Språkhistoria Språk som är släkt med svenskan Det är svårt att räkna ut hur många språk det finns i världen. I vissa böcker står det 2500 medan man på andra ställen står upp till 8000. Skillnaderna beror naturligtvis på hur man avgränsar ett språk. Vad är språk och vad är dialekter? Alla språk i världen tillhör olika språkgrupper eller språkfamiljer. Svenskan hör till de germanska språken. och hör hemma på den nordgermanska språkgrenen tillsammans med isländska, norska, danska och färöiska.

Rank Språk Språkfamilj Modersmål, Totalt, miljoner talande miljoner talande 1 Mandarin Sinotibetanska, kinesiska 845 1025 2 Spanska Indoeuropeiska, romanska 329 390 3 Engelska Indoeuropeiska, germanska 328 450 – 1800 4 Hindi – urdu Indoeuropeiska, indiska 240 405 5 Arabiska Afroasiatiska, semitiska 206 452 6 Benglai Indoeuropeiska, indiska 181 250 7 Portugisiska Indoeuropeiska, romanska 178 193 8 Ryska Indoeuropeiska, slaviska 144 250 9 Japanska Japanska 122 123 10 Punjabi Indoeuropeiska, indiska 109

Mandarin: talas av ca 700 miljoner Engelska : talas av ca 320 miljoner Spanska: talas av 270 miljoner Hindi: Talas av 220 miljoner Arabiska: Talas av 150 miljoner Bengali: Talas av 150 miljoner Ryska: Talas av 150 miljoner Portugisiska: Talas av 140 miljoner Japanska: Talas av 120 miljoner Tyska: Talas av 100 miljoner.

Svenskans utveckling Alla språk förändras. Nya ord bildas och lånas Ord slutar att användas och glöms bort. Ordens uttal och grammatik förändras också så att vi ändrar vårt sätt att bygga upp meningar. Svenska språkets historia delas in i perioderna: Runsvenska (ca 800 – 1225) Äldre fornsvenska (ca 1225 – 1375) Yngre fornsvenska (ca 1375 – 1526) Äldre nysvenska (1526 – 1732) Yngre nysvenska (1732 – 1900) Nusvenska (1900 – nutid)

Runsvenskan (800 – 1225) De äldsta svenska texterna kan vi hitta på runstenar. De ristades under vikingatid och berättar om krigare som dött i strid och om resor till främmande länder. Runsvenskans alfabet kallas för futharken – se sidan 242 i stencilen. Runorna påminner till viss del om våra moderna bokstäver. Skapades förmodligen av germanska stammar Vikingatidens språk bestod dels av arvord och dels av lånord från framför allt latin. När de nordiska länderna kristnades från år 800 och framåt så blev latinska ord mycket vanligare. Runsvenskan fick ord som: mynt, mur, tegel, källare, köpa, koka, kyrka, djävul, präst, predikan, läxa, skriva och brev

Upppgifter Jämför futharken med våra dagars alfabet: Vilka bokstäver saknas? Skriv en mening med hjälp av runor. Låt en kamrat översätta tillbaka till latinska bokstäver.

Äldre fornsvenska (1225 – 1325) Äldre fornsvenska inleds 1225 med den äldsta skrivna boken på svenska: Äldre Västgötalagen. Vid den här tiden hade varje landskap sin egen lagbok. Landet Sverige fick en gemensam lag på 1300-talet med Magnus Erikssons landslag. Formsystemet (hur språket är uppbyggt) var mycket mer utvecklat än nu. Språket var alltså krångligare. Ordet fisk böjdes: Nominativ Genitiv Dativ Ackusativ fiskrin (fisken) fisksins (fiskens) fiskinum (fisken) fiskin (fisken) Fiskrin är stor Fisksins fenor De gav masken till Jag fångade fiskinum fiskin

Ur Äldre Västgötalagen Sva ær i laghum talt, at þrir æru þiuvær. En ær þæn, ær stial ok takar. Annær raþær i hændar þiufi. Þriþi takar viþr. Þer æru allir ena lund sakir. § 1. Þrear æru þiufs vitulösor. En, æn i handi takar. Annur, æn or husi dragher. Þriþuæ, æn leþes til garz ok grindær. Gitær hvarghin sik orþiufæ giort. § 2. Þrer æru þiufs vitur. En, at ”iak stal eigh fæ þit, ok eigh þyftis iak a”. Annur, at ”iak ræþ eig fæ þit i hændær þiuvi”. Þriþiæ, at ”iak ær eigh viþertakuþiuvær þin”. Ok væri sik, sum saghæt ær.

Översättning Så är sagt i lagen, att tre äro tjuvar. En är den som stjäl och tager. En annan råder det tjuven i händer (hjälper tjuven på något vis). Den tredje tager emot (tjuvgodset). De äro alla på samma sätt skyldiga. § 1. Tre äro de fall då tjuven är utan vitsord (tjuven har inte rätt att bevisa sin oskuld). Ett, om man tager det i hans händer. Det andra, om man (genom husundersökning) drager fram det ur hans hus. Det tredje, om det ledes till hans gård och grind. Ingen av dem kan göra sig oskyldig. (Varken den ene eller den andre av dem kan neka till tjuvnaden.) § 2. Tre äro tjuvs vitsord. Ett, att ”jag stal ej ditt gods, och ej gjorde jag mig till tjuv därpå”. Det andra, att ”jag rådde icke ditt gods i tjuvens händer”. Det tredje, att ”jag är icke din tjuvgodsgömmare”. Och han värje sig som sagt är.

Yngre fornsvenska (ca 1375 – 1526) Under 1300- och 1400-talen spelade Vadstena kloster en viktig roll för utvecklingen av vårt lands kultur och litteratur. Munkarna översatte delar av bibeln och annan religiös litteratur. Uttalsmässigt inträffade viktiga förändringar under denna tid. Långt a övergick så småningom till å. FORNSVENSKA YNGRE FORNSVENSKA grata gråta ta låta ga gå th (þ) som varit ett tecken för läspljud började nu uttalas som t; dh däremot uttaldes som i engelskans they. Många ord skrevs med dubbla bokstäver för utseendets skull, till exempel kniiff (så kallad dekorativ stavning). Formsystemet var inte lika utvecklat som under den föregående perioden utan hade förenklats betydligt. Sveriges handel med tyska Hansan gjorde att många ord lånades in från lågtyskan (språket i Nordtyskland). Exempel på svenska ord som lånats från lågtyskan: herre, jungfru, borgare, rådman, lärling, snickare, skomakare, skräddare, kanna, krus, slev.

Utdrag ur en samling skämthistorier som kallas Sju vise mästare (cirka 1450): Fordhom war en greffwe i Lotoringia. Han atte ena husfrv, som han mykith elskadhe, oc syntis swa, som hon elskadhe han. En dagh hænde thet swa, thet greffwin haffde en kniiff i sinne hand oc haffdhe tænkt at tænkt at tælia en kæp. Frwan rækte fram handena owarandis, oc han skar hona i handena nakath litith. Thaær aff fik greffwin swa stora sorgh, at om annan daghin bleff han dødh. Thetta hær hænde ey aff store beskelikheet vtan aff hiærtans wanmakt, thet han do swa bradhlika. Hans likame wardh medh store bradhlika. Hans likame