Vår syn på Universum Universum kan inte vara oändligt stort & oändligt gammalt! - Då skulle det inte vara mörkt på natten….

Den antika världsbilden Kring år 500 f.Kr. visste många att Jorden är rund. Detta grundades på att man såg masten & de övre delarna av däck innan man såg hela skrovet & vattenlinjen, när ett skepp var på ingående. Det var svårare att bilda sig en uppfattning om var olika himlakroppar befann sig & hur de rörde sig i förhållande till varandra.

Den antika världsbilden enligt den grekisk-egyptiske astronomen Ptolemaios. Ett litet & välordnat universum! ”Fixstjärnor”, stjärnor som var placerade på samma inbördes ställen på himlen hela tiden. Universum är ett stort klot med flera olika sfärer inuti varandra, med fixstjärnornas sfär ytterst. Utanför denna sfär fanns ingenting. De rörliga himlakropparna ansågs sitta på varsin sfär, dessa kunde röra sig oberoende av varandra.

Den geocentriska världsbilden I centrum för alla sfärer fanns Jorden! Solen, månen & planeterna kretsar kring Jorden i var sin sfär. Omöjligt att göra matematiska beräkningar & modeller för hur planeterna rör sig…

Den heliocentriska världsbilden Den polske astronomen Kopernikus lade år 1543 fram en modell, där solen var i centrum för världsalltet istället för jorden. Men beräkningarna stämde inte riktigt den här gången heller, eftersom Kopernikus bl.a. trodde att planetbanorna var perfekta cirklar.

För att komma vidare behövdes bättre observationer av hur planeterna rörde sig & bättre ideér. Den danske astronomen Tycho Brahe (1546-1601) ansåg att Jorden var i Universums centrum, men att de andra planeterna rörde sig runt solen. Från sitt observatorium (det första riktiga) observerade han himlavalvet. Brahes tidigare assistent Johannes Kepler (1571-1630) kom på en helt ny syn på världen. Kepler kom på tre lagar för planetrörelser, som beskrev rörelsen hos planeter som rör sig i elliptiska banor → observationer & teorier stämde väldigt bra.

Den heliocentriska världsbilden blev mer känd & accepterad… Många förespråkare blev förföljda. Däribland den italienske fysikern Galileo Galilei (1564-1642). Som även är känd som den som införde teleskopet (kikaren), som är ett viktigt instrument för astronomiska undersökningar. Han såg då med säkerhet att Jorden rörde sig runt solen, vilket han publicerade i en bok.

Isaac Newton (1642-1727) Förklarade varför Keplers lagar stämmer. Planeternas rörelser & att föremål man t.ex. släpper faller till marken på jorden, beror på samma naturlag: Tyngdkraften (gravitationen), dvs. Jordens dragningskraft på en kropp.

Tyngdkraften varierar mellan olika platser pga Tyngdkraften varierar mellan olika platser pga. att gravitationen kan vara olika. På månen är vår tyngd 1/6 av vår tyngd här på jorden, eftersom månen är en mindre himlakropp & inte utövar lika stor dragningskraft. Vår vikt är dock densamma. Gravitationen på jorden är mindre vid ekvatorn än vid polerna (jorden är lite tillplattad vid polerna).

Vi väger mindre vid ekvatorn än vid nordpolen… En kille på 80 kg skulle väga 0,5 kg mindre vid ekvatorn än vid nordpolen. Detta beror på att vågen egentligen visar Jordens dragningskraft på denna kille & inte hans materieinnehåll.

Under 1700-talet förfinades mätningarna & man lyckades bättre än tidigare fastställa avstånden inom solsystemet. Började undra om det inte fanns fler planeter än man sett under antiken… År 1930 hittade astronomerna den allra yttersta ”planeten” Pluto. Vår kunskap om solsystemet ökar fortfarande, bla. med hjälp av olika rymdsonder.