Att åldras i Sverige! Möte med äldre iranier i Malmö

Syfte Öka förståelsen om gruppens subjektiva upplevelser, erfarenheter och uppfattningar!

Metod!  Tre stormöte med information, diskussion  10 enskilda intervjuer  Diskussion i mindre grupp

Iranier i Sverige! Före/efter revolutionen 1979 Under 90-talet De flesta av äldre kom under 90-talet!

Iranier i Sverige! Olika religioner, politiska åskådningar och har flytt från olika regimer. Olika klasskillnader i olika regioner, mellan intellektuella och arbetare och mellan stad och landsbygd

Stormöte! Demenssjukdomar Utredningar Behandlingar ”Vi vill höra om hur man kan förebygga sjukdomen!”

”Jag heter Aghdas! Och jag är glömsk!”

Film & Diskussionsfrågor; - Tankar och känslor efter att ha sett filmen! - Hur tror du att du kommer att ha det om du drabbas av en demenssjukdom? - Förväntningar på närstående och sjukvården!

”Om jag kunde välja sjukdom då väljer jag diabetes eller astma, men inte demens”…

Enskilda intervjuer Erfarenheter i kontakt med sjukvården Språk, tolk Bemötande Uppfattningen om demens Ackulturation

Kontakt med sjukvården! Tacksamhet Förväntningar? ”Spelar ingen roll vem jag träffar, alla är duktiga. Det viktigaste är att de har hjärtat på rätt ställe!” ”Ingen har bjudit hit oss, vi har själv valt att komma hit. Då får vi vara nöjda!”

Språksvårigheter! Anhöriga tolkar ”Skäms inför både tolken och läkaren att inte kunna språket efter att ha bott i Sverige i så många år!” ”Känsla av svaghet och hjälplöshet!”

Flytten till Sverige! Närhet Trygghet Frihet Respekt Värdighet Tillhörighet Belastning Osäkerhet Isolering Förlorade identitet ”invandrare” Utanförskap

Upplevelse av hälsa!  Ensamhet  Beroende av andra  Saknad av tillhörighet, sammanhang!

Tankar om Framtiden! ”Demens eller ensamhet, vilket är värst? Ensamheten kommer att göra mig tokig, fortare än demenssjukdomen!” ”Det finns ju ingen botemedel! Hoppas i alla fall någon som förstår mig tar hand om mig.”

Framtiden! ”Jag säger till de här damerna att de ska inte bekymra sig för framtiden, var glad idag!” Den äldsta kvinnan i gruppen

” هر جایی که انسانیت هست, تو را ارج می گذارند وبرای تو ارزش قائل هستند, جایی که احساس آزادی بکنی آنجا خانه توست. جایی که خالی ازعشق باشد, کوچکت کرده و به شخصیتت بی حرمتی کنند حتی اگر خانه پدریت هم باشد, خانه تو نیست! “

”Hemma är där man känner värdighet, vänlighet, där det finns frihet. Känner man inte av kärlek, respekt eller värdighet är man främmande var man nu än är, till och med i föräldrahemmet!”

Tack! Rozita Torkpoor, Leg. Sjuksköterska Kunskapscentrum för demenssjukdomar