Davos 1929 Ernst Cassirer Martin Heidegger Varat och tiden De symboliska formernas filosofi 1-4 Martin Heidegger Varat och tiden

Ernst Cassirer med barnbarnet Peter Cassirer Mellan människa och värld finns system av tecken, ”former”, som ger mening åt världen. Från mytiskt tänkande utvecklas religion och konst; från vardagligt språk utvecklas teoretisk vetenskap. Symbolisk mening: expressiv mening (myter) Symbolisk mening: representativ mening Symbolisk mening: betydelsemening = historisk utvecklingsprocess: från mytiskt tänkande, via ordnad vardaglig värld till abstrakt tankevärld.

Symboliska formerna Mänskligheten skapar mening genom vetenskaper, konster, myter etc. Dessa symboliska former är en del av människans förnuft och unika förmåga att skapa symboler. Människan = animal symbolicum Mänsklig frihet = att bli medveten om dessa förmågor och att det pekar ut något för alla gemensamt. Något universellt mänskligt finns och uttrycks i människans kultur.

Historicitet = hur vi är historiska varelser. Människan är inlemmad i en historia, tidslighet, som vi inte kan veta riktningen på. Historien alltså inget objekt vi kan studera som om det är skilt från oss själva. Vi är Dasein, inkastade i en situation där vi måste handla Framtiden inte öppen: den har ett slut (döden). Vi bekymrar oss om världen, känner omsorg om den.

Varat är tid. ”Vara-till-döden” Människan skapas genom de möjligheter som öppnar sig för henne. Vår existens är inte likgiltig för oss. Människans relation till världen ingen kunskapsrelation, d.v.s. ett jag som betraktar världen som objekt. Världen är istället en del av människans existens: jaget är inlemmat i världen och kan inte skiljas från den. Vår relation till världen är praktisk, inte teoretisk.

5. Våra stämningar indikerar hur vi existerar i världen. 6 5. Våra stämningar indikerar hur vi existerar i världen. 6. Ångest är den grundläggande stämningen. Genom ångesten kan vi dra oss tillbaka från världen och se den som något skilt från oss. 7. Ångesten visar världen som omsorg (Sorge) 8. Vår ändlighet (att vi ska dö) = möjlighet till att leva autentiskt. 9. Samvetet: ett rop som visar oss en väg ut ur vardagens upptagenhet av praktiska ting och till autentisk tillvaro där man kan skapa mening. 10. Människan lever alltid i förväntan. Men vi har alltid ont om tid.

Humanism Förnuftet i centrum; Subjektet får kunskap om objektet Antihumanism Förnuftet del av tillvaron Subjektet underordnat världen.

Hannah Arendt, Människans villkor, 1958 ”[V]ärldens ting [har] till uppgift att stabilisera det mänskliga livet […] – [de] erbjuder människan en identitet som stammar från att den föränderliga människan varje dag möter samma förtrogna ting, samma stol och samma bord.” Det människan möter är föremålen ”i den av henne själv skapade världen – och inte den sublima likgiltigheten i en av människan orörd natur, vars överväldigande urkraft via den biologiska livsprocessen och dess kretslopp tvärtom tvingar in henne i sin allomslutande cykel. Endast genom att vi av det som naturen ger oss […] inom den omslutande naturen har byggt en egen omgivning som skyddar oss från naturen, är vi i stånd att även betrakta och behandla naturen objektivt, som ett ’föremål’. Utan en sådan värld mellan människa och natur funnes det evig rörelse, men ingen objektivitet och ingen föremålslighet.”

Simone de Beavoir, Jean-Paul Sartre Människans existens föregår essens Vi befinner oss alltid i en situation, men vi har möjlighet att ta oss ur den. Vi är dömda till frihet. Vi är ansvariga för världen och våra liv. De val vi gör avgör livets värde och mening. Människan är ingenting annat än vad hon gör sig till.

Simone de Beauvoir Det andra könet, 1949 ”Man föds inte till kvinna, man blir det.” Samhällets maktstrukturer har gjort kvinnor till de andra, som framställts som avvikande eller mystiska = den process som bidrar till att skapa en patriarkal struktur. Detsamma gäller ras, klass och religion. Maktrelationer i ett samhälle är således resultatet av (sociala) konstruktioner och inte naturgivna. Kvinnor lika fria att välja som män och fria att ta ansvar för vad de vill bli.

Claude Levi-Strauss Jacques Lacan Strukturalister: studier av de regler och system som bygger upp tänkandet, samhället, umgängesformerna, psyket etc. Jaget underordnat dessa strukturer; antihumanism och antihistorism Claude Levi-Strauss Jacques Lacan

Michel Foucault Självdisciplinering, självformande. Diskontinuitet mer än kontinuitet. Mot traditionellt historietänkande och Sartres existentialism. Historiska analyser av hur människan formats av strukturer, episteme, diskurser. Individer och enskilda tänkare ointressanta i sig. ”Människan” en skapelse av den moderna tiden, vår idé om människan kommer att utplånas. --- Självdisciplinering, självformande.