Annica Lindström och Sara Sundman 1900—1907 14.10.2008 JG3: Mediehistoria Annica Lindström och Sara Sundman

Historisk bakgrund Arbetarrörelsen kommer igång på 1870-talet. Socialister vill nå ut med sina idéer och värva nya medlemmar. Lenin: ”Arbetartidningen skall vara idéns vapen.” Föregångare till arbetartidningarna var svekoman- och fennomanpressen. Arbetartidningarna utkom i hela landet, den första 1885 i Vasa. Helsingfors arbetarförening grundade ett tidningsbolag varefter man började trycka Arbetaren. Tidningen hade också privata delägare, det var inte bara partiet som hade makten i tidningens styrelse. I praktiken så var det ändå partiet som lade upp riktlinjer för tidningens linje. Rösträttfrågan var viktig.

Arbetaren Arbetaren grundades år 1900 som språkrör för Svenska Arbetarförbundet (grundat 1899)‏ Man ansökte om tillstånd för tidningen med namnet Proletären, men namnet ansågs vara för provokativt. Tidningen fick tillstånd först efter namnbytet. I ansökan betonade man tidningens opolitiska karaktär, även om tidningen tydligt var en arbetartidning med konstitutionell Rysslandslinje. Finlands första svenskspråkiga arbetartidning (med undantag av Työmies/Arbetaren 1886—1889)‏

Tidningens linje och innehåll Tidningens syfte: att främja reformer som förbättrade arbetarnas ställning. Tidningen skrev bland annat om arbetstids-, pensions- och lönefrågor, om utkomstskydd för arbetslösa och torparnas ställning. Tog ställning för allmän rösträtt. Publicerade också skönlitterära texter, speciellt dikter, vars karaktär emellertid var samhällskritisk och agiterande

Arbetaren publicerade många smånyheter om de svenskspråkiga arbetarförbundens verksamhet. Kritiserades för att den gett för mycket utrymme åt nyheter från landsbygden och utlandet och glömt bort huvudstadsregionen

HBL 1904

Språkfrågan Språkfrågan inom socialdemokratiska partiet påverkade också tidningens ställningstaganden. Svenskspråkigheten ansågs även bland arbetarbefolkningen vara ett mått på social ställning, vilket gjorde identifiering med arbetarklassens klassmedvetna tankevärld svår. Arbetarrörelsen blev långsamt hemmastadd hos den svenskspråkiga befolkningen.

Skribenter och opinionsbildare I bakgrunden för Arbetaren verkade ända tills år 1903 en grupp svenskspråkiga kulturradikaler såsom Arvid Mörne och Herman Gummerus, vilka hade starka aktivistsympatier. På grund av deras inverkan var Arbetarens Rysslandspolitiska linje konstitutionell och dessa försökte vinna aktivisterna understöd bland arbetarna.

Chefredaktörer Typografen Reino Drockila 1901—1903 Maskinarbetare A. Käcklund 1903—1905 Student K.H. Wiik 1905 K.G.K. Nyman 1905—1906 Anton Caselius 1906—1907 A.E. Usénius 1907

Arvid Mörne 1876–1946 Finlandssvensk författare och litteraturhistoriker. Skrev också för Ny Tid, där han skrev socialistiskt färgad kamplyrik. Tog kraftigt avstånd från både nazism och fascism.

K.H. Wiik 1883–1946 Finländsk politiker, först socialdemokrat, senare folkdemokrat Jobbade bland annat som lantdagsman, riksdagsman och journalist. Var med och förhandlade om Finlands självständighet 1917. Fängslades under fortsättningskriget på grund av politiska åsikter. En av grundarna av DDDF, folkdemokraterna. Partiets första ordförande. Partiet ville samla alla socialister som stod till vänster om socialdemokraterna.

Censur och åtal Tidningen drabbades till en början av den hårda censuren, tidningens linje var då relativt medgörlig och revisionistisk. Tidningen krävde samarbete mellan partierna. Efter att tryckklimatet blivit friare år 1905 blev också Arbetarens linje skarpare. Det tryckande politiska klimatet drabbade även Arbetaren trots tidningens tidigare ”milda” linje, t.ex. under åren 1907 och 1908 fick Arbetarens redaktionssekreterare sju månaders fängelsestraff

HBL? 21.11.1906 Nya Pressen 24.11.1904

Ekonomiska svårigheter Arbetarens ekonomi var på en osäker grund och tidningen måste tävla med den socialkonservativa tidningen Folket. Antalet utgivningsdagar per vecka har varierat på grund av ekonomiska skäl. Antalet har varierat från en gång i veckan till sex gånger i veckan. Bristen på prenumeranter var sällsynt bland arbetartidningar under de första åren av 1900- talet, upplagorna på de flesta arbetartidningar (Työmies, Kansan Lehti, Länsi-Suomen Työmies) växte explosionsartat

Utgivningsdatum Provnummer 1.8 och 21.12 år 1900 1901—1904 utkom en gång i veckan 3.1—13.5 1905 tre gånger i veckan 20.5.1905—29.9.1906 en gång i veckan 3.10—31.12.1906 två gånger i veckan 3.1—29.6.1907 tre gånger i veckan 1.7—26.10.1907 sex gånger i veckan 29.10 och 1.11.1907

1905 minskade antalet prenumeranter från 1 200 till hälften, men aktiva kampanjer och radikaliseringen av arbetarbefolkningen räddade tidningen: i slutet av år 1906 var antalet prenumeranter över 2 500. Under sommaren var den redan över 3 000.

Grundandet av en egen tidningspress, liksom utgivningsmängdens ökning till sex gånger i veckan och prisökningen, blev emellertid ödesdigert för Arbetaren. Utgifterna tömde arbetarföreningarnas kassor och Arbetaren måste nedläggas i oktober 1907. Dess efterträdare blev Social-Demokraten, som började utkomma samma år, men avskaffades efter bara några månader.

Upplaga 1901: 900 1903: 1 500 1907: 3 500

Tryckort Ekonomisk föreståndare 1900—1907 Työväen kirjapaino 1907 Ab Arbetarens tryckeri A. Käcklund 1903— 1905 Anton Caselius 1905—1907 Emil Aulio 1907

Utgivare Styrelsens ordförande Utgivningstillstånd i Reino Drockilas namn, men bakom honom Finlands Svenska Arbetarförbund 1900—1903 Tidnings Ab Arbetaren 1904—1907 Timmerman A. Fjärdlund 1904— 1905 A.E Usénius 1905— 1906 Journalist F. Tiderman 1906—1907

Källor Suomen lehdistön historia 1, 2, 5; Kuopio 1988. Nationalencyklopedin Tommila, P. & Salokangas R. Tidningar för alla. Den finländska pressens historia. Göteborg 2000. http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/hx5000.sh?{hnro}= 911735&{kieli}=su&{haku}=kaikki Hufvudstadsbladet 1904, 21.11.1906 Nya Pressen 24.11.1904, 16.10.1905