Filosofi 1 Filosofer och filosofins historia

NATURFILOSOFERNA Ca f. Kr. Mest intresserade av naturen och hur allt uppkommit och förändras Tog för givet att allt alltid funnits: hur är då förändringar möjliga Intressanta idag för HUR de tänkte Bevarade i Aristoteles skrifter

Thales från Miletos - ca 625 f. Kr.-545 f. Kr. - Ansåg att vattnet var alltings upphov: ur vatten kommer liv, vatten kan anta olika form: fast, flytande, ånga -om nu allt består av vatten måste också allt som händer kunna förklaras om man lär känna vattnets lagar och funktioner, allt kan förklaras om vi kan förklara vatten. Det är det första kända försöket att ställa upp en generell teori baserad på observationer av verkligheten - ”Alla ting är fulla av gudar”

Anaximadros -Föddes c:a 610 f kr -grundämnet är Det Gränslösa, som är en outtömlig reserv av material som sträcker sig åt alla håll. Ur detta uppstår världen och dit kommer den till slut att återvända. -Menade att jorden är en fritt svävande cylinder, med oss själva på en av bottnarna. En värld är omgiven av oräkneliga andra världar. Värld betyder här ungefär detsamma som vintergata. -Ansåg att människor härstammade från djuren och speciellt från fiskarna

Anaximenes Man vet inte bestämt när Anaximenes levde. Han var en efterföljare till Thales och Anaximander och han bodde i Miletos. Anaximenes menade att det finns ett grundämne, nämligen luft. De olika former av materia som finns runt omkring oss är luft i olika former av förtunning eller förtätning. Alla skillnader är egentligen kvantitativa. Även själen består av luft och det är själen som håller oss levande och på samma sätt håller luften världen levande.

Herakleitos Ca 540 f Kr f Kr Menade att det finns ingenting som är bestående utom möjligen att ingenting består. Hans bevingade uttryck 'Panta rei'- allting flyter innebär att det inte finns någonting som är bestående. 'Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod' är ett annat uttryck för samma sak. Urämnet, det som allt består av, är enligt honom elden som ständigt skiftar karaktär. Det som består är Logos (förnuftet), lagbundenheten, som alla förändringar måste följa. Denna lag är inte bara en naturlag som beskriver vad som faktiskt sker utan också en lag om vad som bör ske. Allt slår över i sin motsats - Det varma blir kallt och det kalla blir varmt

Parmedeides Parmeneidens i Atenarnas skola av Rafael -Född ca 510 f. Kr. -Allt som är har alltid varit, inget kan uppstå ur ingenting -Sinnena ger en felaktig bild av världen: förnuftet pålitligt: förnuftstro  rationalism -Tudelning av verklighetsuppfattningen  dualism

Empedokles -Naturen består av ”rötter”: jord, luft, eld, vatten -Förändringar i naturen består av att dessa blandas och uppträder i olika form -Två krafter styr: kärlek och hat  dualism

Axagoras Ca 500 f. Kr. – 428 f. Kr. Naturen uppbyggd av många små delar som är osynliga för ögat: ”frön/spermier” Helheten finns i varje liten del Logos organiserande kraft Solen ingen gud utan en glödande massa

Demokritos Ca f. Kr. Allt uppbyggt av små, osynliga byggstenar som är oföränderliga och beständiga: ”atomer” (=odelbar) Ingenting kan uppstå ur ingenting  materialist

SOKRATES ( f. Kr.) -Gåtfull person, betraktas som upphovsman till en massa olika inriktningar, skrev inget själv -Platon skrev ner dialoger där han låter Sokrates uttala sig -Dömdes till döden för att ha oroat samhällsfeden och uppviglat ungdomen eg. utövat filosofi… -”Den som vet vad som är gott kommer också att göra det goda” -Förnuftet hjälper att handla rätt, insikten kommer inifrån var och en, använde sig av ”barnmorskemetoden” i sin undervisning -”Den är vis som vet att han ingenting vet”

PLATON f. Kr. -Sokrates elev -Såg motsats mellan faktiska förhållanden och ideal/sanning  Platons idélära: idévärlden vs. sinnesvärlden -Söker det beständiga -Alla fenomen i naturen är bara skuggbilder av de eviga formerna: idéerna -Platons akademi, studier i filosofi, matematik och gymnastik

PLATON: Grottliknelsen

ARISTOTELES ( f.Kr.) -Kritiserade Platon: -Tingens former är de samma som deras egenskaper -Endast det som kommer från våra sinnen kan existera i vårt medvetande, förnuftet är tomt utan sinnesintryck - Det finns en avsikt med allt i naturen: allt har ett mål, telos  Teleologisk syn - Kvinnosyn som blev rådande: kvinnan ”en ofullständig man” en jord som passivt tar emot Människan bestämmer själv vad hon gör. Bör utveckla dygderna. Ett bra samhälle byggs upp av bra och goda människor som gör goda gärningar.

HELLENISMEN Hellenismen omfattar tiden under Antiken efter Aristoteles från ca 300 f. Kr. fram till att Rom övertog militära och politiska makten ca 50 f. Kr. Alexander den stores errövringar  ny tidsperiod, världsomspännande samhälle växte fram där grekisk kultur och språk dominerade Gränserna mellan olika länder och kulturer minskade Synkretism inom religionerna Vetenskaperna tog del av olika kulturers kunskaper

Alexander den Stores rike

CYNIKERNA ”Tänk att det finns så mycket som jag inte behöver” (Sokrates) Verklig lycka består inte av yttre ting som materiellt överflöd  verklig lycka är att göra sig fri från sådant som inte är bestående  lycka kan uppnås av alla, kan inte försvinna Självbehärskning en dygd

CYNIKERNA DIOGENES (ca 412 f.Kr. 323 f.Kr.) - En dygd att undvika all fysisk njutning - Moraliskt gott liv: tillbaka till naturen och enkelhet -Bodde i en tunna, ägde endast en kappa, en käpp och en brödpåse Cyniker idag: känslokall att tro det värsta om människan). Det kan även syfta på att bara se människan och/eller samhället som det är, utan att påverkas av vedertagna regler och normer.

STOIKERNA Alla naturprocesser följer naturens okränkbara lagar, inget sker av en slump  människan måste försonas med sitt öde och inte låta känslorna skena iväg determinism - varje händelse har minst en bestämd orsak så ingenting sker av en slump fatalism - vad som ska hända är i förväg bestämt och går inte att ändra Varje människa är som en värld i miniatyr: det finns en ”naturrätt” som grundar sig på människans och universums tidlösa förnuft

Var kosmopoliter, för människor samexistens Dygdernas betydelse Zenon ( f.Kr.) grundare: Förnuft och kärlek och könens lika rättigheter är fundamentet och de enda gällande lagarna är naturlagarna Marcus Aurelius ( e. Kr.) Cicero ( e. Kr.): humanism (människan i första rummet) Seneca (4 f. Kr.-65 e. Kr.): ”människan är helig för människan” STOIKERNA Idag: ”Stoiskt lugn” en som är orubblig och möter sina svårigheter med huvudet högt.

EPIKURÈERNA Epukuros ( f. Kr.) lära :materialistisk, njutningsinriktad. Dess främsta mål var att befria människor från fruktan, från både livet och döden. Man betonade njutningens värde och förklarade att vi inte har någonting att frukta av vår framtida icke-existens. ”Döden angår oss inte. Så länge vi finns till är döden inte här. Och när döden kommer, finns vi inte längre till.” Ett lustbetonat resultat måste alltid vägas mot eventuella biverkningar Lust inte bara kroppslig njutning, utan också vänskap och skönhetsupplevelser "Av alla medel som visdom anskaffar för att garantera lycka hela livet igenom, är den klart viktigaste vänskap" Leva i stillhet så det inte skapas oro ”Lev i hemlighet” Aristhippos: Meningen med livet är den största möjliga sinnliga njutningen. ”Det högsta goda är lusten och det största onda är smärtan.” Epikuré idag: nedsättande om lite ”för” levnadsglad människa

MEDELTIDEN Romerska rikets sönderfall och kristendomens maktövertagande. Utgångspunkt i kyrkan och Guds existens Augustinus som utgick från Platon Thomas av Aquino för vilken Aristoteles var den stora auktoriteten Skolastiken

AUGUSTINUS ( ) Hans filosofi är en syntes av platonism och kristendom. Filosofin ett redskap för tron, men tron är en förutsättning för förståelse. Augustinus är berömd för sina reflektioner över vad tid är. På frågan vad tid är svarade han "Om ingen frågar mig vet jag det, men om jag ska förklara det vet jag det inte.”

THOMAS AV AQUINO ( ) Var dominikan och skolastiker Lyfte fram Aristoteles som den stora auktoriteten Menade sig kunna bevisa Guds existens med fem Gudsbevis: tre kosmologiska bevis, ett teleologiskt bevis och ett stegbevis.

SKOLASTIKEN Ca 1100 till 1500 Utvecklade strikta krav på vetenskaplig argumentation och en smidig terminologi Visade inget intresse för den framväxande empiriska vetenskapen och framstod så småningom som alltmer föråldrad och förlöjligas i modern tid som hårklyveri.

NYA TIDEN Den moderna filosofin kommer efter renässansen Kyrkan och teologin förlorar inflytande över filosofi: Staten och vetenskapen blir dominerande Reformationen: flera religioner, nationalstater uppstod, upptäcksfärder, andra kulturer  världsbilden förändras

NYA TIDEN Från 1600-talet förändrades tänkandet: universellt kunskapsbehov  behov av säker kunskap som gäller överallt och alltid

NYA TIDEN René Descartes ( ) betraktas ofta som den första moderna filosofen  rationalismen Francis Bacon ( )  empirismen Immanuel Kant ( )

FRANCIS BACON ( ) Grundade den brittiska empirismen Berömd för orden "kunskap är makt” Menade att mänskligheten med hjälp av kunskap eller vetenskap (scientia) skulle få makt över naturen

RENÈ DESCARTES ( ), Är en utpräglad rationalist Är berömd för satsen "Cogito, ergo sum” Anser att man kan lita på allting som man inser "klart och tydligt". Därav drar han slutsatsen att Gud måste existera, vilket i sin tur garanterar existensen av en yttervärld i enlighet med sinnesförnimmelserna.

JOHN LOCKE ( ) Känd både som liberalist och empirist Kritisk realism: yttervärlden existerar, men den är inte identisk med människors upplevelse av den: Tingen har förutom primära egenskaper även sekundära egenskaper, som är beroende av iakttagaren.

DAVID HUME ( ) Drog empirismen till sin spets Förkastade substansbegreppet och kritiserade orsaksbegreppet: hävdade att medvetandet endast är en ström av varseblivningar Skepticism

IMMANUEL KANT ( ) Medlade mellan empirismen och rationalismen Menade att "tankar utan innehåll är tomma; iakttagelser utan begrepp är blinda." För kunskap behövs så väl erfarenheter (sinnesförnimmelser) som förstånd. Kunskap om tingen i sig (das Ding an sich) anser han inte vara möjlig. Kants etik är berömd för det kategoriska imperativet: "Handla endast efter den maxim, vilken du tillika kan uppställa som en allmän lag!” Han flyttade centrumet från de erfarna föremålen till erfarenheten  betoning av subjektets betydelse

LUDWIG WITTGENSTEIN (1889–1951) - Analytisk filosofi -Språkspel: språket meningsfullt i vissa samanhang -Hur makt utövas genom språkbruk - ” Vad man inte kan tala om, därom måste man tiga”  ”Mitt språks gränser är min världs gränser”