callac i Bretagne. Några särdeles duktiga jakthundar var födda svanslösa och dessa parades med settrar som lämnats kvar av de engelska adelsmän som ofta var i Bretagne och jagade. Som många andra raser så led de stort av de båda världskrigen. Ett stort antal bretoner räddades dock över till Amerika, där rasen utvecklats till en populär jakthund. Dock har amerikanarna gjort ”sin egen variant” av rasen, vilken inte helt överensstämmer med den franska ursprungsstandarden. I hemlandet är breton den största inhemska rasen med över 5 000 årliga registreringar. Rasen är också Frankrikes klart största ras bland de stående fågelhundarna. Även i många andra länder på kontinenten är rasen numerärt mycket stor och vid de stora mästerskapen är oftast ungefär hälften av de startande kontinentala fågelhundarna bretoner och en eller flera bretoner ligger oftast bland de högst placerade hundarna. I Callac finns ett museum för rasen

Breton i Sverige 1959 importerades den första hunden 1962 föddes första kullen i Sverige 1975 bildades rasklubben i Sverige 1981 rasens första utställningschampion i Sverige Fram till 1996 hörde rasen till SVK, men efter att SKF bildades 1996 fördes rasen över dit tillsammans med ett antal andra kontinentala stående fågelhundar. Från 1996 har rasen rasanpassade jaktprov under SKF. Årligen startar numera ett stort antal hundar på jaktprov i skog, på fjäll och på fält. Breton är en liten ras i Sverige, trots att den funnits i landet i över 50 år. De senaste 10 åren har 451 registreringar gjort, varav 70 importer. Viss export sker till främst Norge och Finland.

Registreringar de senaste 10 åren Källa: SKK Avelsdata

Standardrevideringar 1908 fastställdes första standarden 1923 första revideringen 1933 andra revideringen då man uppmärksammade önskad höjd (min 45 - max 50 tolerans +2 för hanar) och godkände även kuperade hundar 1956 tredje revideringen då färgen svart/vit godkändes. Höjden stramades upp, min 46 – max 51, ingen tolerans ytterligare 1995 fjärde revideringen standarden blev mer detaljerad 2003 senaste revideringen ytterligare mera detaljerad

Då och nu 1920 Idag med lång svans

Helhetsintryck o viktiga måttförhållanden Den minsta stående fågelhunden Huvudet ska i helhet vara proportionerligt till kroppen Skallpartiet ska vara längre än nospartiet, 3:2 Bröstkorgens djup ska vara något mindre än halva mankhöjden Kroppslängden (skulderleden till sittbensknölen) ska vara den-samma som mankhöjden (”stå i en kvadrat”)

Huvud Ska vara finmejslat med tätt åtliggande hud Stopet ska vara mjukt sluttande Färgen på nos och ögonkanter ska harmoniera med pälsfärgen Det ska även ögonfärgen göra Öronen ska vara högt ansatta och trekantiga, ganska breda. De ska vara delvis klädda med vågig päls

Mera huvud Utmärkt huvud med väl-ansatta trekantiga öron, utmärkt pigmentering Godtagbart men inte ovanligt förekommande huvud med svag pigmentering

Kropp Överlinjen ska vara plan fram till länd och kors Manken ska vara aningen markerad Ländpartiet ska vara kort, brett och väl musklat Korset ska slutta mycket svagt Bröstkorgen ska nå ner till arm-bågsspetsen, vara bred med väl välvda revben (ej tunnformad) Svansen ska vara högt ansatt, bäras rakt ut eller lätt hängande. Medfödd stubbsvans eller svans-löshet förekommer

Färg och päls Vit/orange, vit/svart, vit/brun, trefärgad i svart eller brunt med tanfärgade tecken Förekommer både som skäck och i skimmel ”Falsk tricolour”, sobelfärgad är inte önskvärt enl hemlandets rasklubb och ska inte pris-belönas Pälsen ska ligga tätt mot kroppen, endast lätt vågig, aldrig lockig Överdriven mängd päls är inte funktionellt

Mankhöjd Hanhund 48-51 cm ideal 49-50 cm Tik 47-50 cm ideal 48-49 cm Tillåten avvikelse +/- 1 cm Övriga avvikelser är diskvalificerande Obligatorisk mätning på alla utställningar sedan 1996 och det är viktigt!

Rörelser De olika gångarterna ska vara lätta med kraftfulla, jämna och livliga steg. Benen ska föras på en jämn linje utan överdrivna avvikelser eller rullningar och med fast rygglinje. En kvadratiskt byggd hund kan inte trava med samma hastighet som sina mer rektangulärt byggda gruppkamrater i 7:an. För den skull behöver den inte ha dåliga rörelser, bara mera rasspecifika!

Till slut… Hane och tik av utmärkt typ att behålla på näthinnan! Framtagen till SKFs exteriördomarkonferens 2010-04-09. Får endast kopieras till deltagarna och de berörda som ej kunde närvara.