Tureholmsskatten – Västerljungsskatten eller Tunaskatten
När Västerljungs socken och Vagnhärads municipalsamhälle las samman 1955 fastställdes ett kommunvapen för den nya kommunen För Vagnhärads del valdes mönstret på ett gravklot som symbol – för Västerljung hals-ringen från Tuna
Halsringen ingår i den största guldskatten som någonsin hittats i Sverige – ca 13 kg rent guld
Den 28 maj 1774 hittades större delen av guldskatten, 11½ kg på Storegårdens tomt i Tuna by när man skulle märka ut läget för ett nytt hus
Vi vet inte exakt hur byn såg ut men 100 år senare såg den ut så här
Storegården hörde till Tureholm och greven – Nils Adam Bielke - var med vid tillfället. Inom familjen finns traditionen att det var greven själv som hittade skatten – men det kanske var bonden på Storegårdens Jonas Nilsson – eller någon av hans två söner. I varje fall var det inte greven som hittade det resterande kilot. Han var nämligen i Stockholm och visade den fantastiska skatten för kungen när den delen hittades.
Skatten bestod av ”åtskillige guldringar, större och mindre, en del smala och släta, en del åter tjocka och krusade…
…ävenledes har på samma ställe funnits några guldsirater, som förmodligen suttit på några svärd” Enligt 1734 års lag hade staten rätt att lösa in skatten för guldvärdet med 1/8 dels förhöjning.
På grund av dåliga statsfinanser hade man bara råd att lösa in det bearbetade guldet. Och då hade riksantikvarien ändå tvingats föreslå att man skulle smälta ner mindre värdefulla äldre guldfynd som ersättning och staten skulle bara behöva stå för 1/8 dels förhöjningen. Greven fick alltså behålla resten av guldet och fick tillsammans med ersättningen ut ca 2 miljoner kronor. Pengarna gick åt till att betala en hel del skulder som han hade. Kamrer Elfman fick äntligen betala vinhandlare Uhlen, bryggaren Reen, sadelmakare Brusell, målaren Gottsman, skräddaren Arnström, snörmakaren Bröske, snickaren Dahlin, kryddkrämaren Bolin, Hökaren Hiller, juveleraren Souther, källarmästaren Langenberg
Om arrendatorn Jonas Nilsson och hans söner fick någon del av ersättningen förmäler inte historien.
Varför hittades skatten just där ?