Ricardos frihandelsargument mot beskattning av Richard C. B. Johnsson Fil dr E-mail: richardcbjohnsson@tiscali.se Website: http://home.tiscali.se/amagi/

Välfärdsstaternas välfärdsstat 25 procent av vuxna arbetar inte Hemarbete lika omfattande som marknadsarbete Omfattande svartarbete Tillväxten avtagit sedan 1950 Inga nya arbeten i privat sektor sedan 1950 Inga företag har växt sig stora sedan 1970 Prisnivån 30 % över (tidigare) EU-snitt Utgiftskvoten 52% av GDP Varav 65% på arbete, 26% konsumtion, 9% kapital Dessutom En åldrande befolkning – än färre förväntas behöva försörja än fler Del I - arbetsdelningen

Standardlösningen på problem som dessa Ökat arbetsutbud, dvs få folk att arbeta mer Högre skatter för att finansiera “välfärden” Men är mer arbete och/eller högre skatter lösningen? Del I - arbetsdelningen

Historisk återblick Enorm välståndsökning de senaste 100-150 åren. Fler personer arbetar idag som en följd av befolkningsökning, men… Den enskilde har under större delen av denna period kunnat arbeta mindre och mindre Kopplingen mer arbete/högre välstånd svag Del I - arbetsdelningen

Arbetsdelningen Varför är det naturligt att dela på sysslorna? Svar: Tiden knapp Arbetsdelningen medför: en ökad arbetsproduktivitet en större mängd kunskap Införandet av maskiner och andra tidsbesparande saker etc Arbetsdelningen är den främsta enskila förklaringsfaktorn till vårt nuvarande välstånd, sett både bakåt i tiden och jämfört med idag mindre utvecklade länder. Del I - arbetsdelningen

Principen för arbetsdelning? Vanliga svaret: man specialiserar sig på det man är bäst på, dvs enligt de absoluta fördelarna. Vanlig invändning mot arbetsdelningen: Implicerar att de som inte är speciellt bra på något alls hamnar vid sidan om. Endast den starkaste överlever. Anses vara en förklaring till varför så många hamnar snett under den fria arbetsdelningen och kapitalismen. Ses som en moralisk styggelse, oavsett dess materiella förtjänster. Jag håller med om att det ett system där endast den starke överlever är omoraliskt! Del I - arbetsdelningen

Ricardo och de komparativa fördelarna Ricardos princip är mycket välkänd och utgör grunden i teorin om internationell frihandel. Den säger oss att länder specialiserar sig på det de är bra på i relation till andra länder. Både det land som är bäst på allt och det som är sämst på allt tjänar på att samarbeta genom frivillig handel. Men vad detta klassiska frihandelsargument säger är ju inget annat än att den internationella arbetsdelningen sker utefter ländernas komparativa fördelar. På samma sätt sker arbetsdelningen på alla nivåer i samhället, såsom Mises poängterade, dvs arbetsdelningen sker utefter de komparativa fördelarna. Del I - arbetsdelningen

Individen grunden Individen är den minsta gemensamma nämnaren i alla grupper. Den enskildes komparativa fördelar ger upphov till gruppers, företags, regioners och länders komparativa fördelar. I stort sett alla förlitar sig på sin komparativa fördel i sitt dagliga värv. Det finns nästan alltid andra som har potential att utföra arbetet bättre. Del I - arbetsdelningen

Ricardos princip på individnivå Tabell 1 – Tidsåtgång i minuter Anna Emma Datakonsult (1 bug) tar 90 minuter 100 minuter Marketing (1 annons) tar 80 minuter 120 minuter Tabell 2 – Relativ output Anna Emma Datakonsult (1 bug) lika med 1,125 annonser 0,833 annonser Marketing (1 annons) lika med 0,889 bugs 1,200 bugs Del I - arbetsdelningen

Direkta implikationer Anna fixar fler bugs i termer av avslutade annonser än Emma (1.125>0,833), medan Emma gör fler annonser i termer av fixade bugs än Anna (1,200>0,889). Billigare för båda om de specialiserar sig och handlar med varandra! Medan de fixade 2 bugs och 2 annonser på 390 minuter, kan de om de specialiserar sig fixa 2,125 bugs och 2,200 annonser på samma tid. Arbetsproduktiviteten skulle öka! Trots absoluta för- och nackdelar finns anledning att samarbeta i den fria arbetsdelningen!   Del I - arbetsdelningen

Samhällets kitt Arbetsdelningen sker alltså utefter principen om de komparativa fördelarna, inte de absoluta! Principens vidare implikationer: Är den grundläggande anledningen till att folk finner det värt att dela upp sysslor sinsemellan till att börja med Ökar produktiviteten Garanterar att det finnas plats för alla Implicerar frivillig handel till ömsesidig gagn Den enda moraliskt riktiga samarbetsformen De komparativa fördelarna utgör samhällets kitt Arbetsdelningen den ultimata samarbetsformen!? Del I - arbetsdelningen

Skatterna och arbetsdelningen Ca 90 % av skatterna utgör skatter på arbete och konsumtion. Skatteintäkter, Sverige, 2004, mdr kr Del II - skatterna

Skatter och samhällets kitt Men precis som tullar förstör den internationella arbetsdelningen så förstör skatter den inhemska arbetsdelningen människor emellan. Det sker genom att skatter kör in kilar mellan köpare och säljare och fördyrar på så sätt det naturliga samarbetet människor emellan. Detta kan illustreras m h a det jag har kallat arbetsdelningsvillkoret, i kombination med det som jag har kallat skattefaktorn (den senare är ett mått på den skattekil skatterna skapar). Del II - skatterna

Arbetsdelningsvillkoret I ett monetärt samhälle (där användandet av pengar i sig är en förutsättning för omfattande arbetsdelning) kan Ricardos princip sammanfattas m h a följande villkor, arbetsdelningsvillkoret: För att arbetsdelning ska ske måste den relativa inkomsten överstiga den relativa produktiviteten. Något enklare uttryckt, Det begärda priset måste understiga den upplevda alternativkostnaden Del II - skatterna

Skatters effekter på villkoret Skattefaktorn X säger oss hur mycket mer du måste tjäna för att ha råd med ett visst begärt pris. Exempelvis, med en marginalskatt på 55%, arbetsgivaravgifter på 35% och moms på 25% så blir skattefaktorn=3,75. Man måste under dessa förutsättningar tjäna 3 750 kr för att ha råd att betala 1 000 kr. Med en så hög skattefaktor blir det dyrt att dela på sysslorna, dvs villkoret kanske inte längre uppfylls. Alternativen blir arbetslöshet för vissa, hemarbete för andra, svartarbete eller kanske naturahushållning. Kanske inget arbete utförs alls. Del II - skatterna

Skatterna fördyrar samarbetet Det sk intjänandekravet säger oss hur mycket mer köparen måste tjäna brutto för att säljaren ska få ett visst belopp netto. Exempelvis, om både sälare och köpare har en marginalskatt på 30%, arbetsgivaravgifter på 35% och moms på 25%, då blir iuntjänandekravet=5,8. Detta är normalt i Sverige idag. Om båda istället har en marginalskatt på 55% så blir intjänandekravet=14,1. För att säljaren ska få behålla 1 000 kr netto krävs att köparen tjänar 14 100 kr (!!!). Detta är verkligheten för väldigt många svenskar. Del II - skatterna

Slöseri med tid Utan skatter: Anna måste arbeta 38 minuter för att ha råd att leja Emma en timme Emma måste arbeta 1 timme och 36 minuter för att ha råd att leja Anna en timme Med genomsnittliga skatter i svenska välfärdsstaten: Anna måste arbeta 2 timmar and 16 minuter för att ha råd att leja Emma en timme Emma måste arbeta 9 timmar and 18 minuter för att ha råd att leja Anna en timme Förklarar inte bara varför tandläkaren inte anser sig ha råd att leja snickaren för att laga staketet, utan även varför snickaren inte anser sig ha råd att gå till tandläkaren. Alternativen återigen; arbetslöshet för vissa, hemarbete för andra, svartarbete eller kanske naturahushållning. Kanske inget arbete utförs alls. Del II - skatterna

Mot arbetsdelningsvillkorets uppfyllande Om villkoret inte är uppfyllt kan fem faktorer potentiellt förändras: (1) produktiviteten hos den mindre produktive ↑ (2) produktiviteten hos den mer produktive ↓ (3) skattefaktorn ↓ (4) timlönen för den mer produktive ↑ (5) timlönen för den mindre produktive ↓   Men,  (1) INGEN RIMLIG LÖSNING - svårt att tro att produktiviteten kan öka med särskilt mycket. (2) INGEN RIMLIG LÖSNING – den mer produktive tenderar att bli än mer produktiv på den mindre produktives område I takt med att arbetsdelningen minskar. (3) RIMLIG LÖSNING – medan högre skatter för att betala arbetslösa gör saken värre, sänkta skatter kan medföra att arbetsdelningsvillkoret åter uppfylls. (4) INGEN RIMLIG LÖSNING – inte rimligt att på politisk väg höja de mer produktivas löner. (5) INGEN RIMLIG LÖSNING – minimilöner gör saken värre, medan om folk fritt kan bjuda ned sina nominallöner kan det bidra till att arbetsdelningsvillkoret åter uppfylls. Men att pga skatterna tvingas sänka sin nominallön mer än vad som annars skulle vara nödvändigt kan knappast anses vara en rimlig lösning. Del II - skatterna

Skatternas tragik Välfärdsstatens höga skatter orsaken till: många av de omfattande samhällsproblemen av idag. att samarbete är så dyrt att så många hamnar utanför samhället att så många samtidigt sliter ut sig omfattande svartarbete att folk tvingas till naturahushållning att mycket arbete inte utförs alls osv Del III – sammanfattning och slutsatser

Avskaffade handelshinder All handel, både internationell och inhemsk, kommer från samma källa – den enskildes komparativa fördel. Det är därför inte konstigt att avskaffandet av handelshinder skulle ha samma effekt nationellt som det bevisligen har internationellt. Skattesänkningar skulle: gynna inte bara de redan rika, utan kanske i än större utsträckning de minst produktiva och mest utsatta. De skulle åter få chansen att delta i samhällets välståndsbringande arbetsdelning leda till att arbetsdelningen återhämtade sig och åter fördjupades. Det skulle kunna göra det möjligt att återigen se ett ökat välstånd samtidigt som vi arbetar mindre totalt sett, något som är av vikt vid stora förändringar i befolkningsstrukturen. stärka smahällets kitt, de komparativa fördelarna, och den ultimata samarbetsformen, den fria arbetsdelningen skapa plats för alla och därmed utgöra ett ett steg i humanistisk och moralisk riktning Del III – sammanfattning och slutsatser

Ett anspråkslöst förslag – internationell och nationell frihandel ! För individen och samhällets framtid Tack för ordet!