1 DRAMATURGI Att berätta dramatiskt för film,TV och multimedia.

2 Berättarsätt n 1: Epik n När någon berättar något för någon annan. Kan alltså innehålla inre tankar, reflektioner,känslor m.m. n 2: Lyrik n Texter om känslor och stämningar. Ofta i rytmisk form. n 3: Dramatik n Berättelsen (fabeln) skall gestaltas genom att något visas på en scen eller framför en kamera. Eller att någon agerar fram det som skall utryckas. Allt som skall kommuniceras måste visas.

3 Drama n Ett drama kan definieras som ” A spelar B för C”. n Ett drama är sceniskt med dramatisk handling (fabel).

4 Berättarkomponenter n Vad man ser : n 1: Människor n 2: Kläder n 3:Rekvisita n 4: Miljö n 5: Tidpunkt n Hur man ser: n 6: Bildkomposition och sceneri. n 7: Bildstorlek n 8: Bildvinkel n 9: Kamerarörelser n 10: Ljussättning

5 FORTSÄTTNING n Hur bilderna samverkar. n 11: Klippning och redigering. n Vad man hör: n 12: Ljudeffekter n 13: Musik n 14: Dialog och kommentarer. n Förhandsinformation, uppbyggandet av förväntningar. n 15: Titel

6 Aristoteles ca 500 f.kr. n Aristoteles började utveckla det dramatiska berättarsättet utifrån teater tävlingar i det gamla Grekland. n Han menade att en pjäs skall vara dramatisk, ej berättande (episk). n Den skall ha ett språk med rytm och melodi.

7 SEX DELAR n I: Fabel n II: Karaktärer n III: Tankegång n IV: Text n V: Sceneri n VI: Musik n Viktigaste är komponerandet av handlingen. n Karaktärerna är handlande personer. n Tankeinnehållet är lika med författarens förmåga att låta rollerna uttrycka vad som bör sägas i en given situation. n Texten = det språkliga uttrycket innebär hur författaren formulerar det rollerna skall utrycka. n Sceneri och miljö behandlar Aristoteles med en klackspark. n Musiken är viktig anser han. n Den klassiska bågen Freytags dramamodell

8 Premiss n Ur berättar komponenterna gör man val för att gestalta sin berättelse och skapa spänning. n Det är samma sak som att skapa framåtrörelse och hinder för denna framåtrörelse. n Allra först bestämmer man sig för en premiss. Den röda tråden och det underliggande budskapet i teatern - filmen. Formeln för detta är: X leder till Y där X är de dramatiska förutsättningarna vilket sätter igång en handlingsutveckling som får Y som konsekvens. n Man beskriver alltså i en enda mening den film man tänker göra. n Om vi till exempel får i uppdrag att göra en film till Sjösäkerhetsrådet med budskapet att de som drunknar på sjön oftast är berusade börjar vi med att formulera en premiss som säger att : Är du full på sjön leder det till att du riskerar att drunkna.

9 För att lösa uppgiften att berätta en historia på ett sådant sätt att budskapet går fram kan vi ta hjälp av det berättar sätt som utvecklats från Aristoteles och framåt. Den västerländska dramaturgin. Den kan sägas bestå av sex steg. n 1: Först ett anslag där konflikten presenteras. n 2:Sedan en presentationsfas. n 3: Ovanpå det en fördjupningsfas. n 4: Sedan en rad upptrappningar. n 5: Så en konfliktförlösning. n 6: Till slut en avtoning.

10 DRAMATURGI n Anslag n Presentation n Fördjupning n Upptrappning n Konfliktförlösning n Avtoning

11 ANSLAG n Ett anslag är inledningen på vår berättelse. Den presenterar huvudkonflikten, utgångspunkten samt viljeinriktningen. n Den skall skapa identifikation, att man känner med huvudpersonen så att man blir intresserad av hans/hennes öde och utveckling. n Det gör man genom att ”nolla ” huvudpersonen eller huvudpersonerna(protagonisten). Man ser till att de verkar ha mycket liten chans mot boven eller bovarna (antagonisten).

12 Det finns fyra ställen där filmen kan börja : 1: När någon nått en vändpunkt. 2: När någon fattar ett beslut. 3: När något viktigt står på spel. 4: När konflikten är som tydligast. OBSERVERA begreppet plantering. Plantering står för ett förarbete. Man måste låta publiken ana att något är på gång. Dramatikern Tjechov sade en gång att man inte hänger ett gevär över spisen på scenen om man inte tänker använda det i pjäsen. En annan sorts plantering är att låta oss veta att deckaren är höjdrädd i början av filmen för att låta honom jaga boven över höga takåsar på slutet.

13 PRESENTATION n I presentationsfasen presenteras den inledande spelplatsen, de olika rollfigurerna och deras relationer. n Huvud karaktär ( Protagonist) n Antagonist n Drivande karaktärer. n (Ofta en ”motpol” till hjälten som ger relief åt dennes alla goda sidor som mod, driftighet mm.)

14 FÖRDJUPNING n Här förstärks identifikationen med huvudpersonen ytterligare. n Vi får publiken att bry sig om huvudpersonen ännu mera. n Vi kan låta huvudpersonen lyckas eller misslyckas med något, bli sviken av en närstående eller visa sig vara en varm och fin människa som bryr sig om barn och djur. n Här kan vi också välja att visa konflikten i svartvitt som i Hollywood film eller föra in gråskalor i berättande som i Europeisk film. n En annan sak som skiljer Hollywood från Europa eller underhållning från konstfilm är att i konstfilm så utvecklas huvudkaraktären och blir oftast en bättre människa som förstår lite mera och lär sig att känna med sina medmänniskor. n Oftast finns filmens huvudscen, där budskapet som formuleras i premissen tydligast utsägs, här i denna del av filmen.

15 UPPTRAPPNING n Nu skärps konflikten i flera steg. n Hinder tornar upp sig på vägen mot målet. n Huvudkaraktären möter hinder och motstånd n Två steg framåt följs av ett steg bakåt. n Han eller hon kan frestas ge upp men den drivande karaktären gör att han eller hon fortsätter.

16 KONFLIKTFÖRLÖSNING n I konfliktförlösningen inträffar slutstriden eller den slutgiltiga konflikten. (Prinsen hittar Snövit och kysser henne vaken.) n Alla teman och trådar som samlat sig under filmens gång förs ihop i konfliktförlösningen. n Det är speciellt här som planteringarna är viktiga. Har de inte utlöts än så måste det ske här. n Här står det avgörande slaget eller uppgörelsen. Motsättningarna leder till en viss lösning, tragisk, lycklig, öppen ?? n Ge gärna en resumé av handlingen och kom ihåg att besvara alla obesvarade frågor.

17 AVTONING n Efter att hjälten/hjältinnan vunnit slutstriden måste han/hon liksom publiken få pusta ut. n Man tar gärna upp eller antyder något som fanns i början av filmen och låter det återkomma för att understryka att något har hänt och att utvecklingen är klar. (Exempel: Hjälten återväder till sina föräldrars grav. De som förbrytarna han just besegrat dödade i anslaget.) n Avtoningen skall ge en känsla av helhet och fullbordan. n Ska det bli en del två av filmen eller en TV serie så placerar man ”klipphängaren ” här.