UTJÄMNINGEN 2013 Kvinnors ekonomiska rättigheter i Sydostasien

Ljuset sprider sig jämnt över jorden två gånger per år, vid vår- och höstdagjämning, men levnadsförhållandena fördelas aldrig jämnt. Därför behövs det en utjämning. De som lider mest av fattigdomen är ofta kvinnor och flickor, eftersom de blir lämnade utanför samhällsutvecklingen. Utjämningen 2013 förbättrar kvinnors ställning i Sydostasien.

Rätt till vatten, mat, kläder och bostad Rätt till utbildning Rätt att ingå äktenskap och bilda familj Rätt att besluta om sin egen kropp Rätt att rösta Rätt till liv Aborter på grund av kön har lett till att 160 milj. flickor saknas i världen Kvinnors mänskliga rättigheter

Kvinnors ekonomiska rättigheter Rätt till avlönat arbete och lika lön för lika arbete Rätt att äga och besluta om egendom Rätt att ärva egendom Rätt att ingå lagliga avtal

Varför förverkligas inte dessa rättigheter? Traditioner och attityder Brist på utbildning Dåligt självförtroende Fattigdom Brist på makt

Kvinnorna i Mekong-området lever i ett brytningsskede mellan ett gammalt och ett modern levnadssätt. Utbildningen har förbättrats, men ännu har inte kvinnorna möjlighet att delta i ekonomiska och politiska beslut.

Pojkar favoriseras i utbildningen. Kvinnors och flickors läskunnighet är i Kambodja 70 %, i Thailand 96 % i Laos 77 %. I varje land i Mekong-området har kvinnorna enligt grundlagen samma rättigheter som män, men i praktiken varierar deras rättigheter mycket. Människohandeln inverkar också på kvinnornas liv i denna region.

Människohandel är vår tids slaveri. Varje år tvingas upp till 4 milj. människor in i prostitution eller tvångsarbete. En tredjedel av världens människohandel finns i Mekong-området. 65–75 % av offren är kvinnor. Fattigdom, okunskap och förhoppningar om ett bättre liv är några av orsakerna bakom människohandeln.

Offren hamnar i prostitution, tvångsarbete och tiggeri eller används som billig arbertskraft i fabriker. Offren saknar egendom, utbildning, fritid och kontakt med sin egen familj. De mister rätten att bestämma över sin egen kropp. Offren för människohandel får en liten eller ingen lön alls. De står ofta i skuld, eftersom arbetsgivaren betalat förmedlingsavgifter och transport.

Offren får ingen hälsovård och de jobbar långa dagar utan pauser och har sällan lediga dagar. Offren kämpar länge med känslor av otrygghet, skuld och skam. Ofta blir de föraktade och utfrysta då de kommer tillbaka till sin hemby. Om de flickor som råkat ut för människohandel kunde gå i skola och kvinnorna fick arbete skulle de ha en möjlighet att komma ur fattigdomen.

Samarbetspart: Alliance Anti-Trafic (AAT) Målet är att hjälpa offren att återvända hem och ge dem utbildning så att de kan hitta ett arbete som de kan försörja sig på. AAT erbjuder kvinnorna rådgivning, hälsovård, och psykologiskt stöd. AAT ger kvinnorna yrkesutbildning, hjälp att starta småföretag och sprider information om människohandel.

Kwans berättelse Khan, 30, fördes med förfalskade papper till Thailand och såldes till en bordell. Bordellägaren krävde att Kwan själv skulle betala vad resan kostat. Kwan var fast i skulder och måste jobba utan lön. Efter en räddningsoperation som var stödd av Finska Missionssällskapet kom Kwan till ett skyddshem. Där fick hon stöd och hjälp med att hämta sig från sina traumatiska upplevelser. Kwan blev småningom byggnadsingenjör. Idag arbetar hon som ledare för en kvinnogrupp i Laos. Hon hjälper andra som fallit offer för människohandel. ”Jag vill berätta vad jag varit med om. Det är det enda jag kan göra. Livet kan förändras, om vi jobbar hårt för det”, säger Kwan.

Kom med i den gemensamma kampen mot människohandel. Tack för att du deltar i Utjämningen!