Historieuppfattningar före 1800 Historia som läromästare. Exempel som anses giltiga för alla tider Frälsningshistoria: historien som ett drama om gott och ont Upplysningstidens stadieteori: samhällen kan ordnas i stadier från primitiva till civiliserade, från jägarsamhällen till handelssamfund etc. Det som varit något att bedöma (bra eller dåligt).

Erik Gustaf Geijer, ”Om den historiska tiden” (1819) ” I varje människosläktets ögonblick äro alla tider verksamma. Ålderdomen är försatt i det förgångna, ungdomen i det tillkommande, mannaåldern i det närvarande; barndomen i det ännu obestämda. Handlingen tillhör särskilt mannen, tänkandet däremot ynglingen och den gamle. De, som påstå att människosläktet alltid fortskrider mot ett fullkomligare tillstånd, och de, som mena, att det alltjämt sjunker ned i ett sämre, ha båda på sitt håll rätt. Man ser däri ungdomens och de gamlas skilda omdömen om de mänskliga sakerna. I verkligheten blir världen dagligen både bättre och sämre: historien är den process, som särskiljer det onda och det goda. Sublimt är i sanning det svar, som Jean Paul lägger ängeln i munnen, då han på människornas fråga vad klockan är, svarar: Evigheten. Evigheten är nämligen icke utom tiden men inom den.” Litografi av J. G. Sandberg, 1836, UUB.

Bildning som självförverkligande 1 Bildning som självförverkligande 1. Fri lek med sina förmågor för att utvecklas till högre nivåer/ harmoni 2. mål: perfektion (människans telos) 3. medel: fri, självstyrd utveckling (bildning) Ny historieuppfattning 1. allt befinner sig i utveckling 2. alla människor skall bedömas utifrån sina premisser 3. alla epoker/kulturer (liksom människor) strävar mot fulländning

Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770-1831)

”Historien upprepar sig inte, men rimmar ”Historien upprepar sig inte, men rimmar. Det innebär att den ideligen återvänder till samma utgångspunkter och grundkonstellationer, att det förflutna därför innehåller också en flik av det kommande. Med årens gång förefaller mig dock den fliken av flera skäl ha krympt, varför jag blivit benägen att nöja mig med Leopold von Rankes mer modesta ambition, att försöka hålla fast wie es eigentlich gewesen.” Richard Swartz, DN 14/2 2015.

Leopold von Ranke (1795-1886) porträtt: George Herbert Watkins, sent 1850-tal Historieskrivning måste baseras på kritiska metoder och arkivstudier. Filosofisk ”spekulation” ger ingen säker historisk kunskap. Historia är en egen vetenskap som inte kan eller ska underordnas filosofi, teologi eller naturvetenskaperna. Historia är en vetenskap som inte kan tänkas utan konst och konstnärlig sensibilitet. (romantik) Historisk forskning syftar ytterst till att lära känna Guds plan med människans tillvaro.

Ur: Geschichte der romanischen und germanischen Völker, 1824 ”Man har tillskrivit historia uppgiften att döma det förflutna för att ge lärdomar åt samtiden för framtida bruk. Så upphöjda uppgifter gör inte detta försök anspråk på: det vill bara visa vad som egentligen hände.” Ur: Geschichte der romanischen und germanischen Völker, 1824 ”Det är idéer som framträder genom seklerna, som accepteras och bekämpas. De uppträder lika mycket i litteraturen… som i staternas och kyrkornas aktiviteter. Idéernas succession och deras tendenser utgör världshistoriens stora struktur. Att förstå dem är historikerns primära uppgift…” Ur: Neuere Geschichte, 1847 Porträtt: Adolf Jebens, 1875.

Historismens grunder Allt befinner sig i utveckling För att veta hur något blivit som det är, måste vi leta fram ursprunget Det historiska förloppet är ordnat, förnuftigt Nu levande har ”lager” av det förflutna inom oss, d.v.s. kontinuitet mellan då och nu Alla historiska företeelser är unika, individuella Dilemma: om allt är historiskt, finns det då inga eviga värden? = historismens kris

Ernst Troeltsch (d.1922) Historiska företeelser är individuella, tidsbestämda, i sina sammanhang Innehåller värden med gemensam riktning. Konflikter mellan värden synliggör sanningen Det absoluta ligger i ett rike bortom historien. Detta rike tillgängligt för tro och aning Historien= en strävan mot ett ännu inte förverkligat mål

Martin Heidegger (d.1976) Historicitet = hur vi är historiska varelser. Människan är inlemmad i en historia, tidslighet, som vi inte kan veta riktningen på. Historien alltså inget objekt vi kan studera som om det är skilt från oss själva. Vi är Dasein, inkastade i en situation där vi måste handla Framtiden inte öppen: den har ett slut (döden). Vi bekymrar oss om världen, känner omsorg om den.