0HLR Maen Yousef

Vem som får HLR Alla patienter som drabbas av eller påträffas med oväntat hjärt- och/eller andningsstopp bör bli föremål för hjärt-lungräddning (HLR). En viktig förutsättning är kännedom om tidsförhållanden. Om mer än 15 min förflutit sedan hjärt-/andningsstoppet inträffade är HLR meningslöst och bör ej utföras. För patienter som inte bör behandlas med HLR måste läkare fatta beslut om behandlingsbegränsning i form av en “Ej HLR-ordination”

Beslut 0HLR är Rent Medicinskt Ställningstagande

Det baseras på bedömningen att HLR ej förväntas vara framgångsrik Ett lidande förlängas om HLR påbörjas vid terminal sjukdom

Beslutet skall då så långt som möjligt genomföras i samråd med patienten eller där detta ej är möjligt, med anhörig/närstående.

När kan “Ej HLR”-beslut komma ifråga 1-Patienter med svår akut sjukdom där HLR ej förväntas vara framgångsrik. Detta gäller patienter med multipel organsvikt, stroke med medvetslöshet, utbredd ventilatorkrävande pneumoni/ARDS och cirkulatorisk chock

2-Patienter med terminal sjukdom 2-Patienter med terminal sjukdom. Här ingår patienter med spridd cancer, svår stroke, grav hjärt- eller lungsvikt, njursvikt där ingen ytterligare terapi finns att erbjud

3-Patienter med irreversibel eller svår hjärnskada 3-Patienter med irreversibel eller svår hjärnskada. Hit hör hjärnskada speciellt vid progressiva hjärnsjukdomar med avancerad demens och totalt vårdberoende och/eller persisterande vegetativa tillstånd. Patienter med hjärnskada efter hjärt-lungräddning tillhör denna grupp.

4-Patienter som endast får palliativ vård 4-Patienter som endast får palliativ vård. För vissa patienter är det rimligt att endast bedriva behandling som syftar till att lindra plågor men ej förlänga liv. Det rör sig om patienter i livets slutskede.

Sjukvårdslagen Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska en god vård bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Vård och behandling ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten

Pat. Skall informeras Individuellt anpassad information om patientens hälsotillstånd och metoder för undersökning, vård och behandling ska ges patienten. Information ska ges till närstående om den inte kan lämnas till patienten. Information behöver inte ges till patienten om det med hänsyn till ändamålet med vården är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas.

Pat. Kan avstå information Läkare bör ta hänsyn till patientens sjukdom och allmänna hälsotillstånd för att kunna utröna om patienten vill informeras då patienten även har rätten till att avstå från information

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? De flesta enheter tycks grunda sina beslut på medicinska fakta bedömningen av balansen ”att göra gott och att undvika skada”

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? Grunderna för beslut kan grupperas enligt följande: AUTONOMI DEN AKUTA SJUKDOMENS DÅLIGA PROGNOS SAMTIDIG KRONISK SJUKDOMS DÅLIGA PROGNOS TERAPISVIKT ÖVRIGT

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? AUTONOMI: Patientens egen viljeyttring eller närståendes tolkning av densamma Tidigare uttalad inställning om livsuppehållande behandling Patientens integritet

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? DEN AKUTA SJUKDOMENS DÅLIGA PROGNOS: Svår hypoxisk hjärnskada efter hjärtstopp och A-HLR Svår akut neurologisk eller kardiopulmonell dysfunktion med dålig prognos Förväntad dålig neurologiskt resultat med medvetslöshet efter t.ex. herpes encephalit, CNS-infektion eller traumatisk hjärnskada Annan svår akut sjukdom med dålig prognos jämförbart med ovanstående

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? SAMTIDIG KRONISK SJUKDOMS DÅLIGA PROGNOS: Svår kardiopulmonell sjukdom eller cancersjukdom i slutstadiet (kort förväntad överlevnad) Terminal neurologisk sjukdom t.ex. ALS eller MS Annan svår kronisk sjukdom med dålig prognos jämförbart med ovanstående Grad av kronisk sjukdom och dess betydelse för att klara av den aktuella akuta sjukdomen

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? TERAPISVIKT: Uteblivet svar i behandling av multipel organsvikt Uteblivet svar i behandlingen av det akuta sjukdomstillståndet Fortsatt intensiv behandling bedöms ej uppnå sitt mål utan enbart förlänga dödsprocessen.

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? ÖVRIGT Tidigare livssituation? Till vilken livskvalitet kan vården i bästa fall återställa patienten? Är den livskvaliteten acceptabel för patienten? Resulterar vården i svårt lidande och handikapp?

På vilka grunder fattas beslut om begränsning ? Meningslös vård Förlängd dödsprocess

Etiska riktlinjer Svenska läkaresällskapet (2000) har utfärdat etiska riktlinjer angående beslut om återupplivning, som innebär att samtal och information med patient och anhöriga bör ske när så är möjligt. Läkaren bör fatta 0-HLR beslut i samråd med berörd vårdpersonal och beslutet ska dokumenteras av läkaren i patientjournalen. Bakgrundsfakta till varför 0-HLR beslut fattats ska finnas i daganteckning

Etiska riktlinjer Det är viktigt att terminologin är enhetlig på vårdenheten. Om patienten är beslutskompetent krävs dennes medgivande inför information till och samtal med närstående. Beslutet ska fortlöpande omprövas och god omvårdnad ska alltid ges.

Etiska riktlinjer Information till den beslutskompetente patienten ska vara rak och enkel där alla fördelar och risker ska förklaras så att patienten förstått innebörden av 0-HLR. Läkaren bör upprepa informationen vid flera tillfällen

Sammanfattning ”Sunt förnuft”. ”Klinik och beprövad erfarenhet” ”Aldrig p.g.a. platsbrist på IVA!”