Engelska kanalen bjuder på en mäktig fem meter hög dyning och efter en spännande natt siktar vi Bretagne på den franska atlantkusten. Vi lägger oss i Camaret sur Mer strax utanför Brest.

Mmmmm, Aahhhhh!!!! Efter att i flera veckor färdats genom kulinariska U-länder som Norge, England och Irland frossar vi nu i det franska köket. Ostar, viner, bakverk, skaldjur, korvar, kryddor, grillade ankbröst, ostron … osv turas alla om att trängas i vår sittbrunn. Ja, vi tycker väldigt mycket om mat som du nog förstår.

I Camaret sur Mer trängs restaurangerna längs strandpromenaden. Hmm, Crêpe, skaldjur eller något från grillen kanske? Vafan, det ena behöver ju inte utesluta det andra! I Camaret sur Mer trängs restaurangerna längs strandpromenaden.

Att vara inblåst bland ostar och viner känns inte som något svidande nederlag tycker vi men trots allt vill vi komma vidare. Vår ursprungliga tanke var att segla direkt ner till La Coruna i Spanien så fort vädret lugnat ner sig lite. En resa på ungefär 2,5 dygn. Nu ser det dessvärre ut som vår väderlucka bara sträcker sig 2 dygn framåt. Därefter utlovas kraftig sydvind. Inget drömläge direkt. Vi väljer att använda våra två seglingsbara dygn till att ta oss längs kusten en bit in i Biscayabukten istället. Bretagnes kust är väldigt dramatisk. Inget man vill blåsa upp på under någon svår storm.

Vi ser väldigt många delfiner som turas om att i omgångar simma precis framför fören. Sitter man på peken kan man nästan klappa dem.

På två dagsetapper tar vi oss till Le Palais på den franska ön Belle Ile. Le Palais är en liten färgglad stad med smala gator och många caféer.

Vi roar oss bäst vi kan som vanligt.

Le Palais har ingen riktig marina utan man lägger sig helt enkelt på boj innanför vågbrytaren. Bojarna är populära och man vävs snart in till en integrerad del av den flytande skocken av båtar. Det gör oss inget alls eftersom våra franska grannar envisas med att bjuda oss godsaker och trevligt umgänge varje kväll.

La Palais har en tidvattensluss dit de flesta båtarna tar sin tillflykt när ovädret kulminerar. Vi väntar ut den värsta rusningen och går in vid näst sista slussningen innan ovädret. Vi hamnar då som sjätte båt utanpå fem andra. Vid sista slussningen fylls den återstående luckan upp med båtar och man kan då gå torrskodd från den ena sidan av kanalen till den andra.

Utanför tidvattenslussen åker vattenytan upp och ner som vanligt Utanför tidvattenslussen åker vattenytan upp och ner som vanligt. Här är två populära tabbar. Var kommer allt vatten ifrån? Vart tog allt vatten vägen?

Ett typexempel: Varför ligger alla andra jollar ända däruppe? Stabila knopar två meter under ytan. Många jollar (bla vår) Ensam jolle Vårt vapen mot denna typ av misstag är att helt enkelt spionera på hur majoriteten av andra båtägare gör. Ett typexempel: Varför ligger alla andra jollar ända däruppe?

Tillslut dyker en lämplig väderlucka upp Tillslut dyker en lämplig väderlucka upp. Med fjärilar i magen styr vi ut på den fruktade Biscaya. Grejen med Biscaya är att den delas av en kontinentalsockel. Den sydvästra delen är flera tusen meter djup medan den nordvästra bara är ett par hundra meter. Detta ger vid dåligt väder upphov till tråkiga vågor. Idag är det nästan vindstilla och vi kör för motor. Anna har rattat in Radio Swedens kortvågssändningar av OS i Aten. Det tråkiga med dessa sändninagr är att de är exakt en timme långa och bryts oavsett om det bara återstår sekunder av någon spännande tävling. Surt tycker Anna!

Vad är det där för en underlig vajande fena som sticker upp där borta Vad är det där för en underlig vajande fena som sticker upp där borta? Det visar sig vara en Sunfish eller klumpfisk som den heter på svenska. En MYCKET underlig varelse. Vi ser flera stycken. Kan väga upp till 2000 kg enligt vår fiskbok.

Detta är en annan av havets giganter Detta är en annan av havets giganter. Fenvalen blir upp till 26 meter lång och kan väga 75 ton. Vår båt är drygt 8 meter lång och väger 4 ton. Valarna är inte lika sällskapliga som delfinerna och kommer inte fram till båten och hälsar. Eftersom det är nästan vindstilla roar vi oss med att gissa var de ska dyka upp nästa gång och försöker lägga båten så nära om möjligt. En gissningslek som vi lyckas riktigt bra med. Det är en otroligt mäktig upplevelse att se de stora mörka ryggarna bryta vattenytan bara några tiotal meter bort. Vi ser kanske 20 valar under eftermiddagen.

Efter 47 timmar lägger vi nöjda till i Gijon i Spanien Efter 47 timmar lägger vi nöjda till i Gijon i Spanien. Vi sätter oss på ett café och funderar lite på de senaste dagarnas strapatser. Det känns bra att ha besegrat Biscaya så pass enkelt. Ölen smakar otroligt bra med strapatsen i backspegeln. Nu ligger hela spanska Galicien framför oss. Det ska bli spännande!