Valfrihet som något i sig viktigt Det är bra och önskvärt att privatiseringar och konkurrens- utsättning i välfärden leder till större effektivitet. Men ökad näringsfrihet och valfrihet är tillräckliga skäl i sig för pri- vatisering och konkurrensutsättning. (ur GP: 8/9 2011) Hur har - mot bakgrund av svensk välfärdspolitisk historia - konkurrensutsättning och privata alternativ kommit att bli något i sig viktigt och som synonymt med frihet??
En kort historik Början av 1980-talet: a. Målstyrningsideologin b. Nyliberalismen som ideologi... Thatcher och nyliberalismen c. Socialdemokratins ambivalens SSU och självförvaltningsdebatten Civildepartementet och "förnyelsearbetet" av den offentliga sektorn Finansdepartmentet och Feldt
En kort historik 1990-talskrisen: avreglering, europeisering, avpolitisering en första våg av privatiseringar 2000-talet: En andra våg av privatiseringar 2006 Valfrihetsreformer Ny inbromsning; Caremaskandalen och SNS 2013: ??
New Public Management (NPM) 1.Nedtoning av behovet av samhällsplanering och sociala reformer till förmån för offentliga kost- nadsminskningar 2.Offentliga organisationer bör disaggregeras, dvs. att verksamheten bryts upp i olika beståndsdelar (beställare/utförare, privata/offentliga aktörer, köpare/säljare) – intern konkurrens utvecklas för att möjliggöra extern konkurrens.
New Public Management 3.En förskjutning sker från politik till ledarskap – en avpolitisering där antalet politiker och nämnder minskas och där cheferna blir ledare eller coach. 4.Förskjutning från processkontroll till efterkontroll – traditionell regel/budgetstyrning ersätts med efterkontroller såsom produktivitets & effek- tivitetsmätning, kvalitetskontroll och utvärdering.
New Public Management 5.Betoning av medborgarnas individuella rättigheter – medborgarnas individuella rätt att välja mellan olika serviceproducenter Den bärande principen är att marknad och kon- kurrens leder till ökad effektivitet och kvalitet och att enskilda aktörer är rationella i betydelsen att de i första hand ser till sitt egenintresse
Vårt offentliga etos - två delar DemokrativärdenEkonomivärden Politisk demokrati Rättssäkerhet Offentlig etik Leveranskriterium Kostnadseffektivitet Produktivitet Ekonomivärdena har givits en dominerande ställning i välfärdspolitiken Inte nog med det… Valfrihetstänkandet överordnat alla andra aspekter
Det utvärderande samhället ”Perfekt valfråga för (S)” Shirin Ahlbäck Öberg & Sten Widmalm, DN-debatt 26/10, 2013 Dominansen i synen på den offentliga sektorns styrning utifrån ekonomivärden och NPM har följts av en omfattande byråkratisering. Offentlig sektor idag ägnar alltmer tid åt att bygga kvalitets- system, syssla med uppföljning/kontroll, satsa på bench- marking, utveckla mätinstrument, göra utvärderingar, ta fram managementmodeller för ledning av verksamhet
Det utvärderande samhället * Ymniga återrapporteringskrav/medverkan i utvärderingar * Utveckling av nya kvalitetssystem * Kontroll- /analysmyndigheter växer som svampar ur jorden - Inspektionen för socialförsäkringar - Tillväxtanalys - Vårdanalys - Myndigheten för kulturanalys - Trafikanalys - Skolinspektionen osv. * Inrättandet av specifika utvärderings/kvalitetsenheter * Lukrativ konsultbransch
Det utvärderande samhället Konsekvenserna har blivit: • Systemen för att skapa en effektiv förvaltning gröper ur den huvudsakliga uppgiften i den offentliga sektorn • Professionalismens autonomi minskar; ekonomer istället för personal med kunskap inom sakområden • Utvärdering/kvalitet betonar mätbarhet (social interaktion är svår att mäta) • Läkare, lärare, domare, vårdpersonal, socialarbetare ägnar alltmer tid åt administration
Problem 1 Det utvärderande samhället Konsekvenserna har blivit: • Helhetsperspektiv tappas bort • Risk för att det goda omdömet förloras/ ett offentligt etos kräver inte bara professionalism utan också praktiskt och etiskt orienterat tänkande – det sant mänskliga
Öppet mål! ”Det är öppet mål, särskilt för (S). Frågan är om man har någon i laget som är beredd att lägga straffsparken mot managementväldet” Shirin Ahlbäck Öberg & Sten Widmalm, DN-debatt 26/10, 2013