Litteraturhistoria Klassiker

Klassiker "Författare eller verk som på grund av sitt bestående värde anses förtjäna beteckningen klassisk.” Nationalencyklopedin ”Med klassiker menar man en bok som varit omtyckt under mycket lång tid, ibland flera hundra år, medan andra böcker från samma tid för länge sedan glömts bort…i klassikerna finns det förmodligen värderingar som delas av många människor” ESS i Svenska Lärobok 8 ”är känd och har funnits länge och är en förebild…som är mycket bra…och har varit viktig för kulturen” Svenskskolordlista Norstedts ”En klassiker har förmågan att tala till människor utöver det egna nuet eller tiden och den måste kunna säga något i samtiden. För att sedan fortsätta att vara en klassiker så måste den kunna tala vidare till kommande generationer” Anders Cullhed

Klassiker Jonathan Swift Alexander Dumas Daniel Defoe Mary Shelley Charles Dickens Jules Verne

Gör Klassikerquiz

Litterära begrepp Tema = berättelsens grundtanke eller bärande idé mycket allmän uttryckt, t.ex. ”utanförskap”, ”olycklig kärlek”.   Motiv = mindre, ofta mera konkret uttryckta, teman i texten, som det finns många av och som inte kan sägas uttrycka berättelsens viktigaste tanke. Budskapet = det som författaren vill med sin text. Är det att berätta en historia? Förmedla ett politiskt eller moraliskt budskap? Underhålla?

Renässansen 1500-1700 talet Historiska vändpunkter: Boktryckarkonsten (ca 1450), Columbus resa till Amerika (1492), Luthers kritik av kyrkan (1517). Därför sätter man en gräns vid 1500 och kallar tiden därefter för Nya tiden. Renässansen – pånyttfödsel, som syftar mot att man lyfte fram och inspirerades av antiken.

Litterära drag i Renässansen Antiken återföds Tema och motiv ofta knutna till människan och hennes beteende. Författare intresserar sig för människan, människan i centrum. Författare från 1500-1600 talet Miguel de Cervantes (1547-1616) Don Quijote William Shakespeare (1564-1616) troligen litteraturhistoriens mest spelade dramatiker. Hans storhet beror dels på verkens litterära kvaliteter, dels på att problemen är allmängiltiga, kärlek, svartsjuka, maktlystnad, skuld och tvivel

Arbeta med Cervantes text Antologi 2 s. 116-120 Shakespeare och drama/muntligt tradition Arbeta med Romeo och, Julia Svenskan 8:an s.46-53

Upplysningstiden Upplysningstiden brukar förläggas till 1700-talet, men redan under andra halvan av detta sekel kommer romantiken som en reaktion mot upplysningens förnuftsdyrkan. De olika epokerna infaller också olika i olika länder. Upplysningen var en rörelse i Europa, från 1600-talets slut till omkring 1800 som inspirerades av naturvetenskapens framsteg och skapade en kris för den kristna religionen. Vetenskap tycktes oförenligt med Gud. En allt hårdare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin höjdpunkt i den franska revolutionen (1789-1799).

Upplysningens idéer Tron på människans förnuft: "Alla människor är kapabla att tänka själva” Inte okritiskt tro på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar. Inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och det som prästerna predikar. Samhället utvecklades bäst av jämlika människor. Flera upplysningsfilosofer levde ändå kvar i det gamla tänkandet och menade ändå att endast bildade människor som inte var tvungna att kroppsarbeta kunde tänka själva.

Litterära drag inom upplysningen Tema och motiv handlar till stor del om förnuft, upplysning, frihet, jämlikhet. Det framhävs även att kunskap skall vara baserat på erfarenheter och experiment och att vetenskapsmännen, inte kyrkan, förklarar världen. Därav även kunskapsfyllda verk.

Typiska upplysningsförfattare Daniel Defoe (1660-1731) som skrev Robinson Crusoe (Robinson Kruse på svenska) Jonathan Swift (1667-1745) som skrev Gullivers resor, som är en ursinning satir över samtidens sociala förhållanden. Exempel på litterära drag: Robinson gör observationer och experiment, arbetar metodiskt, lär av sina misstag och använder sitt förnuft. I Gullivers resor lyfts kraftig kritik mot samtidens samhälle via lilleputtar och jättar och de ifrågasätter de orättvisa sociala förhållandena.

Arbeta med Defoe, Svenska 8:an, s. 20-25 (Finns även i Antologi 2 s Arbeta med Swift, Antologi 2, s. 125-133

Romantiken och Realismen 1800-talet Historiskt viktigt 1600-1900 Industriella revolutionen Amerikanska revolutionen (1776) Franska revolutionen (1789-1799 + 1830 + 1848) Napoleon (1804-1814) Imperialismen Läsrevolutionen Befolkningsökning från 1800

Romantiken Romantiken är en period inom litteraturen, konsten och musiken där man ville ta fram känslolivets betydelse. Den står i konflikt med tidigare förnuftsdyrkan, men bygger samtidigt på upplysningens tankar om den unika människans rättigheter. Läskunnigheten ökade starkt under 1800-talet. Vissa författare som skrev populärt kunde tjäna stora pengar genom att skriva till dramatiskt och spännande.

Litterära drag i romantiken: Texterna hade ofta sina motiv i andra kulturer eller i andra tider och ibland i det fantastiska. Som exempel kan nämnas skräckromantik, historia och exotiska länder. Verk innehöll ofta starka personligheter och personernas känslor spelade ofta en viktig och central roll.

Historia/Äventyr Walter Scott (1771-1832) skrev om Robin Hood och Ivanhoe i det medeltida England. James Fennimore Cooper (1789-1851) Den siste mohikanen. Alexandre Dumas d.ä. (1803-1870) De tre musketörerna och Greven av Monte Christo. Mark Twain (1835-1910) Tom Sawyer och Huckleberry Finns äventyr.

Kärlek Jane Austen (1775-1817) Förnuft och känsla och Stolthet och fördom Systrarna Brontë Svindlande höjder och Jane Eyre. Skräckromantik Edgar Allan Poe (1809-1849) skrev övernaturliga berättelser och de första detektivhistorierna. Robert Louis Stevenson (1850-1894) Dr Jekyll och Mr Hyde Mary Shelley (1792-1851) Frankensteins monster Exotiska miljöer Rudyard Kipling (1865-1936) Djungelboken Jules Verne (1828-1905) En världsomsegling under havet och Jorden runt på 80 dagar.

Arbeta med Verne, Bra berättelser 2, s. 110-117

Realismen Romantiken övergår i realismen cirka 1840. Författarna väljer mer samtida ämnen och använder ett mer realistiskt språk. De realistiska författarna ville sträva efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv. Realismen uppkom som en direkt reaktion mot romantiken och dess fantasi och naturmystik. Det var ingen skarp övergång från romantik till realism flera författare som verkade under 1800-talet skrev i båda. Exempel: Victor Hugo (1802-1885) som skrev den romantiska Ringaren i Notre Dame 1831 och den mer realistiska Samhällets olycksbarn (Les Misérables)1862.

Litterära drag i realismen: Författarna började vinkla språket för att väcka uppståndelse hos sina läsare och väcka debatt. Man använde sig för tiden av ett naturligt och lättläst språk. Tema och motiv var ofta om människors sociala problem där moraliska dilemman beskrevs och analyserades. Författare var ofta kritiska mot kyrkan.

Realismförfattare Charles Dickens (1812-1870) Oliver Twist och David Copperfield. Herman Melville (1819-1891) Moby Dick Leo Tolstoj (1828-1910) Krig och fred, romanen skildrar Ryssland under napoleonkrigen och följer ett stort antal människors öden.